Fika på ett rejält stenbord med fin service.

Jag är en man i mina bästa år. Lätt vidbränd men hoppfull och ser fram mot resten av livet. Jag har en hustru som jag älskar och beundrar. Jag har en enorm respekt för hennes klokhet, styrka och naturliga vishet. Tillsammans har vi fyra barn som dagligen överraskar oss genom att vara mer än vi tror och vi lär oss ständigt på nytt genom deras ögon. Till vardagslivet hör annars en god portion naturupplevelser. Dessutom försöker jag bland husrenovering och allmän skötsel även hinna med lite motion.

Existentiella frågor intresserar mig. Jag är kristen, men en dålig lärjunge. Jag är alltför kritisk och analyserande, samtidigt som jag kämpar med att öppna mig för det andliga mysteriet. Personligen svänger jag mellan depression och eufori. Inte alltid så enkelt, men jag tröstar mig med att tycka att den som inte har känt eller förmår känna livets spännvidder inte heller lever fullt ut och kan berätta om det.

Vid 53 års ålder har jag till slut fått veta hur jag fungerar. Läs första inlägget om det här. Efter år, ja hela livet av svårigheter, tillkortakommanden och slutligen en allt värre utmattning, så har jag fått veta att jag har Aspergers syndrom. Den kunskapen har förändrat allt. Jag kan nu se och förstå varför jag inte klarar av vissa saker och samtidigt förstå varför jag varit så trött och nedstämd.

Sist men inte minst är jag, trots mitt högstämda och allvarsamma tonläge, oftast barnslig och lättroad. Jag gillar fantasier och övernaturligheter och det är inte sällan min hustru låter höra konstiga gnisslande läten och underligt skakar på huvudet då jag väljer film. Jag har en bra hustru, hon är förlåtande och förstående till sin natur.

cropped-i_am_legend.jpg