Om jag var en robot

Vid tanken på om jag var en robot skulle många tänka hur mycket de skulle klara att göra, vilken precision och vilka superkrafter de skulle få. För min del handlar det i stället (förstås … suck!) om känslor. Jag har inga behov av att bli en överdängare på saker och ting, men jag vill inte heller leva förkrympt och ofullgången. Jag vill nå min fulla potential och jag vill göra mig själv tydlig, stark och osårbar.

Om jag var en robot skulle jag först ställa in mig på socialt läge. Inte alltid, men förmågan ska finnas där så fort den behövs. Jag skulle utan vidare kunna vara trevlig, öppen, kontaktsökande och artig. Det skulle kännas naturligt att bry mig om andra och min medmänsklighet skulle med lätthet vara utåtriktad. Jag skulle fråga mig om vad min nästa har för behov och vad jag kan göra.

Om jag var en robot skulle jag kunna göra saker utan att känna efter. Jag skulle inte behöva låta mina känslor styra mig först. Det skulle leda till att jag får saker gjorda och min tid skulle bli fullt utnyttjad. Jag skulle få se upp bara så att jag inte oreflekterat ägnade mig åt fel saker eller trampade andra på tårna, därför att jag inte känt mig för. Men, det skulle vara så enkelt att planera, göra listor och bocka av.

Framför allt: om jag var en robot skulle jag ha ett jämnt humör. Jag skulle inte behöva bli sårad av andras ord. Jag skulle inte behöva förlåtelse eller tröst, och förhoppningsvis inte heller behöva be om förlåtelse, eftersom jag skulle klara mig från att såra andra. Jag skulle inte känna revanschlust eller hämndlystnad. Mitt tålamod skulle vara obegränsat. Inga problem att orka med barnen, hustrun, mig själv eller andra. Jag skulle kunna göra mig fri från aggressioner.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Time limit is exhausted. Please reload CAPTCHA.