Tillsammans är bäst

Jag var djupt försjunken i min dagbok och kände att det var viktigt att hålla kvar i den där tråden så jag inte tappade bort vad jag tänkt. Inspirerad av min försjunkenhet kände plötsligt min son att även han hade en tanke han ville skriva, och det var ju bara på den där platsen det verkade gå att formulera sig. Det fanns även ett stort mått av mysfaktor inblandat förstås. Vi delar ju på denna stund tillsammans du och jag pappa! Så nu skriver vi – eller åtminstone jag… 🙂

Jag tycker man kan se en liten uppgivenhet i min blick, kanske även en frustration, men jag lovar att det finns även en stor ömhet och insikt i vem som kommer främst i livet. Jag kände att jag var färdig med mitt skrivande och gav mig så in i formuleringar om monster och gubbar och olika namn på företeelser jag aldrig hört talas om! 🙂

Vilken glädje det är att ha prioriteringarna klara för sig!

Skriver tillsammans

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Time limit is exhausted. Please reload CAPTCHA.