Schack

  • Håller tummarna för Grandelius

    ·

    Schack är så fascinerande! Svårt och skoj på samma gång. Jag är inte med i någon schackklubb och är troligen en ganska svag schackspelare. Jag försöker att lära mig och läser en och annan schackbok och spelar mot datorn hemma. Just nu pågår en schackturnering i Norge på högsta internationella elitnivå, Norway Chess. Nils Grandelius från Sverige har lyckats kvalificera sig som en av deltagarna. För svenskt vidkommande och säkert även för Nils så är detta extra stort.

    Jag ville skriva detta inlägg efter att jag sett en kommentar upplagd på Youtube via Sveriges schackförbund av Jesper Hall. Jag är som sagt inte särskilt kunnig i schack och det är inte så lätt att greppa de olika teorierna om vad som gör ett drag bra eller dåligt. Efter att ha sett Jespers genomgång blev jag så glad eftersom jag upplevde att till och med jag fick ett någorlunda bra grepp om vad som hände under Nils parti igår. Många Youtube-klipp är annars ofta så röriga och kan kännas övermäktiga med alla varianter som presenteras, men Jesper lyckades verkligen att förklara partiet enkelt och pedagogiskt. Jag rekommenderar om du är intresserad av schack att lyssna på inlägget.

  • Tid

    ·

    Ge mig tid!

    – Mina intressen tar sån tid! Jag vill ha extra tid. Ett par timmar mer varje kväll och ett år bör vara 15 månader samt en livstid ska räcka minst 125 år. Intellektuellt bör man nå sin topp vid 105. Schack går inte att göra eller att lära på mindre än en livstid, om man inte heter Magnus Carlsen förstås. Löpning tar minst fyra kvällar i veckan i anspråk under i genomsnitt 3 timmar inklusive dusch och internetforum. Sedan vill jag gärna läsa mina böcker… det vill jag göra minst tre timmar varje dag. Och ovanpå detta vill jag fågelskåda så mycket det går. Glömde jag nämna att jag dessutom har familj, hus, trädgård, bil och lika många födelsedagsfester och liknande släktkalas som det finns veckor i almanackan. Ja, å så jobbar jag också förstås.

    Å så lite om betänketid!

    – Att spela schack mot en dator är frustrerande. Datorn behöver inte mer än någon liten sekund för att komma på ett mycket starkt drag. Så fort jag möter det draget så kastar den genast fram ett lika starkt drag igen. Pressen att själv komma på ett drag blir överväldigande och det känns som datorn sitter och suckar, väntande att jag äntligen ska göra mitt drag. Och i min iver att vinna, att göra något, så kastar jag fram ytterligare ett drag och ser genast att jag ställde bort mig. Jag hade ju en sådan fin plan…eller. Otålmodig som jag är inser jag inte att jag med en hårsmån själv står illa till och är sårbar för en attack. Datorn har givetvis inte bara försvarat sig utan har egentligen placerat sig för en gruvlig hämnd. Nu går det snabbt – schack matt! Låt oss hoppas att jag inte fungerar likadant i livets övriga skeenden. 🙂

  • Schack över mitt huvud

    ·

    gp_top_850

    Just nu pågår Candidates Tournament 2013 i London där vinnaren får chansen att utmana V. Anand om titeln som världsmästare i schack. Turneringen kan följas direkt med kommentarer i realtid. Detta sätt att presentera schackmatcher är riktigt spännande. Många skulle nog annars kunna säga att det är mer spännande att se på när färg torkar än att sitta fem – sex timmar vid en schackmatch som dessutom med säkerhet bara ett fåtal människor förstår djup och bredd av när de ser det spelas. Men det är här de briljanta kommentatorerna kommer in; såväl Lawrence Trent som Nigel Short gör ett fenomenalt bra jobb i att förklara ideerna bakom de olika dragen och ger en god inblick i hur en schackmästare tänker. Så även om jag inte begriper särskilt mycket av det som sker på brädet, så rycks jag med i dramatiken och njuter av spänningen. Det bästa är att jag inspireras till att själv spela.

    h

  • The Immortal Game

    ·

    The Immortal Game av David Shenk
    The Immortal Game av David Shenk

    Jag är ju lite nördig ibland. Inte så lite heller och förresten inte bara ibland heller. Dessutom, och det kanske är bäst så, så snurrar nörderiet runt som på en karusell. Periodvis absorberas jag av litteratur och vissa perioder av löpning eller fågelskådning eller något annat. Nu har jag åter fått lust för schack. Det började med att min sons skolklass skulle spela i något som kallas schackfyran. Det räckte för att locka in mig på banan och mitt intresse tog fart igen. Jag är egentligen ingen spelare (och är riktigt usel på schack), men det avhåller mig inte från att fascineras så pass att jag vill läsa och ta reda på allt om det.

    För att stilla min hunger så har jag bland annat läst boken The Immortal Game av David Shenk. Boken handlar om schackets historia från dess lätt diffusa ursprung till den moderna tidens datoranalyserade spel. Parallellt ges en genomgång av ett av världens mest hyllade schackpartier, nämligen det mellan Adolf Anderssen och Lionel Kieseritzky i London 1851 och som blivit kallat The Immortal Game. Växlingen mellan schackhistoria och ett intressant parti gör att boken blir både lättläst och levande. Vi ges en mycket bra genomgång av schackets tidigaste historia, men däremot känns det som 1900-talets schackera gås igenom lite för snabbt. Även om vi ännu inte vet vem eller vilka partier som kommer att bli ihågkomna om trehundra år, så finns det ju så mycket intressanta anekdoter, rent skvaller och förstås brillianta matcher att återge. Boken kunde mycket väl ha fått svälla ytterligare något hundratal sidor då detta intresserar nutidspelaren och skulle ytterligare ha gjort boken till den högintressanta läsning den redan är.