Stephen King

  • Lite om det jag läste 2013

    ·

    2013 läste jag endast 15 böcker och det är ju inte fler än att jag borde kunna samla några korta tankar om var och en av dem. Så håll till godo…

    Relentless Forward Progress av Bryon Powell
    En löparnörds totalguide till långlöpning. Då menar jag längre än maraton! Boken försöker samla allt som är värt att veta för en nybliven ultralöpare. Här ges många praktiska råd om så väl utrustning, träning, som planering, men ger kanske inte några aha-upplevelse när det gäller löpning och träning; åtminstone inte för den av oss som redan läst ett tjog med böcker om löpning och maratonträning osv.

    A Dance with Dragons av George R. R. Martin
    Femte boken i serie som ännu inte har avslutats av Mr Martin. Någonstans var detta kanske den bästa boken rent dramaturgiskt och stilistiskt, men samtidigt inte den mest spännande och actionfyllda av dem. Har jag kommit så här långt i serien så kommer jag inte att svika resterande böcker, utan nu väntar jag girigt på Winds of Winter. Jag ska tälta utanför bokhandeln denna gången…

    Hiking the Camino: 500 Miles with Jesus av Fr. Dave Pivonka T.O.R.
    En mycket inspirerande bok som tar oss med på en tacksägelseresa till Gud för att han vill vara oss nära. Här beskrivs samma pilgrimsvandring som många andra gjort men på ett helt annat sätt. Vandringen har och får en unik betydelse för var och en som gör den.

    To the Field of Stars av Kevin A. Codd
    En fantastisk bok som inte bara beskriver själva vandringen till Santiago de Compostela utan handlar om livet i stort och smått. Hur förhåller vi oss till svårigheter och prövningar, vad förväntar vi oss av våra medmänniskor och hur ser vår relation till Gud ut när allt annat blir avskalat.

    En kvinnas resa av Agneta Sjödin
    Boken är självbiografisk om än skriven som en roman. Sjödin levandegör hur en sådan pilgrimsvandring kan upplevas i vårt inre. Hur förändras vi allteftersom leden tar oss med mot målet och vi under vandringen öppnar våra sinnen för våra tankar och olika möten med andra människor.

    El Camino : pilgrimsvandring till Santiago de Compostela av Åke Mokvist
    En inspirerande dokumentär i text och bild om vandringen till Santiago de Compostela. Boken passar utmärkt som en första introduktion för den nyfikne och är vacker som presentbok.

    Det perfekta löpsteget av Thomas Reckmann
    Det här är en helt ok bok för den som söker hitta ett bra löpsteg och vill förbättra sin löpekonomi. Här presenteras inte några stora nyheter, men samlar vad man ska tänka på och ger bra tips på enkla övningar. Framför allt inspirerar den även den som inte har snabbhet i kroppen till att tro på sin egen utveckling.

    Korparna av Tomas Bannerhed
    Årets skarpaste bok. En grym och fantastisk skildring av en pojkes uppväxt och hans far som sköter familjens gård. Ett arbete som driver fadern in i mentalsjukdom och där förväntningarna vilar tungt på den lille pojken att ta vid, samtidigt som längtan efter ett annat liv växer i pojkens bröst. En otroligt kärleksfull skildring och varje ord doftar av äng och skog.

    Sankta Psyko av Johan Theorin
    Johan Theorin är en av mina absoluta favoritförfattare. Här skriver han en bok utanför sin Ölandssvit om en ung man som arbetar på ett dagis för barn till intagna patienter vid ett mentalsjukhus. Det finns dock orsaker till varför han valt att börja arbeta på just detta dagis. Det dröjer inte länge innan det börjar hända saker i korridorerna på sjukhuset. Riktigt ruskigt!

    Änglarösten av Arnaldur Indridason
    Indridason har kommit att bli en av få deckarförfattare som jag ännu kan läsa utan att känna motvilja mot upprepningar och allt samma hela tiden. Samma våld och samma sex och samma stereotyper etc.

    All Clear  och Blackout av Connie Willis
    Det här var Science fiction av ett helt annat slag. En grupp vetenskapsmän reser tillbaka i tiden till andra världskrigets England i tro att deras agerande inte kan påverka framtiden. Något går dock fel och de blir fast utan möjlighet att komma tillbaka. Hur ska de kunna leva utan att göra skada på historien och vad är det som hänt. En överraskande intressant och medryckande intrig. Jag blev såld på att läsa andra världskrigets historia efter denna.

    Om verkligheten är större – vad är det då vi inte ser? av Philip Yancey
    Philip Yancey är en av få kristna förkunnare och författare jag står ut med. Han är oerhört ödmjuk och gör allt för att förstå våra tvivel och vår kamp med Gud. Utan pekpinnar visar han på en möjlig väg att leva och omfamna ett liv med Gud – trots allt.

    Old Man’s War av John Scalzi
    Science fiction. En gammal man låter sig värvas till krigare och får en ny, ung och förbättrad kropp. Han skickas sedan ut på diverse uppdrag i rymden och lyckas bättre än de flesta. OK, det var inte rättvist, men jag testade en lite ’hårdare’, klassisk Sci-Fi och tyvärr blev jag inte såld på det. Romanen anses vara en succé av de frälsta.

    Det av Stephen King
    En riktig mastodontbok och en fantastisk berättelse. Stephen King är kanske som allra bäst när han skriver om barn och han har en blick och ett kom-ihåg för hur det är att vara ett barn som ingen annan. Här i en kamp mellan det goda och det onda förenas ett kamratgäng som vuxna för att upprepa sin bedrift som barn att fördriva det monster som åter lägrat staden Derry, men denna gången slutligt besegra Det.

  • Stephen King: Under kupolen

    ·

    Under kupolen
    Under kupolen

    En nästan osynlig, jättelik och ogenomtränglig kupol sänks plötsligt ned runt om en liten ort i USA. Ingen kommer in och ingen ut. Vad händer med invånarna, hur reagerar enskilda individer och hur formar sig samhället under osäkra och pressade förhållanden? Den frågan ställer Stephen King och som vanligt är svaren allt från ohyggliga, fruktansvärda och skräckfyllda, till hoppfyllda, rena och goda. En spännvidd som just Stephen King är så fantastisk på att hantera och gestalta. Och som vanligt med Stephen Kings böcker är det inte blodet som är så bra (det kan man ”nästan” bläddra förbi 🙂 ), utan det är personteckningen och våra inre drivkrafter som skildras så insiktsfullt och levande. Ytterst få eller ingen kan dessutom som King beskriva barns lek och barns känsloliv med ett sådant igenkännande och sådan trovärdighet. Vi ryser och håret reser sig på oss när vi inser att just detta barn lever inom oss och påverkar våra liv även som vuxna! (Läs bland andra Det och Drömfångare!)

    I Under kupolen skildras inte så mycket övernaturliga väsen eller onda demoner utan vanliga (och några ovanliga 😉 ) människor. Här blir vi smärtsamt påminda om hur snabbt vi kan förvandlas beroende på yttre omständigheter och hur tunna våra moraliska skyddsplåtar egentligen är. Se bara kriget på Balkan och konflikten i Rwanda för att nämna några uppenbara vattendelare ur ett mänsklighetsperspektiv. Som väl är hittar Stephen King fram även till godheten och självuppoffrandet. Ibland lönar den sig inte (även goda människor dör), men ibland, och för hoppfullhetens skull, får den en avgörande och yttersta betydelse. En viss katharsis uppnås och vi lägger ifrån oss boken med en känsla av: ahh, va bra!

     

  • Tegelstenar

    ·

    Bland bokbloggar just nu har det rullat runt en utmaning att visa vilka tegelstensromaner som folk har. Jag har ingen bloggkrets som läser och kommenterar mina inlägg så jag har inte blivit taggad av någon att lägga upp mina, men eftersom jag tyckte det var en skojig idé så taggar jag mig själv. Det får man väl?

    Utmaningen går ut på att visa de fem tjockaste böckerna man har i bokhyllan som man läst. Dessutom ska man visa de två tjockaste böcker man har som man inte läst.

    By the way så tycker jag att en bok blir en tegelsten först när den passerar 800 sidor.

    1. A Storm of Swords av George R. R. Martin, 1128 sidor.

    Boken är del 3 i serien A Song of Ice and Fire. Jag har läst de fyra första delarna och har A Dance with Dragons stående i hyllan hemma. Kan knappt inte fatta att jag har lyckats vänta med att läsa den, men Mr. Martin tar ju lite tid på sig mellan släppen så jag vill läsa den lite lagom långt före att nästa del kommer ut.

    A Storm of Swords
    A Storm of Swords

    2. De välvilliga av Jonathan Littell, 902 sidor.

    Littell skriver en oerhört stark, bitvis grym och äcklig, men oförglömlig roman om en tysk SS-officer, Max Aue, som under andra världskriget har till uppdrag att göra koncentrationslägren så effektiva som möjligt. Samtidigt försöker han leva ett normalt liv och klänger sig desperat fast vid fin kultur och bildade intressen, men inombords rämnar hans själ samman under trycket av de fasor han bevittnar.

    De välvilliga
    De välvilliga

    3. Blonde av Joyce Carol Oates, 862 sidor.

    Här har Oates skapat en fiktiv ’biografi’ över Marilyn Monroes liv. Detaljerna och händelserna finns där i stort, men det som gör romanen till en av världens bästa romaner är Oates inkännande med kvinnan Marilyn Monroe. Givetvis kan vi aldrig få veta hur Marilyn Monroe tänkte eller kände, men Oates är briljant och gör något unikt, ett fantastiskt och realistiskt kvinnoporträtt och vi tror och upplever att det måste ha varit precis så det var och precis så hon tänkte.

    Blonde
    Blonde

    4. Det av Stephen King, 1333 sidor.

    Säkert skulle King velat skriva än längre romaner, men efter vad jag förstått så har han ofta valt att korta ner romanerna några hundra sidor hellre än att ge ut dem i två delar. Det stora undantaget från den regeln är väl hans magnum opus Det svarta tornet som sträcker sig över sju böcker. Det är en fantastisk bok och som vanligt ligger det fantastiska med Stephen Kings författarskap inte i själva skräckgestaltningen, den kan ofta bli lite väl splattermovie, tycker jag. Storheten med King är hans karaktärskildringar, hans förmåga att leda läsaren vid handen att lära känna en individs levnadshistoria och motivation. Han låter oss känna deras lidelser, deras tro och hopp och kärlek. Som här i Det där han skapar en fantastisk barndomsskildring av en grupp skolkamrater som uppbringar ett mod och en styrka som vida överstiger deras förmåga, i en kamp mot en fasa som hållit en hel stad i sitt grepp i århundraden.

    Det
    Det

    5. Flickan från ingenstans av Justin Cronin, 907 sidor.

    Det här är en riktig bladvändare. En vampyr/zombieapokalyps, och så mycket mer. Vi vill verkligen veta hur det ska gå för den lilla föräldralösa flickan Amy. Ska världen åter kunna bli en beboelig plats och hur ska den lilla skaran överlevare kunna rädda sig och sina nära från ondskan som ruvar i nattens mörker? Huh… dessutom ett väldigt snyggt omslag, tycker jag.

    Flickan från ingenstans
    Flickan från ingenstans

    Så var det slutligen dags för de där böckerna som ännu inte blivit lästa.

    Först ut blir 2666 av Roberto Bolano som klockar in på 1053 sidor. Boken har fått strålande recensioner och jag förväntar mig att jag också kommer att tycka om den. Dock är den tjock och sägs vara ganska tungläst. Och här går meningarna isär. Några anser att det händer för lite i boken och det myckna resonerandet tycks inte ha någon ände, medan andra anser att vartenda ord är meningsskapande och har en suggestionskraft som är oefterliknad. Vi får helt enkelt läsa och se.

    2666
    2666

    Sist har jag valt en bok som inte är skönlitterär, men precis som Peter Englunds historieböcker, sägs Antony Beevor kunna skriva på ett levande och gestaltande vis. Jag ser fram emot att läsa Andra världskriget, 880 sidor, eftersom historien om denna mänskliga katastrof fascinerat mig sedan barnsben.

    Andra världskriget
    Andra världskriget
  • Läsåret 2012

    ·

    Jag inleder varje års läsredogörelse med att säga att det som vanligt inte blev så mycket läst som jag velat. Det är förmodligen inget som jag kan göra något åt. Jag har för mycket omkring mig och alltför många olika intressen. 22 böcker blev det i alla fall, klart bättre än 2011. Jag tycker inte heller att det blev några direkta bottennapp i år. Som vanligt överväger fantasy och science fiction numera, men det vore orätt att på något vis misskreditera dessa genrer och mena att de skulle vara mindre läsvärda eller kvalitativa. Det är bara de som inte har läst dem som kan säga något sådant.

    Att utse årets bästa bok var oerhört svårt att göra, men till slut bestämde jag att det blev A Storm of Swords av George R.R. Martin tätt följd och i nära konkurrens med The Wise Man’s Fear av Patrick Rothfuss, Magiker och glas av Stephen King samt Flickan från ingenstans av Justin Cronin. Dessa fyra var sanna läsupplevelser och så medryckande att jag haft brist på många sömntimmar detta år. Men för att också nämna en roman som jag menar är viktig att ha läst, en bok som öppnar dina ögon och som ger dig rätta perspektiv i livet, så rekommenderar jag att läsa Susanna Alakoskis Svinalängorna.

    • A Feast for Crows av George R R Martin
    • Magiker och glas av Stephen King
    • Svinalängorna av Susanna Alakoski
    • Blindheten av José Saramago
    • Flickan från ingenstans av Justin Cronin
    • Världskrig Z av Max Brooks
    • Gargoylen av Andrew Davidson
    • Before They Are Hanged av Joe Abercrombie
    • Born to run : jakten på löpningens själ av Christopher McDougall
    • Fladdermusmannen av Jo Nesbø
    • The Runner’s Guide to the Meaning of Life av Amby Burfoot
    • Cirkeln av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren
    • Dokument rörande spelaren Rubashov av Carl-Johan Vallgren
    • Marathon: The Ultimate Training Guide av Hal Higdon
    • Horn av Joe Hill
    • Revolt av Suzanne Collins
    • Fatta eld av Suzanne Collins
    • Mullvaden av John LeCarré
    • Counterplay av Robert R. Desjarlais
    • The Immortal Game: A History of Chess av David Shenk
    • A Storm of Swords av George R.R. Martin
    • The Wise Man’s Fear av Patrick Rothfuss
  • Pestens tid

    ·

    Wow, 1220 sidor episk apokalyps. Skrivet av mästaren själv – Stephen King. Boken gavs ut i en förkortad version som första utgåva, men folket ville ha mer och vad kan förlagen säga emot King om han så önskar. Den oavkortade versionen står högt i kurs hos alla dem som vill veta mer om alla detaljer och personer, vad vem gjorde och sade och hur det gick till. Då jag läser boken ringer detta i mitt bakhuvud och jag kan hålla med dem som menar att boken faktiskt kunde ha vunnit på att förtätas och kortas ner en aning. Kanske inte med 400 sidor som den första utgåvan, men en aning. Med detta sagt så vill jag ändå säga att jag tycker Pestens tid är ett storverk. En av samtidens omistliga klassiker!

    Jag personligen upptäckte inte Stephen King förrän i sena år. Jag var en av dessa gymnasiala litteratursnobbar som ansåg att endast Joyce och Machiavelli kunde läsas på rätt sida av skamgränsen. Ja, ni förstår. Denna hållning är jag lyckligt befriad från idag och jag förhandsbegränsar inte mitt tyckande, utan värderar ett författarskap först efter att ha provsmakat. Ok, jag är åtminstone medveten om problemet och försöker att inte avfärda någon baserad på mina förutfattade åsikter. Jag menar hur ofta har jag inte haft fel förut!

    Stephen King är en underbar författare och jag är genuint avundsjuk på med vilken lätthet orden och ideerna flyter fram ur hans penna. Jag är bara så tacksam för att jag upptäckt hans författarskap och att jag fortfarande har så många bra böcker att se fram emot att läsa. (Måtte bara mina dagar inte vara räknade alltför kort.) Det jag framförallt uppskattar är hans förmåga att lyfta upp frågor av religiös och existentiell natur, men också hans lysande personteckning och hur han lyckas gestalta mellanmänskliga känslor som kärlek, broderskap, moderskap, avund och vrede, mm mm. Detta gör han samtidigt som han driver läsningen framåt i ett ofta rasande tempo, aldrig långrandig eller syrefattig. Nya ideer och nya hemskheter avlöser ständigt.

    Pestens tid känns mycket aktuell även idag. Vi upplever på liknande vis en kollektiv ångest inför människans sårbarhet för sjukdomar och nya epidemier och känner en maktlöshet inför globala problem som miljöförstöring, ekonomisk kollaps och krig. Likaså står som alltid de eviga frågorna om gott och ont och människans förmåga att göra de rätta valen. Val som vi ofta gör baserade på hur vi utvecklats som barn och vår förmåga att hantera våra rädslor som vuxna. Sedan lämnar Stephen King som alltid en dörr öppen mot det okända mot det övermänskliga, finns det en Gud och finns det ett högre syfte? Men framför allt tycker jag styrkan i Pestens tid ligger i personteckningen, i karaktäristiken. Det stora persongalleriet till trots så har han lyckats skapa en samling karaktärer som kliver ut ur boken som levande individer och som förenar sig med oss i soffan eller bak vår rygg när vi läser. Personer som sitter med oss på tåget eller möter oss på stan och vi är nästan beredda att höja handen till en hälsning och fråga hur det står till idag. Tacksamt vilar jag min inre blick på dem och känner mig så mycket rikare som människa i deras sällskap.