Science fiction

  • Stephen King: Under kupolen

    ·

    Under kupolen
    Under kupolen

    En nästan osynlig, jättelik och ogenomtränglig kupol sänks plötsligt ned runt om en liten ort i USA. Ingen kommer in och ingen ut. Vad händer med invånarna, hur reagerar enskilda individer och hur formar sig samhället under osäkra och pressade förhållanden? Den frågan ställer Stephen King och som vanligt är svaren allt från ohyggliga, fruktansvärda och skräckfyllda, till hoppfyllda, rena och goda. En spännvidd som just Stephen King är så fantastisk på att hantera och gestalta. Och som vanligt med Stephen Kings böcker är det inte blodet som är så bra (det kan man ”nästan” bläddra förbi 🙂 ), utan det är personteckningen och våra inre drivkrafter som skildras så insiktsfullt och levande. Ytterst få eller ingen kan dessutom som King beskriva barns lek och barns känsloliv med ett sådant igenkännande och sådan trovärdighet. Vi ryser och håret reser sig på oss när vi inser att just detta barn lever inom oss och påverkar våra liv även som vuxna! (Läs bland andra Det och Drömfångare!)

    I Under kupolen skildras inte så mycket övernaturliga väsen eller onda demoner utan vanliga (och några ovanliga 😉 ) människor. Här blir vi smärtsamt påminda om hur snabbt vi kan förvandlas beroende på yttre omständigheter och hur tunna våra moraliska skyddsplåtar egentligen är. Se bara kriget på Balkan och konflikten i Rwanda för att nämna några uppenbara vattendelare ur ett mänsklighetsperspektiv. Som väl är hittar Stephen King fram även till godheten och självuppoffrandet. Ibland lönar den sig inte (även goda människor dör), men ibland, och för hoppfullhetens skull, får den en avgörande och yttersta betydelse. En viss katharsis uppnås och vi lägger ifrån oss boken med en känsla av: ahh, va bra!

     

  • Blackout, All clear av Connie Willis

    ·

    Tillbaka till framtiden är temat för dessa två böcker av Connie Willis. I framtiden kommer man att kunna resa i tiden och det är vad några historiker vid Oxfords universitet gör. De har rest tillbaka till tiden för andra världskriget för att studera livet och olika händelser i tro att de inte kan påverka händelserna och därmed framtiden. Men något verkar ha gått snett och vägen tillbaka till framtiden stängs. Frågan är vad som har hänt och hur de ska kunna ta sig hem igen; under tiden får de försöka klara sig i ett brinnande och alltmer sönderbombat London. Blackout

    Även om ramberättelsen är en science fiction historia så växer boken fram som en thriller eller ett drama i historisk miljö. Huvudpersonerna råkar ständigt ut för svårigheter och slits mellan sin längtan hem och oron över att påverka framtiden genom att ta aktiv del i de många situationer de råkar in i och sin vilja att hjälpa till och samtidigt vakta över att inte bli känslomässigt bundna till personerna i sin sam(då)tid.

    All clearHär lyfts ett annat perspektiv fram på krigets fasor än det vi vanligen möter nämligen hur vardagsmänniskan, engelsmannen som kollektiv i sina strävanden mobiliserar mod och hopp och motståndskraft, likväl som hur enskilda människors enstaka heroiska insatser i skuggan av frontlinjerna kom att få en avgörande betydelse för utgången av kriget. Överlag är det en mycket välregisserad historia och Connie Willies lyckas levandegöra en epok och de människor som levde under denna svåra tid. Min enda invändning är att jag stundtals kan bli lite irriterad över hur onödigt svårt våra hjältar ibland gör det för sig och hur de då resonerar och antar felaktiga slutsatser som lätt kunde undvikits om de bara pratat mer med varandra. Fast jag antar att då skulle boken inte blivit lika spännande som den nu blev.

    Så mycket lyckades Connie Willis få mig intresserad att jag genast köpte Antony Beevors stora roman om andra världskriget som jag nu läser.

  • Två kanoner

    ·

    Den senaste tiden har jag haft lyckan att läsa två riktigt bra böcker. Den första är Joe Abercrombies The Blade Itself. Den är skriven precis så där härligt rå och obarmhärtig som jag tycker fantasy ska vara. Joe Abercrombie: The Blade ItselfBoken är första delen i en trilogi och här etableras karaktärerna och endast gradvis avslöjas handlingen. Det är egentligen inte handlingen som bygger första delen utan det är snarare de fantastiska karaktärerna. Färgstarka, egensinniga och udda gör denna brokiga skara av hjältar på egen hand romanen till en höjdare.

    Den andra boken är Suzanne Collins Hungerspelen. Det här är en science-fictionroman som är skriven för unga vuxna, men den är minst lika bra läsning för oss högre upp i åldrarna. Till en början hade jag lite svårt att komma in i romanen. Det berodde mest på min ovana med tempusformen. Det dröjde dock inte länge innan jag sögs in i handlingen och led och kände med huvudpersonen. Det här var så intensivt och spännande att jag fann mig sträckläsa boken till långt in på natten.

    Hungergames - Suzanne Collins

    Jag har haft svårt med tanken på att läsa rena rymdromaner, men det här är science-fiction som utspelar sig på jorden i ett tänkt framtida samhälle. Sådana böcker och rent post-apokalyptiska tycker jag är mycket intressanta. Så nu har jag redan klickat hem del två och tre i denna trilogi också. Och när jag ändå beställde så blev det ett klick på nästa del i Abercrombies trilogi med!

  • Gammal är äldst

    ·

    Skicka inte mig att handla mjölk eller youghurt… Det slutar alltid med att jag lockas att köpa något. Oftast kommer jag hem med en eller ett par böcker, eller en tidning eller som nu en film. Har fingrat girigt på Blade Runner (1982) de senaste gångerna jag handlat och givetvis kunde jag inte stå emot.

    Jag har visserligen sett filmen förr och minns att den gjorde ett starkt intryck på mig! Och efter att ha sett den igen så finns det inget tvivel om varför den gått till filmhistorien. Blade Runner är en av dessa filmer som man kan se många gånger och ständigt hitta nya detaljer. Den är starkt suggestiv och har en magisk, episk ton både i bildspråket och i handlingen. Samtidigt är den lika fullt trovärdig och tempot uppdrivet. Utan tvekan håller den än och jag har svårt att tänka mig någon av de senaste årens filmer som kan bräda Blade Runner trots alla moderna dataanimeringar. Det är lika mycket en kultfilm som ett filmhistorisk mästerverk. Se den!

    Och Rutger Hauer är briljant!

    Vad jag inte visste eller kanske hade glömt bort var att filmen är baserad på Philip K. Dicks roman Do Andoids Dream of Electric Sheep.  På svenska heter den Androidens drömmar.  Så nu får jag väl leta reda på den – biblioteket kanske?