Dystert men sant!

Is it the end of the world?

Jag känner att Stephen Kings dystopiska bild av människan; hans många gånger profetiska böcker om vår förmåga (läs: vilja) till destruktion, ligger så nära sanningen. Låt oss därför också tro att hans ibland bländande porträtt av godhet och tro på en inneboende kraft av sanning och rätt, likväl är sann!

Apropå en nyligen recenserad bok i Expressen, Naomi Kleins ”Det här förändrar allt”, där hon träffar pricken över i när hon anger orsaken till varför inget händer och varför vi är dömda…

…den ekonomiska laissez faire-liberalismens snudd på religösa övertygelse om att allt ordnar sig bara marknaden får sköta sig själv.

Jag har en känsla av att det börjar bli bråttom nu. Det är inte läge att fortsätta hålla huvudet i sanden. Vi behöver prioritera bättre vad vi lägger vår energi på!

A million steps

Jag älskar att läsa böcker om Camino de Santiago och de som vandrat leden som pilgrimer. Nu har jag precis läst klart A Million Steps av Kurt Koontz. Boken är precis som många andra en personlig betraktelse över vandringen och de personer han möter. Han reflekterar över sig själv och sitt liv och beskriver hur vandringen och de tankar han erfar sätter hans tidigare liv i perspektiv.  På så vis fungerar pilgrimsvandringen så som många förväntar sig att den ska göra, och för Kurt Koontz blir den en stark personlig upplevelse. Bokens värde ligger inte enbart i den personliga förändringen av Kurt, utan minst lika mycket i hur välskriven den är och hur levande han berättar om allt han upplever.

A Million Steps av Kurt Koontz
A Million Steps av Kurt Koontz

Det är en vacker bok, en glad bok och en hyllning till att leva i nuet. I allt blir den en inspiration att själv göra resan och öppna sig för att låta sig förändras. Det Caminon gör är att under en kort period intensivt lära ut och öppna våra sinnen för det vi inte förmår sortera fram i våra dagliga liv. Det blir en intensivkurs i livskunskap. Lärdomen är att pilgrimsresan inte enbart finns på Caminon utan görs här och nu i alla människors liv.

Kristna böcker

Jag tycker det är väldigt svårt att hitta bra kristen litteratur. Inte för att det saknas utgivning eller förslag på namn, utan för att det är svårt att hitta en författare som man känner det där särskilda förtroendet för. Och det är inte så att de flesta inte är intelligenta eller pålästa nog. Nej, jag vill att författaren ska förstå människor och deras livsvillkor. Inte bara kastar fram bibelord och hurtiga dogmer om hur livet borde vara, utan kanske själv upplevt att livet inte alltid blir som det borde, och har förmågan att fråga sig varför det kan bli så. En predikant som inte kan vara ödmjuk går bort för mig. Dessutom vill jag inte att det är en författare som står för en extremism eller är självrättfärdig (hmm, det står knappast på omslaget förstås…). Även det har med ödmjukhet att göra, exempelvis inför den vetenskap som finns, (eller, har de inte själva haft ett barn i magen som inte kommit dit planerat eller av egen vilja – ja då ska de inte uttala sig). Det finns så många bokstavstroende som gränsar till fanatiker, och jag tror de gör mer skada än nytta. Här vill jag betona att det är stor skillnad att vara fylld av ande och kärlek, och att med patos och trosvisshet vilja leda andra människor till ett övertygat och tillitsfullt liv i tjänst för Gud. Det handlar om att frigöra andra människors potential, inte att skuldbelägga eller döma (det är Guds sak).

Den jag vill vara av John Ortberg
Den jag vill vara av John Ortberg

När jag så hittat en författare som jag klickat med så har jag svårt att välja någon annan egentligen. Så har det varit med Philip Yancey. Genom åren har jag läst flera böcker av honom, känt att hans idévärld och budskap stämmer med mitt. Samtidigt har jag tänkt att varför kan jag inte hitta fler sådana bra författare? Jag är säker att det finns många, men jag har inte lockats att prova. I bokaffären, tack Nya musik för att ni finns, känner jag en stor skepsis när jag läser lovorden och blurbarna på baksidan. Tveksam inför att jag inte vet varifrån många författare härstammar, och då menar jag inte geografiskt utan trosmässigt. Det är väldigt sällan man får veta om det är ett språkrör för en särskild rörelse (beware of the fanatics – ännu en gång).

Till min glädje har jag ändå vågat läsa av John Ortberg. Han uttrycker förståelse för människor som bottnar i både kunskaper och erfarenheter. Han vill utveckla oss och utmana oss att släppa in Gud i våra liv. Han skuldbelägger inte, utan avdramatiserar vår gudsbild av en dömande Gud, och hjälper oss i stället att se en kärleksfull och förlåtande Gud. En Gud som törstar efter vår gemenskap och som vill se oss blomma ut till fullvärdiga kristuslika individer. Han vet att vi kommer till korta, inte sällan tar han sig själv som exempel. Han vet att vi tvivlar, men fokuserar inte på det, utan ger handfasta råd om hur vi kan återknyta kontakten med Gud. Han sätter sin tillit till att Gud verkar och kommer oss tillmötes. Alltid.

Så Philip Yancey och John Ortberg är de två författare jag läst hittills som faller mig i smaken. Får du som läser det här känslan av att du vet någon annan författare som du tror skulle passa mig bra, så är jag väldigt tacksam för tips. Just nu läser jag Den jag vill vara av John Ortberg.

En leende rysare

OktoberfolketRay Bradbury, Oktoberfolket (Orig.titel: Something Wicked this Way Comes).

För något år sedan köpte jag in boken Oktoberfolket av Ray Bradbury på loppis. Det var en sliten och ojämnt bunden pocket med den där looken av missförstådd storhet – jag är för bra för att ligga här och fler borde läsa mig innan jag förgås. Så jag prutade inte ens utan betalade de få kronorna, kanske fem… Tyvärr kom det att dröja ett tag innan jag såg rätt tillfälle att läsa den.

Ännu är det inte oktober utan juli, men det finns något magiskt och lite tryckande i luften, som när ett åskväder närmar sig, och då passar det bra att läsa denna bok. Vad jag inte visste när jag köpte den var att det var Something Wicked this Way Comes på originalspråket. Det fick mig att slå en liten kullerbytta av glädje eftersom jag har en favoritvideo på Youtube som hyllar Ray Bradbury och jag har alltid velat läsa boken på grund av att jag tycker titeln är så bra. Titeln nämns i klippet. Det vore ofint av mig att inte länka den här …

Kanske den ultimata författarskapshyllningen? Rachel Bloom är SÅ bra, tycker jag!

 

The Dayligt War av Peter V. Brett

Jag får först erkänna att det tog ett tag att läsa klart. De tidigare två böckerna i serien sträckläste jag mer eller mindre. (Här är min recension av The Desert Spear). Så gjorde jag även med de 400 första sidorna, men sedan blev det trögare med de avslutande sidorna. Det ska dock inte helt lastas boken eftersom jag haft mycket annat som behövt min uppmärksamhet den sista tiden. Det är däremot sant att jag kände att boken började trampa vatten. Jag kände att det inte fanns så mycket kvar att säga om demonerna eller hur de skulle bekämpas. Lite av spänningen var försvunnen. I stället har intrigen mellan de två rivalerna Jardir och Arlen blivit mer förtätad och fördjupad och bytt plats som huvudintrig. Det blir dock aldrig lika intressant och jag tänker lite mer jaha över det.

Jag var nästan beredd att säga att serien tappat sitt varför och att jag skulle avslutat den med denna tredje del. Så kom jag till sista raden och där avslutades boken med en riktig cliffhanger – förstås – och genast kände jag att jag måste nog få reda på hur det går. Inget nytt under solen alltså.

The Daylight War
The Daylight War

Evangelium enligt Marcus

Jag slog precis igen Evangelium enligt Marcus av Marcus Birro. Jag fick den på min födelsedag för några dagar sedan och den passade in som en pusselbit i mitt liv just nu. Jag formligen kastade mig över den och sköt övriga böcker åt sidan. Det var lite oväntat, men jag har ju hört honom i TV och läst om honom, och alltid känt att han har något att säga, att han inte räds att säga det, men samtidigt fått ta emot oförtjänt mycket stryk från personer som inte vill förstå eller är beredda att öppna sig, personer som saknar respekt. evangelium_enligt_marcusI Evangelium enligt Marcus berättar han dessutom om något som verkligen angår och berör mig, nämligen trons kapitel, som egentligen är själva grundvalen för allt som är jag.

Under läsningen ropade jag flera gånger: stopp, läs igen! Men jag drevs framåt. Han skriver så att man drivs framåt. Man dras med kraft in i en turbulens och som i en ström av blod. Just så skriver Marcus Birro. Hans pennas bläck är hans blod och armen som skriver är fästad vid en rak rygg och en brinnande hjärna. Han skriver med en kraft och ett budskap så starkt att han själv inte alltid förmått leva efter hans ord eller sitt hjärtas vilja. Så är han en människa och som människa talar han till mig, förbrödras vi genom ljudlösa bokstäver. Båda vibrerar vi likt känsliga instrument i livets och blodets symfoni.

Jag vill avsluta med ett alldeles lysande och välformulerat citat. Det får också beskriva mitt erkännande till Marcus Birro för vad jag tycker han lyckas bära upp (som i motsats):

”Annars är det besvärande tyst runt och ifrån många kristna ledare. Alla verkar livrädda för att tycka eller känna någonting alls. Bättre då att hålla sig under radarn. Bättre att släta ut sin egen tro och övertygelse tills det plana, platta strecket till slut indikerar att patienten är på god väg att avlida.”

Blodläge av Johan Theorin

Bäste Johan Theorin,

Jag skulle om jag vågade vilja skriva till dig och berätta hur mycket jag uppskattar dina böcker. Jag har nu haft ett par dagar av ren njutning när jag läst din roman Blodläge. Den var kanske inte den av dina böcker jag tyckte var mest spännande, men ändå som de övriga alldeles lysande berättad. Som författare behärskar du verkligen konsten att väva en historia i ett sinnrikt mönster och du avtäcker detaljerna graciöst och lockande.
Det här är tredje delen i Ölandssviten och de är alla en sorts kriminallitteratur eller spänningsroman. I Blodläge skildras en av samhällets svarta sidor som bakgrund till de brott som begås, nämligen den cyniska exploateringen av unga flickor i porrbranschen.

Blodläge av Johan Theorin

Det är i Gerlof Davidssons hemby Stenvik som händelserna rullas upp när sommargästerna anländer i tidig vår. Gerlof själv har hittat sin hustrus gamla dagböcker och försjunker i minnen från förr, minnen som oroar. Även de övriga sommargästerna bär på sina minnen av händelser i det förflutna som alla vill tränga upp till ytan. Mord och mordbrand drabbar fadern till en av de boende och händelserna dras allt närmare till byn med det lilla stenbrottet. Där har blodet flutit förr, sägs det, i kampen mellan trollen och älvorna, och man ser fortfarande spåren efter det, i blodläget.

Det som är så fantastiskt med ditt författarskap, Johan, är att du lyckas väva samman en modern brottshistoria med en bok om livets relationer och draman, men också med en god portion av mystiken i naturen, folktro och människans egenhet att ibland förklara det oförklarliga med troll eller andra väsen. Böcker, och särskilt de som sägs tillhöra en viss genre, blir som bäst när de överskrider gränserna för just dessa genrer. Det är här som du med så mjuk hand spinner en trovärdighet kring dina karaktärers sätt att se på tillvaron. Det är med en rysning av välbehag som jag konstaterar då jag läser att just så magiskt eller spöklikt skulle det kunna vara ändå, om det vore jag som befann mig på den platsen just där i skymningen, vid just den stenen, när vinden blåser upp och jag blundar en stund. Det är så bra!

 

Livet efter dig av Jojo Moyes

”Livet efter dig” av Jojo Moyes är en bok som har ett liv och en glöd som smittar av sig och fyller läsaren med humor och glädje och … ja, även som man erkänner jag, med tårar. Det är en riktigt bra roman som passar de flesta, och det är inte svårt att förstå varför den ligger fastnaglad högt på försäljningstopplistan just nu.

”Livet efter dig” handlar om Louisa, en ung flicka med dåligt självförtroende som förlorar sitt jobb på ett café. Desperat tar hon ett jobb som vårdare/sällskapsdam till en totalförlamad man. Will har en framgångsrik karriär bakom sig och kommer från förmögna förhållanden. Hans tidigare så innehållsrika och aktiva liv står i bjärt kontrast till det smärtfyllda liv han nu tvingas leva. För Will finns inget kvar förutom rätten att ta sitt eget liv. Louisa förstår snart att hennes egentliga funktion i hans närhet inte är att i första hand vårda honom utan att om möjligt vända på hans beslut att ta sitt liv på en klinik i Schweiz. Mer än så vill jag inte avslöja. Boken har om man vill raljera lite alla ingredienser för att kvalificera sig som en första klassens harlekinroman, men det vill jag direkt säga att Jojo Moyes undviker.

Livet efter dig av Jojo Moyes
Livet efter dig av Jojo Moyes

Jag köpte boken till svärmor i födelsedagspresent. Strax efter låg den hemma hos mig och hon sa att jag borde läsa den. Jag hade en liten misstanke att det var något som hon menade var för mig mer än att den var bra. Nu tror jag inte hon vill erkänna det men jag nickade bejakande när jag läste beskrivningen av huvudpersonen Louisas pojkvän som var en triatlet och löparnörd. Han är så upptagen av sig själv och sin träning att det inte finns utrymme för flickvännen. Ofta har han tränat så mycket att han inte ens vill ha sex utan bara vill sova. Jag tar det som en välmenande *hint* från svärmor! 🙂

 

 

Bokrean pågår för fullt

Det har väl inte undgått någon bokintresserad att årets rea pågår för fullt. När jag var yngre – alltså till för helt nyligen sedan, så hängde jag på låset till bokaffären på morgonen. Jag ville inte missa ifall det fanns något särskilt billigt eller något i bara några få exemplar. Nuförtiden har mitt beteende förändrats och tyvärr (det är tufft att driva bokaffär idag) är jag inte alltid trogen den fysiska bokhandeln. I år föll jag för att klicka hem en bok från en nätbokhandel. Anledningen var mitt intresse för klassisk musik som söker omedelbar behovstillfredsställelse. Då jag sökte på böcker inom detta område dök så Beethovenbiografin av Åke Holmquist upp för endast 129 kronor och det kändes som ett kap. Nu har jag fått hem boken och börjat läsa i den och då upptäcker jag ett problem. Boken är enorm! Inte endast till sitt innehåll, utan också storleksmässigt. Boken är grymt stor och väger ett ton – minst – att hålla i. Jag som sett fram mot att kunna läsa en stund i sängen innan jag somnar… Dessutom slår det mig att ett av skälen varför den nu finns på rean kanske är att den är tänkt att komma ut i något av pocketformaten. Det hade varit så mycket smidigare, jag hade kanske till och med kunnat ha den i ryggsäcken på väg till jobbet. Nåväl det är inget fel på boken, det är en väldigt vacker och gedigen bok.

Beethoven - biografin av Åke Holmquist
Beethoven – biografin av Åke Holmquist

The Magicians – Lev Grossman

Lev Grossman - The Magicians
Lev Grossman – The Magicians

Boken handlar om en begåvad man som heter Quentin Coldwater och han antas till ett college för magiker. Han är mycket begåvad och lyckas väl på sin utbildning. Efter examen upptäcker han och några vänner att det finns en parallell verklighet, eller en magisk verklighet som ligger till grund för de barndomsböcker han en gång läst. Han träder in i denna värld tillsammans med sina vänner och plötsligt blir tillvaron i Fillory kanske mer verklig för honom än vår värld och nu är det på liv och död!

Mina tankar om boken har varit lite negativa från första sidan. Den har fått kämpa i motvind under hela läsningen. Jag kände redan i inledningen att jag som läsare blev inkastad i en personlighet och hans förehavanden utan bakgrund eller uppbyggnad. Omedelbart skulle jag liksom ha fattat sympati för huvudpersonen och känna med honom i hans äventyr. Här tycker jag Lev Grossman missar målet rejält. Det är inte som med exempelvis Harry Potter-böckerna, som den jämförs med i blurbarna, där vi lär känna Harry och hans bakgrund för att sedan resa i äventyret med honom. Detsamma gäller inte bara för Quentin utan för alla hans vänner i boken. Personlighetsporträtten är för tunna och de olika individernas varför lämnas åt sitt öde. Jag har därför oerhört svårt för att engagera mig och skulle någon dö eller glömmas bort ett antal sidor så skulle det inte göra mig något heller. Framför allt borde huvudpersonen ha tecknats starkare och mer levande.

Handlingen i boken är det inte något fel på egentligen. Den är händelserik och fantasifull. Men jag är inte utan invändningar där heller. Vad är egentligen tvisten i historien eller kanske mer vad är hotet, vad är ”björnen på stranden”. Inte heller huvudpersonen tycks veta vad han gör i boken. Allt får liksom utvecklas efterhand. Och så den magiska värld de inträder i på slutet av boken, – what’s the point? Varför skulle jag bry mig?

Ja, här fångar Lev Grossman mig inte alls på samma sätt som med Harry Potter-böckerna eller böckerna om Kvothe (Patrick Rothfuss). Man önskar att blurbarna kunde vara lite mer sanningsenliga, där hyllas boken som ett fenomen, typ.

Lite om det jag läste 2013

2013 läste jag endast 15 böcker och det är ju inte fler än att jag borde kunna samla några korta tankar om var och en av dem. Så håll till godo…

Relentless Forward Progress av Bryon Powell
En löparnörds totalguide till långlöpning. Då menar jag längre än maraton! Boken försöker samla allt som är värt att veta för en nybliven ultralöpare. Här ges många praktiska råd om så väl utrustning, träning, som planering, men ger kanske inte några aha-upplevelse när det gäller löpning och träning; åtminstone inte för den av oss som redan läst ett tjog med böcker om löpning och maratonträning osv.

A Dance with Dragons av George R. R. Martin
Femte boken i serie som ännu inte har avslutats av Mr Martin. Någonstans var detta kanske den bästa boken rent dramaturgiskt och stilistiskt, men samtidigt inte den mest spännande och actionfyllda av dem. Har jag kommit så här långt i serien så kommer jag inte att svika resterande böcker, utan nu väntar jag girigt på Winds of Winter. Jag ska tälta utanför bokhandeln denna gången…

Hiking the Camino: 500 Miles with Jesus av Fr. Dave Pivonka T.O.R.
En mycket inspirerande bok som tar oss med på en tacksägelseresa till Gud för att han vill vara oss nära. Här beskrivs samma pilgrimsvandring som många andra gjort men på ett helt annat sätt. Vandringen har och får en unik betydelse för var och en som gör den.

To the Field of Stars av Kevin A. Codd
En fantastisk bok som inte bara beskriver själva vandringen till Santiago de Compostela utan handlar om livet i stort och smått. Hur förhåller vi oss till svårigheter och prövningar, vad förväntar vi oss av våra medmänniskor och hur ser vår relation till Gud ut när allt annat blir avskalat.

En kvinnas resa av Agneta Sjödin
Boken är självbiografisk om än skriven som en roman. Sjödin levandegör hur en sådan pilgrimsvandring kan upplevas i vårt inre. Hur förändras vi allteftersom leden tar oss med mot målet och vi under vandringen öppnar våra sinnen för våra tankar och olika möten med andra människor.

El Camino : pilgrimsvandring till Santiago de Compostela av Åke Mokvist
En inspirerande dokumentär i text och bild om vandringen till Santiago de Compostela. Boken passar utmärkt som en första introduktion för den nyfikne och är vacker som presentbok.

Det perfekta löpsteget av Thomas Reckmann
Det här är en helt ok bok för den som söker hitta ett bra löpsteg och vill förbättra sin löpekonomi. Här presenteras inte några stora nyheter, men samlar vad man ska tänka på och ger bra tips på enkla övningar. Framför allt inspirerar den även den som inte har snabbhet i kroppen till att tro på sin egen utveckling.

Korparna av Tomas Bannerhed
Årets skarpaste bok. En grym och fantastisk skildring av en pojkes uppväxt och hans far som sköter familjens gård. Ett arbete som driver fadern in i mentalsjukdom och där förväntningarna vilar tungt på den lille pojken att ta vid, samtidigt som längtan efter ett annat liv växer i pojkens bröst. En otroligt kärleksfull skildring och varje ord doftar av äng och skog.

Sankta Psyko av Johan Theorin
Johan Theorin är en av mina absoluta favoritförfattare. Här skriver han en bok utanför sin Ölandssvit om en ung man som arbetar på ett dagis för barn till intagna patienter vid ett mentalsjukhus. Det finns dock orsaker till varför han valt att börja arbeta på just detta dagis. Det dröjer inte länge innan det börjar hända saker i korridorerna på sjukhuset. Riktigt ruskigt!

Änglarösten av Arnaldur Indridason
Indridason har kommit att bli en av få deckarförfattare som jag ännu kan läsa utan att känna motvilja mot upprepningar och allt samma hela tiden. Samma våld och samma sex och samma stereotyper etc.

All Clear  och Blackout av Connie Willis
Det här var Science fiction av ett helt annat slag. En grupp vetenskapsmän reser tillbaka i tiden till andra världskrigets England i tro att deras agerande inte kan påverka framtiden. Något går dock fel och de blir fast utan möjlighet att komma tillbaka. Hur ska de kunna leva utan att göra skada på historien och vad är det som hänt. En överraskande intressant och medryckande intrig. Jag blev såld på att läsa andra världskrigets historia efter denna.

Om verkligheten är större – vad är det då vi inte ser? av Philip Yancey
Philip Yancey är en av få kristna förkunnare och författare jag står ut med. Han är oerhört ödmjuk och gör allt för att förstå våra tvivel och vår kamp med Gud. Utan pekpinnar visar han på en möjlig väg att leva och omfamna ett liv med Gud – trots allt.

Old Man’s War av John Scalzi
Science fiction. En gammal man låter sig värvas till krigare och får en ny, ung och förbättrad kropp. Han skickas sedan ut på diverse uppdrag i rymden och lyckas bättre än de flesta. OK, det var inte rättvist, men jag testade en lite ‘hårdare’, klassisk Sci-Fi och tyvärr blev jag inte såld på det. Romanen anses vara en succé av de frälsta.

Det av Stephen King
En riktig mastodontbok och en fantastisk berättelse. Stephen King är kanske som allra bäst när han skriver om barn och han har en blick och ett kom-ihåg för hur det är att vara ett barn som ingen annan. Här i en kamp mellan det goda och det onda förenas ett kamratgäng som vuxna för att upprepa sin bedrift som barn att fördriva det monster som åter lägrat staden Derry, men denna gången slutligt besegra Det.