Blodläge av Johan Theorin

·

Bäste Johan Theorin,

Jag skulle om jag vågade vilja skriva till dig och berätta hur mycket jag uppskattar dina böcker. Jag har nu haft ett par dagar av ren njutning när jag läst din roman Blodläge. Den var kanske inte den av dina böcker jag tyckte var mest spännande, men ändå som de övriga alldeles lysande berättad. Som författare behärskar du verkligen konsten att väva en historia i ett sinnrikt mönster och du avtäcker detaljerna graciöst och lockande.
Det här är tredje delen i Ölandssviten och de är alla en sorts kriminallitteratur eller spänningsroman. I Blodläge skildras en av samhällets svarta sidor som bakgrund till de brott som begås, nämligen den cyniska exploateringen av unga flickor i porrbranschen.

Blodläge av Johan Theorin

Det är i Gerlof Davidssons hemby Stenvik som händelserna rullas upp när sommargästerna anländer i tidig vår. Gerlof själv har hittat sin hustrus gamla dagböcker och försjunker i minnen från förr, minnen som oroar. Även de övriga sommargästerna bär på sina minnen av händelser i det förflutna som alla vill tränga upp till ytan. Mord och mordbrand drabbar fadern till en av de boende och händelserna dras allt närmare till byn med det lilla stenbrottet. Där har blodet flutit förr, sägs det, i kampen mellan trollen och älvorna, och man ser fortfarande spåren efter det, i blodläget.

Det som är så fantastiskt med ditt författarskap, Johan, är att du lyckas väva samman en modern brottshistoria med en bok om livets relationer och draman, men också med en god portion av mystiken i naturen, folktro och människans egenhet att ibland förklara det oförklarliga med troll eller andra väsen. Böcker, och särskilt de som sägs tillhöra en viss genre, blir som bäst när de överskrider gränserna för just dessa genrer. Det är här som du med så mjuk hand spinner en trovärdighet kring dina karaktärers sätt att se på tillvaron. Det är med en rysning av välbehag som jag konstaterar då jag läser att just så magiskt eller spöklikt skulle det kunna vara ändå, om det vore jag som befann mig på den platsen just där i skymningen, vid just den stenen, när vinden blåser upp och jag blundar en stund. Det är så bra!