Leva medan livet pågår

På kvällarna ligger jag en stund bredvid min minste grabb medan han somnar. Det är en ganska fin stund som jag säkert uppskattar lika mycket som han. Eftersom jag har svårt att få tid för egen reflektion och han ännu är aningen för liten för att uppskatta att jag läser för honom så brukar jag läsa en bok själv. Det blir ofta en kristen bok, som en sorts andaktsstund. Jag är dock ingen van läsare av kristna böcker och jag har stora svårigheter att läsa bibeln och få ut något av den. (Jag tycker att bibeln är stum i förhållande till min livssituation och jag hittar sällan eller aldrig några texter som passar.)

Runar Eldebos Leva medan livet pågår har följt mig under några kvällar och jag hade en förhoppning att den skulle kunna skänka lite livsvisdom och kanske få mig att komma nära Gud. Och visst har jag kunnat notera några korn av sanning och insikt, men oj vad besviken jag blev. Besviken därför att jag inte fattade vad han skrev. Kanske var jag alltför trött och det var fel tidpunkt på dygnet, men jag måste hela tiden fråga mig vad han menade och leta efter en röd tråd både i den omedelbara texten, men också i boken som helhet. Tyvärr anser jag att Runar Eldebo inte har haft läsaren i åtanke när han skrev, utan han verkar ha skrivit för att nå upp till sig själv och litteraturens höjder, abstraherar tankar och resonemang, staplar ord på varandra likt en poet i syfte att skapa något lyriskt och verbalt mästerverk. För mig blev det bara ett enda stort surr utan mening eller sammanhang. Jag hade önskat att boken hade ett tydligare tilltal och ett starkare fokus på att förändra läsaren och leda denna till just Gud. Men jag tror jag förstår vari problemet ligger. Runar avslöjar i boken att han skriver daglig journal. En sådan har rent inåtskådande syfte och där anar jag att han skriver på liknande vis som i boken. Kanske är den rent av hämtad från dessa journaler.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Time limit is exhausted. Please reload CAPTCHA.