The Rest

  • Tidskriftsberoendet

    ·

    Jag roade mig med att lista de tidskrifter som jag brukar köpa lite då och då. Listan blev lång och jag inser att jag lägger ner ganska mycket pengar på dessa. Fyra av dem prenumererar jag på och två köper jag så gott som varje månad, övriga lite mer sporadiskt. Om jag räknar med att en tidning kostar 70 kronor i genomsnitt så uppskattar jag att jag betalar minst 3000-4000 kronor årligen för dem och några andra spontaninköp. Det känns som mycket pengar för mig och kanske måste jag försöka renodla lite, men det är inte lätt. De lockar verkligen på köp där de står i hyllan med rubriker som ”Kom i form”, ”Allt om de farliga ämnena i ditt barns leksaker”, eller ”Musiken du inte får missa” etc.

  • Inte fullt så dedicated

    ·

    Jag gjorde ett quiz för att se vilken typ av läsare jag är och ansågs vara en dedicated reader.

    What Kind of Reader Are You?

    Your Result: Dedicated Reader  86%

    You are always trying to find the time to get back to your book. You are convinced that the world would be a much better place if only everyone read more.

    Nu har jag dock precis bestämt att inte fortsätta med Sofi Oksanens Utrensning. Jag får återkomma till den senare. Anledningen var som jag antydde i förra inlägget att jag inte kom in i boken och om jag inte känner att jag hör samman med huvudpersonen eller att handlingen drar in mig så vet jag inte varför jag ska läsa den egentligen.

    Så jag bytte snabbt mot Connie Willis Blackout och det var påtagligt mer intressant och medryckande.

  • Här är ett urval av mina senast inköpta böcker:

    Jag har läst sju av dem hittills och har alltså många spännande lästimmar framöver! 🙂
    Just nu läser jag Sofi Oksanens Utrensning, men har inte riktigt kommit in i den ännu. De flesta som läst den menar att den är mycket bra, men det verkar just som om det är inledningen som kan vara lite förvirrande innan man får grepp om personerna och hur de relaterar sig till varandra.
    Annars ser jag mest fram mot att få läsa George R. R. Martins A Dance with Dragons. Jag håller den dock lite på sträckbänken eftersom han tagit ganska lång tid mellan sina böcker och jag vill hålla serien aktuell i huvudet.
    Jag inser också att jag borde läsa mer klassiker, men när det finns så mycket som är så spännande och samtidigt välskrivet så kan jag ibland ställa mig frågan varför. Tiden på jorden är kort och den nya litteraturen är ofta minst lika bra och livsviktig!
  • Läsåret 2012

    ·

    Jag inleder varje års läsredogörelse med att säga att det som vanligt inte blev så mycket läst som jag velat. Det är förmodligen inget som jag kan göra något åt. Jag har för mycket omkring mig och alltför många olika intressen. 22 böcker blev det i alla fall, klart bättre än 2011. Jag tycker inte heller att det blev några direkta bottennapp i år. Som vanligt överväger fantasy och science fiction numera, men det vore orätt att på något vis misskreditera dessa genrer och mena att de skulle vara mindre läsvärda eller kvalitativa. Det är bara de som inte har läst dem som kan säga något sådant.

    Att utse årets bästa bok var oerhört svårt att göra, men till slut bestämde jag att det blev A Storm of Swords av George R.R. Martin tätt följd och i nära konkurrens med The Wise Man’s Fear av Patrick Rothfuss, Magiker och glas av Stephen King samt Flickan från ingenstans av Justin Cronin. Dessa fyra var sanna läsupplevelser och så medryckande att jag haft brist på många sömntimmar detta år. Men för att också nämna en roman som jag menar är viktig att ha läst, en bok som öppnar dina ögon och som ger dig rätta perspektiv i livet, så rekommenderar jag att läsa Susanna Alakoskis Svinalängorna.

    • A Feast for Crows av George R R Martin
    • Magiker och glas av Stephen King
    • Svinalängorna av Susanna Alakoski
    • Blindheten av José Saramago
    • Flickan från ingenstans av Justin Cronin
    • Världskrig Z av Max Brooks
    • Gargoylen av Andrew Davidson
    • Before They Are Hanged av Joe Abercrombie
    • Born to run : jakten på löpningens själ av Christopher McDougall
    • Fladdermusmannen av Jo Nesbø
    • The Runner’s Guide to the Meaning of Life av Amby Burfoot
    • Cirkeln av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren
    • Dokument rörande spelaren Rubashov av Carl-Johan Vallgren
    • Marathon: The Ultimate Training Guide av Hal Higdon
    • Horn av Joe Hill
    • Revolt av Suzanne Collins
    • Fatta eld av Suzanne Collins
    • Mullvaden av John LeCarré
    • Counterplay av Robert R. Desjarlais
    • The Immortal Game: A History of Chess av David Shenk
    • A Storm of Swords av George R.R. Martin
    • The Wise Man’s Fear av Patrick Rothfuss
  • John le Carré

    ·

    Jag tänkte jag skulle säga något om John le Carré. Det är en författare som har följt mig genom åren. Första boken jag läste av honom var Den lilla trumslagarflickan. Den fick en oerhört stor betydelse för mig. Jag upplevde att mitt språk tog ett gigantiskt kliv framåt. Det här var första eller andra året på gymnasiet och jag lyckades för första gången skriva en uppsats i svenska med högsta betyg strax efter läsningen. Förmodligen var tiden mogen för mitt språk att utvecklas oavsett, men upplevelsen var lika fullt angenäm. Anledningen till att just den här romanen påverkade mig så starkt var nog att den kombinerade spänningsromanen, som behövdes för att engagera mig fullt, med en författare som hade högt ställda litterära ambitioner. Jag upplevde att jag under en längre tid efteråt så att säga levde i det le Carréska språket. Romanen gjorde ett starkt intryck. Jag var inte van vid skönlitteratur av det här lite långsammare slaget. Och med det menar jag att både handlingen och språket förs framåt med eftertänksamhet och långsamt detaljerad precision, till skillnad från många romaner som mer liknar en biljaktsscen i en amerikansk film. Att läsa le Carré är som att sjunka in i en bekväm engelsk fåtölj med en varm sprakande brasa framför sig medan höstregnet sakta faller utanför fönstret. Det kräver tid och uppmärksamhet och ro; upplevelsen blir bestående och njutningsfylld.

    Men, det har även varit lite med le Carré som med den första förälskelsen: den är svår att återuppleva med samma intensitet. Några romaner (Nattjänst och Spionen som kom in från kylan) har jag tyckt varit en aning träiga och till och med lite långtråkiga, men det finns de som jag tycker är rena mästerverken också. Ryska huset är ett exempel, men framför allt är En perfekt spion något av det bästa som skrivits. För den som inte känner till John le Carré så kan det ligga nära till hands att tro att han skriver agentromaner av klassiskt snitt med action och spänning, men inget kan vara mer avlägset och En perfekt spion är ett lysande exempel på det. Här får en helt stillsam och i förstone till synes oskyldig handling effekter, som likt ringar på vattnet växer sig större och större. Huvudpersonen Magnus Pym ”försvinner” plötsligt en dag. Han har tagit in på ett pensionat för att skriva sina memoarer och ingen vet var han är. Båda sidor om järnridån börjar sina efterforskningar och paniken sprider sig. Dramatik uppstår samtidigt som tiden tycks stå stilla och inget sker alls. Det är obeskrivligt välskrivet och i mina ögon le Carrés bästa roman.

    Just nu läser jag Mullvaden som ligger till grund för den nu bioaktuella Tinker Tailor Soldier Spy. Än så länge motsvarar den mina förväntningar och jag njuter för fullt.

  • Irriterande bokutgivning

    ·

    Jag har skrivit det här förut, men det är så irriterande. Boken The Wise Man’s Fear av Patrick Rothfuss som jag precis läst har nyligen getts ut på svenska. Här ges den ut i två volymer som i den lokala bokhandeln jag var till idag kostade hela 269 kronor styck! Dessutom var det trots att de var inbundna en påtagligt medioker kartongkänsla över utgåvan. På Amazon.com kostar den (en bok – självklart!) 19.54 US Dollar, dvs. 132.55 SEK. Jämför det med de 538 kronor du får punga ut med för de båda svenska utgåvorna. DET ÄR INTE KONSTIGT ATT DEN SVENSKA BOKHANDELN ÄR I KRIS. Hur kan det få vara på det här viset?! Eller var finns felet? Tänker jag fel?

    Någonstans blir det ju lika sjukt, fast åt andra hållet, när man knappt ett år efter första utgivningsdagen hittar de flesta böckerna på den årliga bokrean för knappt halva priset. (Visserligen i en sunkig billighetsutgåva som är fylld med tryckfel och andra kvalitetsmissar.) Och så slutligen ytterligare något år senare på loppis för en tia. Ja, en boks värde överstiger mitt förnuft.

  • Dags att sammanfatta läsningen 2011

    ·

    Läsåret 2011 blev inte det bästa om man räknar antal böcker som mått på framgång. Jag inser ju att jag inte läst mer än vad några bokbloggare normalt läser under en enda månad. Inte desto mindre älskar jag att läsa och böcker har en stor del av mitt intresse. Som väl är var det god kvalitet på så gott som allt. En orsak till att det inte blev fler böcker är säkert att inte mindre än sex av fjorton var på engelska. Det går visserligen allt bättre och flyter mer effortlessly att läsa, men fortfarande går det långsammare. Dessutom var några av årets böcker riktiga tegelstenar, exempelvis The Name of the Wind och A Clash of Kings.
    Det är inte lätt att utse vilken av böckerna som var bäst. Många har fått en femma i betyg och jag är glad att ha kunnat välja bara de bästa detta året. Några sticker fram hakan lite extra dock: såsom The Name of the Wind och The Blade Itself. Men det kanske var för att de var nya bekantskaper och jag inte visste vad jag kunde vänta. A Clash of Kings samt The Desert Spear var fortsättningsromaner och jag vill mena att de är minst lika bra. Den enda boken jag hade kunnat vara utan i år var Runar Eldebos Leva medan livet pågår. Den sa mig ingenting. Nej tacka vet jag Philip Yancey om man vill läsa en bok om kristen tro.

    • Hungerspelen av Suzanne Collins
    • The Blade Itself av Joe Abercrombie
    • Storm Front av Jim Butcher
    • The Desert Spear av Peter V. Brett
    • Vindens skugga av Carlos Ruiz Zafón
    • Glasbruket av Arnaldur Indridason
    • Leva medan livet pågår av Runar Eldebo
    • Pestens tid av Stephen King
    • Mörkerseende av Philip Yancey
    • Ultramarathon man : confessions of an all-night runner av Dean Karnazes
    • A Clash of Kings av George RR Martin
    • The Name of the Wind av Patrick Rothfuss
    • Hjälp, vem är jag? av Caroline af Ugglas
    • Sömnlös av Stephen King
  • Krämarmentalitet

    ·

    Jag har ju ett gott öga åt fantasyhållet för närvarande och följer många engelska och amerikanska bokbloggar. Fantasygenren upplever en sorts hype för närvarande och lockar en stor skara läsare. Här finns köpkraft.
    The last argument of kings - på svenska del 1Fantasyböcker har en tendens att bli tjocka böcker på närmare 1000 sidor eller mer ibland, i långa serier dessutom. Dessa böcker ges i alla fall ut som en volym på engelska, men när det sedan gått en tid och förlagen i Sverige har fattat vilken fantastisk marknad och litteraturskatt det är, så ges den ut om vi har tur i svensk översättning. NU sätter girigheten in sitt fula tryne mot de icke ont anande fantasyälskande, beskedliga och försvarslösa läsarna och deras kärlekstörst efter senaste romanen av sina favoritförfattare. Boken ges plötsligt ut som två volymer till det icke beskedliga priset av… två böcker… Det är skandal att utgivarna av dessa böcker utnyttjar det faktum att många fortfarande inte är bekväma med att läsa på engelska.
    Det är kapitalismens baksida eller är det kanske rent av dess framsida. Ja så skamlöst girigt beter sig bokutgivningen idag att man borde be om ursäkt.

    För att ta några exempel. Joe Abercrombies böcker i First Law-trilogin som inte ens är några tegelstenar på originalspråket. Last Argument of Kings kostar 80 kronor på engelska och är på 704 sidor, men när den ges ut på svenska kommer den i två delar om vardera cirka 340 sidor på kartong och kostar 174 kronor styck! Är det bara jag som irriterar mig på detta och får lust att strypa någon?

    Här ett annat exempel: den nyligen hyllade och internationella succén skriven av Patrick Rothfuss: Trilogin om kungadråparen. Senaste boken The Wise Man´s Fear kan köpas i en volym på engelska för 134 kronor och är på 896 sidor. Så ges den ut i Sverige: givetvis i två delar och ligger på cirka 550 sidor till det facila priset av 174 kronor st!The wise man´s fear - första delen på svenska Föregångaren Vindens namn finns numera i rättvisans namn för endast 44 kronor på pocket, men fortfarande i två delar.

    Exemplen är legio, bara att jämföra lite själv på eget valt författarnamn. Där har du Svenne för att du inte var flitigare i skolan.

    Det är dock en välsignelse att även om det var några år sedan jag gavs chansen att förkovra mig i engelska språket så är jag och de flesta svenskar inte obildbara. Utveckling är möjlig och jag har upptäckt att efter mina första år av trögläst och stapplande försök det nu flyter allt bättre och lättare att läsa engelska. Så bäva bokindustrialister jag (och förhoppningsvis alla andra) kanske enbart väljer att köpa engelska böcker utgivna av engelska förlag framöver (vart tar vinsten vägen då? HA HA!).

  • Leva medan livet pågår

    ·

    På kvällarna ligger jag en stund bredvid min minste grabb medan han somnar. Det är en ganska fin stund som jag säkert uppskattar lika mycket som han. Eftersom jag har svårt att få tid för egen reflektion och han ännu är aningen för liten för att uppskatta att jag läser för honom så brukar jag läsa en bok själv. Det blir ofta en kristen bok, som en sorts andaktsstund. Jag är dock ingen van läsare av kristna böcker och jag har stora svårigheter att läsa bibeln och få ut något av den. (Jag tycker att bibeln är stum i förhållande till min livssituation och jag hittar sällan eller aldrig några texter som passar.)

    Runar Eldebos Leva medan livet pågår har följt mig under några kvällar och jag hade en förhoppning att den skulle kunna skänka lite livsvisdom och kanske få mig att komma nära Gud. Och visst har jag kunnat notera några korn av sanning och insikt, men oj vad besviken jag blev. Besviken därför att jag inte fattade vad han skrev. Kanske var jag alltför trött och det var fel tidpunkt på dygnet, men jag måste hela tiden fråga mig vad han menade och leta efter en röd tråd både i den omedelbara texten, men också i boken som helhet. Tyvärr anser jag att Runar Eldebo inte har haft läsaren i åtanke när han skrev, utan han verkar ha skrivit för att nå upp till sig själv och litteraturens höjder, abstraherar tankar och resonemang, staplar ord på varandra likt en poet i syfte att skapa något lyriskt och verbalt mästerverk. För mig blev det bara ett enda stort surr utan mening eller sammanhang. Jag hade önskat att boken hade ett tydligare tilltal och ett starkare fokus på att förändra läsaren och leda denna till just Gud. Men jag tror jag förstår vari problemet ligger. Runar avslöjar i boken att han skriver daglig journal. En sådan har rent inåtskådande syfte och där anar jag att han skriver på liknande vis som i boken. Kanske är den rent av hämtad från dessa journaler.

  • Pestens tid

    ·

    Wow, 1220 sidor episk apokalyps. Skrivet av mästaren själv – Stephen King. Boken gavs ut i en förkortad version som första utgåva, men folket ville ha mer och vad kan förlagen säga emot King om han så önskar. Den oavkortade versionen står högt i kurs hos alla dem som vill veta mer om alla detaljer och personer, vad vem gjorde och sade och hur det gick till. Då jag läser boken ringer detta i mitt bakhuvud och jag kan hålla med dem som menar att boken faktiskt kunde ha vunnit på att förtätas och kortas ner en aning. Kanske inte med 400 sidor som den första utgåvan, men en aning. Med detta sagt så vill jag ändå säga att jag tycker Pestens tid är ett storverk. En av samtidens omistliga klassiker!

    Jag personligen upptäckte inte Stephen King förrän i sena år. Jag var en av dessa gymnasiala litteratursnobbar som ansåg att endast Joyce och Machiavelli kunde läsas på rätt sida av skamgränsen. Ja, ni förstår. Denna hållning är jag lyckligt befriad från idag och jag förhandsbegränsar inte mitt tyckande, utan värderar ett författarskap först efter att ha provsmakat. Ok, jag är åtminstone medveten om problemet och försöker att inte avfärda någon baserad på mina förutfattade åsikter. Jag menar hur ofta har jag inte haft fel förut!

    Stephen King är en underbar författare och jag är genuint avundsjuk på med vilken lätthet orden och ideerna flyter fram ur hans penna. Jag är bara så tacksam för att jag upptäckt hans författarskap och att jag fortfarande har så många bra böcker att se fram emot att läsa. (Måtte bara mina dagar inte vara räknade alltför kort.) Det jag framförallt uppskattar är hans förmåga att lyfta upp frågor av religiös och existentiell natur, men också hans lysande personteckning och hur han lyckas gestalta mellanmänskliga känslor som kärlek, broderskap, moderskap, avund och vrede, mm mm. Detta gör han samtidigt som han driver läsningen framåt i ett ofta rasande tempo, aldrig långrandig eller syrefattig. Nya ideer och nya hemskheter avlöser ständigt.

    Pestens tid känns mycket aktuell även idag. Vi upplever på liknande vis en kollektiv ångest inför människans sårbarhet för sjukdomar och nya epidemier och känner en maktlöshet inför globala problem som miljöförstöring, ekonomisk kollaps och krig. Likaså står som alltid de eviga frågorna om gott och ont och människans förmåga att göra de rätta valen. Val som vi ofta gör baserade på hur vi utvecklats som barn och vår förmåga att hantera våra rädslor som vuxna. Sedan lämnar Stephen King som alltid en dörr öppen mot det okända mot det övermänskliga, finns det en Gud och finns det ett högre syfte? Men framför allt tycker jag styrkan i Pestens tid ligger i personteckningen, i karaktäristiken. Det stora persongalleriet till trots så har han lyckats skapa en samling karaktärer som kliver ut ur boken som levande individer och som förenar sig med oss i soffan eller bak vår rygg när vi läser. Personer som sitter med oss på tåget eller möter oss på stan och vi är nästan beredda att höja handen till en hälsning och fråga hur det står till idag. Tacksamt vilar jag min inre blick på dem och känner mig så mycket rikare som människa i deras sällskap.