Stephen King: Under kupolen

Under kupolen
Under kupolen

En nästan osynlig, jättelik och ogenomtränglig kupol sänks plötsligt ned runt om en liten ort i USA. Ingen kommer in och ingen ut. Vad händer med invånarna, hur reagerar enskilda individer och hur formar sig samhället under osäkra och pressade förhållanden? Den frågan ställer Stephen King och som vanligt är svaren allt från ohyggliga, fruktansvärda och skräckfyllda, till hoppfyllda, rena och goda. En spännvidd som just Stephen King är så fantastisk på att hantera och gestalta. Och som vanligt med Stephen Kings böcker är det inte blodet som är så bra (det kan man ”nästan” bläddra förbi 🙂 ), utan det är personteckningen och våra inre drivkrafter som skildras så insiktsfullt och levande. Ytterst få eller ingen kan dessutom som King beskriva barns lek och barns känsloliv med ett sådant igenkännande och sådan trovärdighet. Vi ryser och håret reser sig på oss när vi inser att just detta barn lever inom oss och påverkar våra liv även som vuxna! (Läs bland andra Det och Drömfångare!)

I Under kupolen skildras inte så mycket övernaturliga väsen eller onda demoner utan vanliga (och några ovanliga 😉 ) människor. Här blir vi smärtsamt påminda om hur snabbt vi kan förvandlas beroende på yttre omständigheter och hur tunna våra moraliska skyddsplåtar egentligen är. Se bara kriget på Balkan och konflikten i Rwanda för att nämna några uppenbara vattendelare ur ett mänsklighetsperspektiv. Som väl är hittar Stephen King fram även till godheten och självuppoffrandet. Ibland lönar den sig inte (även goda människor dör), men ibland, och för hoppfullhetens skull, får den en avgörande och yttersta betydelse. En viss katharsis uppnås och vi lägger ifrån oss boken med en känsla av: ahh, va bra!

 

En inre resa

Att pilgrimsvandra ligger högt upp på min lista över saker jag längtar efter att göra. Just att pilgrimsvandra är inte målet i sig utan snarare ett medel för att nå mitt egentliga mål: att vandra med Gud och vara nära honom. Det hela bottnar i att våra liv idag är fyllda av så mycket brus och så många saker som drar vår uppmärksamhet bort från en nära relation med Gud. Det uppstår ett tomrum som vi bara kan fylla genom att ta ett steg tillbaka, stanna upp, vara stilla och uppmärksamma, öppna våra sinnen. En pilgrimsvandring likaväl som en fjällvandring, en cykeltur eller en kanotutfärd kan alla leda till denna sinnesfrid.

vandra
Pilgrimsvandring i all enkelhet

Fördelen med att pilgrimsvandra kan vara att den inte har som mål att man ska dra sig undan från världen utan vara i den. Här möter man andra pilgrimer som har likartade tankar och samma längtan, människor som har tid att lyssna och dela med sig av sina erfarenheter. Alla har fokus på en inre eller en själslig resa och man stärker varandra i det syftet. Förhoppningsvis leder vandringen till en bestående förändring.

Karta_Franska_vagen
Den franska vägen – en av många som leder till Santiago de Compostela.

För den som likt mig längtar och vill veta mer – få en försmak av resan – finns det mängder av resurser att ösa ur. Det är bara att använda sökmotorn på internet och skriva in Santiago de Compostela eller El Camino, så dyker det upp faktasidor, guideböcker, reseskildringar, bloggar och Youtube-klipp i massor. Själv har jag läst några böcker då det passar mig bäst att på så vis stillsamt låta äventyret sjunka in. Camino1En fin bok att börja med är Åke Moqvists ”El Camino” som är en reseskildring och fotodokumentär. Här får man en god bild av vad det innebär att vandra och vad man möter på vägen. Jag rekommenderar den verkligen. Vidare har jag läst Agneta Sjödins ”En kvinnas resa” som mer liknar en roman men givetvis kan läsas självbiografiskt. Här relateras till Paolo Coelho som också har gjort vandringen och sedan skrivit en roman på temat.Camino2 But he’s not my cup of tea… Sjödins bok är dock trevlig och väl värd att läsas.
För mig som är kristen och har tankar och mål för vandringen i det perspektivet har det i stället varit två andra böcker som har fyllt min själ med inspiration och glädje. De är båda skrivna av katolska präster, men är privata speglingar av deras eget liv och egna inre resa. Den första är skriven av Kevin A. Codd med titeln ”To the Field of Stars” Camino3och är en helt underbar bok, både ur ett självbiografiskt perspektiv där han visar såväl sina egna brister som låter oss se den förändring som han genomgår under resan, och också som en reseskildring där vi möter de olika människor och de olika ställen som förändrar honom och andra inblandade i de möten som pilgrimsvandringen ofrånkomligen innebär. Den andra och sista slutligen är en pärla för själen. Dave Pivonkas ”Hiking the Camino” är skriven utifrån hans syfte med vandringen att tacka Gud för hans val av yrke som präst och de år det har fyllt hans liv med glädje. Samtidigt skildrar han vandringen så levande och inlevelsefyllt Camino4att det smittar av sig på oss läsare. Vi känner samma tacksamhet för Guds ledning och närvaro i våra liv och erkänner samma önskan som Dave att leva våra liv fullt för Gud och den mening han vill ge oss. Vi behöver bara öppna oss för den och pilgrimsvandringen blir en sorts symbol för den enkelhet som bör känneteckna våra liv och vårt förhållande till Gud.

Ett andligt syfte tycks även ligga bakom Mark Sheas resa som han skildrar i en film som du kan se här på Youtube. (Filmen är 1h 15min.) Hans förväntningar på att hitta en spirituell och magisk eller mystisk Gud kom att ändras till en helt annan syn på livet och på vår relation till Gud. Det blev ingen besvikelse för honom att det inte sprakade av andliga upplevelser utan resan gav något stabilare och mer grundläggande – en upplevelse av enkelheten med Gud. Han säger i filmen att det handlar inte om mysticism eller hemliga sekter eller konstiga samband utan det är enkelheten, en enkel väg att följa, det avskalade mötet med Gud – Du och jag Gud! Här följer en kortare trailer av filmen:

 

In the morning

Jag läser just nu Kevin A. Codd’s fantastiska ‘To the Field of Stars’ om hans vandring till Santiago de Compostela. För en person som jag, som ofta misströstar när jag möter svårigheter och ibland är beredd att kasta allt på skräphögen, så har en mening i början av boken kommit till rätt person. Han får ett råd efter den första dagens vandring när han känner sig helt slut och inte förstår hur han ska orka gå vidare nästa dag. Värden på härbärget där han frågar om han får stanna en dag extra säger till honom: ”See how things feel in the morning”. Dagen därpå kändes så allt genast mycket bättre igen och han fortsatte vandringen. För Kevin A. Codd fick dessa enkla ord en återkommande betydelse. 🙂Field of stars

Så här är det faktiskt med mycket i våra liv. Vi krisar och misströstar och i nuet så ser vi inget annat än våra känslor. Som ofta så behöver vi lite perspektiv eller en god natts sömn. När de värsta känslostormarna lagt sig eller kroppen fått vila så känns det mycket bättre igen. Även om det verkar som väldigt enkla och lite banala råd så finns det mycket klokskap även i vardaglig visdom. Givetvis löser du kanske inte alla problem men det kan vara bra att bära med sig de här orden.

See how things feel in the morning.

El Camino

Det finns en uppsjö av böcker som handlar om pilgrimsvandringen till Santiago de Compostela – El Camino. Det är reseskildringar, guideböcker och rent skönlitterära. Det finns däremot inte så många på svenska.
Åke Mokvist har sammanfogat upplevelser under tre egna vandringar längs leden till en berättelse om livet och människorna som han mött på Caminon. Boken är närmast att betrakta som en fotodokumentär då det är stort fokus på bildmaterialet, men han reflekterar samtidigt kring såväl egna som andras tankar och orsaker till varför man går leden och hur leden ibland påverkar oss eller leder vissa av oss till en förändring. Han ger också uttryck för en del kritik mot vad som närmast kan beskrivas som ett förfelande av de ursprungliga tankarna med pilgrimsvandringen. Främst jäktandet för att säkra en sängplats inför kommande natt som leder till att människorna inte upplever Caminon på rätt sätt. Ett av pilgrimens nyckelord är långsamhet.
Boken fångar på ett fint sätt den miljö och den sorts sinnesstämning som man som vandrare kan förvänta sig. Det är dock ingen guidebok för den som undrar hur vandringen går till, för det finns det många andra böcker. I stället är det en inspirationsbok för oss som funderar på att vandra El Camino och den ger en god inblick i vad ett sådant äventyr kan innebära. Det är en vacker bok väl värd en läsning.

Åke Mokvist, El Camino, 2008 Pilgrimsvandring till Santiago de Compostela
Åke Mokvist, El Camino, 2008
Pilgrimsvandring till Santiago de Compostela

Blackout, All clear av Connie Willis

Tillbaka till framtiden är temat för dessa två böcker av Connie Willis. I framtiden kommer man att kunna resa i tiden och det är vad några historiker vid Oxfords universitet gör. De har rest tillbaka till tiden för andra världskriget för att studera livet och olika händelser i tro att de inte kan påverka händelserna och därmed framtiden. Men något verkar ha gått snett och vägen tillbaka till framtiden stängs. Frågan är vad som har hänt och hur de ska kunna ta sig hem igen; under tiden får de försöka klara sig i ett brinnande och alltmer sönderbombat London. Blackout

Även om ramberättelsen är en science fiction historia så växer boken fram som en thriller eller ett drama i historisk miljö. Huvudpersonerna råkar ständigt ut för svårigheter och slits mellan sin längtan hem och oron över att påverka framtiden genom att ta aktiv del i de många situationer de råkar in i och sin vilja att hjälpa till och samtidigt vakta över att inte bli känslomässigt bundna till personerna i sin sam(då)tid.

All clearHär lyfts ett annat perspektiv fram på krigets fasor än det vi vanligen möter nämligen hur vardagsmänniskan, engelsmannen som kollektiv i sina strävanden mobiliserar mod och hopp och motståndskraft, likväl som hur enskilda människors enstaka heroiska insatser i skuggan av frontlinjerna kom att få en avgörande betydelse för utgången av kriget. Överlag är det en mycket välregisserad historia och Connie Willies lyckas levandegöra en epok och de människor som levde under denna svåra tid. Min enda invändning är att jag stundtals kan bli lite irriterad över hur onödigt svårt våra hjältar ibland gör det för sig och hur de då resonerar och antar felaktiga slutsatser som lätt kunde undvikits om de bara pratat mer med varandra. Fast jag antar att då skulle boken inte blivit lika spännande som den nu blev.

Så mycket lyckades Connie Willis få mig intresserad att jag genast köpte Antony Treevors stora roman om andra världskriget som jag nu läser.

Drar mig in i skalet en stund

Be careful what you wish for är ord som flyger genom mitt huvud när jag precis tänkte att jag har ett stort behov av att vara själv, att få vara ifred, i tystnad, så jag kan få tid att hämta in, vänta in, konsolidera, låta mitt jag få träda fram och utvecklas och frigöras.
Jag menar inte att jag vill bli av med min familj eller andra delar av mitt liv såsom mitt arbete eller släkt och vänner. Inte heller vill jag gömma mig från samhället. Jag vill bara vara ifred för en stund, få tid att utveckla mina tankar, återhämta mig lite. Jag är så otroligt trött. Och introvert, se Susan Cains föredrag på TED och läs hennes bok ”Tyst. De introvertas betydelse i ett samhälle där alla hörs och syns”, och även SvD:s artikelserie Inåtvänd om introverta personligheter. Det är svårt för introverta personligheter att hitta en funktionell roll och plats i samhället, eller fungera på arbetsplatsen, eller i skolan när vi lever i en extrovert värld där alla letar efter och hyllar de extroverta idealen.

Jag lyssnar just nu på Bruckners fjärde symfoni och det slår mig hur hoppfull den är. Det är som om han vill förmedla en tro på något mer. Att världen inte är så eländig som vi kanske tror. Låt oss se framåt och gå ut i världen med ett nytt hopp. Fatta mod!

Och det behöver jag nu för min dystymi ligger som en våt filt runt mitt hjärta. Den sveper in min hjärna, men lämnar min mun, mina ögon, mina lungor, så att jag kan fortsätta verka glad och skämtsam – på G. Till min glädje förmår jag därför även löpträna och andas syre och på så vis håller jag mig uppe, undviker kraschen – sammanbrottet.

Löpning är den enda medicin som jag lyckats få verksam i mitt liv. Åtminstone den överlägset mest effektiva självmedicineringen mot mina depressiva tankar och känslor. Den skapar, om än kortvarigt, ett lyckorus som i sin tur frambringar tankar som inte är fullt så negativa eller passiviserande, och därför vid upprepade behandlingar (läs löprundor) lyckas hålla depressionen i schack. En bedrift som inga böcker eller antidepressiva mediciner förmår.

Ändå är det oerhört viktigt att vi förstår depressionens kognitiva tankespiraler, att vi vet vad depressionen står för och grundar sig i för typ av händelser eller vad den vill med oss på gott och ont. Som skydd eller flykt eller död. Det kan därför vara på sin plats att jag lyfter fram ett par böcker som jag läst och som gett mig ett fundament att stå på för att inte drunkna i det svarta eller bli vilsen i giftrökens dimmor när de omsluter mig.
Den första boken är ”The Psychological Treatment of Depression” av J. Mark G. Williams. Den berättar om vad vi faktiskt vet om depression utifrån ett vetenskapligt perspektiv. Det är en grundlig genomgång av de studier som gjorts och vad de kommit fram till samt vilka terapier som haft ett positivt och hållbart resultat. Boken löser måhända inte dina problem, det är det ingen bok som gör, men ger en mycket god vägledning till verksamma terapier och förståelse för depressionens mekanismer.
Som ett komplement och för att få den inre personens perspektiv och fulla förståelse i lidandet måste vi vända oss till en meddeprimerads berättelse och forskning i ämnet. ”The Noonday Demon” (Depressionens demoner) av Andrew Solomon är den enskilda bok som jag skulle rekommendera om jag bara fick välja en. Den ger en inblick i en deprimerads liv och tankevärld, men är först och främst en storskalig genomgång av depressionens historiska, kulturella, medicinska och psykologiska sidor. Han vann National Book Award för den 2001 och blev även nominerad till Pulitzer-priset.

Så vill jag slutligen lyfta fram ett par lite annorlunda böcker. Den första heter ”Bli den du är” och är skriven av Pierro Ferrucci. Det är en bok som behandlar psykosyntesens grunder och tekniker. Boken har haft stor betydelse för mig i min förståelse för hur jag fungerar och har skapat ordning och reda i min självförståelse. Den ger dig dessutom de där nycklarna till, och övningarna som du behöver för att lära känna dig själv och utveckla dig. Slutligen vill jag slå ett slag för ett helt författarskap, men kan nämna två böcker som direkt ansluter till den förtvivlades frågor i natten: ”Disappointment with God” (Mörkerseende) och ”What’s So Amazing About Grace” (Med nådens ögon) av Philip Yancey. (Det finns också ”Where is God When it Hurts?”, men den har jag inte läst och den verkar inte ha funnits utgiven på svenska). Yancey är en kristen författare som är starkt troende, men som inte drar sig för att ifrågasätta trons grundvalar och som med ett varmt hjärta följer våra tankar när vi tvivlar och förtvivlar och desperat ropar ut våra frågor till Gud eller någon, något där uppe för att få svar.

Tegelstenar

Bland bokbloggar just nu har det rullat runt en utmaning att visa vilka tegelstensromaner som folk har. Jag har ingen bloggkrets som läser och kommenterar mina inlägg så jag har inte blivit taggad av någon att lägga upp mina, men eftersom jag tyckte det var en skojig idé så taggar jag mig själv. Det får man väl?

Utmaningen går ut på att visa de fem tjockaste böckerna man har i bokhyllan som man läst. Dessutom ska man visa de två tjockaste böcker man har som man inte läst.

By the way så tycker jag att en bok blir en tegelsten först när den passerar 800 sidor.

1. A Storm of Swords av George R. R. Martin, 1128 sidor.

Boken är del 3 i serien A Song of Ice and Fire. Jag har läst de fyra första delarna och har A Dance with Dragons stående i hyllan hemma. Kan knappt inte fatta att jag har lyckats vänta med att läsa den, men Mr. Martin tar ju lite tid på sig mellan släppen så jag vill läsa den lite lagom långt före att nästa del kommer ut.

A Storm of Swords
A Storm of Swords

2. De välvilliga av Jonathan Littell, 902 sidor.

Littell skriver en oerhört stark, bitvis grym och äcklig, men oförglömlig roman om en tysk SS-officer, Max Aue, som under andra världskriget har till uppdrag att göra koncentrationslägren så effektiva som möjligt. Samtidigt försöker han leva ett normalt liv och klänger sig desperat fast vid fin kultur och bildade intressen, men inombords rämnar hans själ samman under trycket av de fasor han bevittnar.

De välvilliga
De välvilliga

3. Blonde av Joyce Carol Oates, 862 sidor.

Här har Oates skapat en fiktiv ‘biografi’ över Marilyn Monroes liv. Detaljerna och händelserna finns där i stort, men det som gör romanen till en av världens bästa romaner är Oates inkännande med kvinnan Marilyn Monroe. Givetvis kan vi aldrig få veta hur Marilyn Monroe tänkte eller kände, men Oates är briljant och gör något unikt, ett fantastiskt och realistiskt kvinnoporträtt och vi tror och upplever att det måste ha varit precis så det var och precis så hon tänkte.

Blonde
Blonde

4. Det av Stephen King, 1333 sidor.

Säkert skulle King velat skriva än längre romaner, men efter vad jag förstått så har han ofta valt att korta ner romanerna några hundra sidor hellre än att ge ut dem i två delar. Det stora undantaget från den regeln är väl hans magnum opus Det svarta tornet som sträcker sig över sju böcker. Det är en fantastisk bok och som vanligt ligger det fantastiska med Stephen Kings författarskap inte i själva skräckgestaltningen, den kan ofta bli lite väl splattermovie, tycker jag. Storheten med King är hans karaktärskildringar, hans förmåga att leda läsaren vid handen att lära känna en individs levnadshistoria och motivation. Han låter oss känna deras lidelser, deras tro och hopp och kärlek. Som här i Det där han skapar en fantastisk barndomsskildring av en grupp skolkamrater som uppbringar ett mod och en styrka som vida överstiger deras förmåga, i en kamp mot en fasa som hållit en hel stad i sitt grepp i århundraden.

Det
Det

5. Flickan från ingenstans av Justin Cronin, 907 sidor.

Det här är en riktig bladvändare. En vampyr/zombieapokalyps, och så mycket mer. Vi vill verkligen veta hur det ska gå för den lilla föräldralösa flickan Amy. Ska världen åter kunna bli en beboelig plats och hur ska den lilla skaran överlevare kunna rädda sig och sina nära från ondskan som ruvar i nattens mörker? Huh… dessutom ett väldigt snyggt omslag, tycker jag.

Flickan från ingenstans
Flickan från ingenstans

Så var det slutligen dags för de där böckerna som ännu inte blivit lästa.

Först ut blir 2666 av Roberto Bolano som klockar in på 1053 sidor. Boken har fått strålande recensioner och jag förväntar mig att jag också kommer att tycka om den. Dock är den tjock och sägs vara ganska tungläst. Och här går meningarna isär. Några anser att det händer för lite i boken och det myckna resonerandet tycks inte ha någon ände, medan andra anser att vartenda ord är meningsskapande och har en suggestionskraft som är oefterliknad. Vi får helt enkelt läsa och se.

2666
2666

Sist har jag valt en bok som inte är skönlitterär, men precis som Peter Englunds historieböcker, sägs Antony Beevor kunna skriva på ett levande och gestaltande vis. Jag ser fram emot att läsa Andra världskriget, 880 sidor, eftersom historien om denna mänskliga katastrof fascinerat mig sedan barnsben.

Andra världskriget
Andra världskriget

Tidskriftsberoendet

Jag roade mig med att lista de tidskrifter som jag brukar köpa lite då och då. Listan blev lång och jag inser att jag lägger ner ganska mycket pengar på dessa. Fyra av dem prenumererar jag på och två köper jag så gott som varje månad, övriga lite mer sporadiskt. Om jag räknar med att en tidning kostar 70 kronor i genomsnitt så uppskattar jag att jag betalar minst 3000-4000 kronor årligen för dem och några andra spontaninköp. Det känns som mycket pengar för mig och kanske måste jag försöka renodla lite, men det är inte lätt. De lockar verkligen på köp där de står i hyllan med rubriker som ”Kom i form”, ”Allt om de farliga ämnena i ditt barns leksaker”, eller ”Musiken du inte får missa” etc.

Inte fullt så dedicated

Jag gjorde ett quiz för att se vilken typ av läsare jag är och ansågs vara en dedicated reader.

What Kind of Reader Are You?

Your Result: Dedicated Reader  86%

You are always trying to find the time to get back to your book. You are convinced that the world would be a much better place if only everyone read more.

Nu har jag dock precis bestämt att inte fortsätta med Sofi Oksanens Utrensning. Jag får återkomma till den senare. Anledningen var som jag antydde i förra inlägget att jag inte kom in i boken och om jag inte känner att jag hör samman med huvudpersonen eller att handlingen drar in mig så vet jag inte varför jag ska läsa den egentligen.

Så jag bytte snabbt mot Connie Willis Blackout och det var påtagligt mer intressant och medryckande.

Senaste inköpen betas av sakta men säkert

Här är ett urval av mina senast inköpta böcker:

Jag har läst sju av dem hittills och har alltså många spännande lästimmar framöver! 🙂
Just nu läser jag Sofi Oksanens Utrensning, men har inte riktigt kommit in i den ännu. De flesta som läst den menar att den är mycket bra, men det verkar just som om det är inledningen som kan vara lite förvirrande innan man får grepp om personerna och hur de relaterar sig till varandra.
Annars ser jag mest fram mot att få läsa George R. R. Martins A Dance with Dragons. Jag håller den dock lite på sträckbänken eftersom han tagit ganska lång tid mellan sina böcker och jag vill hålla serien aktuell i huvudet.
Jag inser också att jag borde läsa mer klassiker, men när det finns så mycket som är så spännande och samtidigt välskrivet så kan jag ibland ställa mig frågan varför. Tiden på jorden är kort och den nya litteraturen är ofta minst lika bra och livsviktig!

Läsåret 2012

Jag inleder varje års läsredogörelse med att säga att det som vanligt inte blev så mycket läst som jag velat. Det är förmodligen inget som jag kan göra något åt. Jag har för mycket omkring mig och alltför många olika intressen. 22 böcker blev det i alla fall, klart bättre än 2011. Jag tycker inte heller att det blev några direkta bottennapp i år. Som vanligt överväger fantasy och science fiction numera, men det vore orätt att på något vis misskreditera dessa genrer och mena att de skulle vara mindre läsvärda eller kvalitativa. Det är bara de som inte har läst dem som kan säga något sådant.

Att utse årets bästa bok var oerhört svårt att göra, men till slut bestämde jag att det blev A Storm of Swords av George R.R. Martin tätt följd och i nära konkurrens med The Wise Man’s Fear av Patrick Rothfuss, Magiker och glas av Stephen King samt Flickan från ingenstans av Justin Cronin. Dessa fyra var sanna läsupplevelser och så medryckande att jag haft brist på många sömntimmar detta år. Men för att också nämna en roman som jag menar är viktig att ha läst, en bok som öppnar dina ögon och som ger dig rätta perspektiv i livet, så rekommenderar jag att läsa Susanna Alakoskis Svinalängorna.

  • A Feast for Crows av George R R Martin
  • Magiker och glas av Stephen King
  • Svinalängorna av Susanna Alakoski
  • Blindheten av José Saramago
  • Flickan från ingenstans av Justin Cronin
  • Världskrig Z av Max Brooks
  • Gargoylen av Andrew Davidson
  • Before They Are Hanged av Joe Abercrombie
  • Born to run : jakten på löpningens själ av Christopher McDougall
  • Fladdermusmannen av Jo Nesbø
  • The Runner’s Guide to the Meaning of Life av Amby Burfoot
  • Cirkeln av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren
  • Dokument rörande spelaren Rubashov av Carl-Johan Vallgren
  • Marathon: The Ultimate Training Guide av Hal Higdon
  • Horn av Joe Hill
  • Revolt av Suzanne Collins
  • Fatta eld av Suzanne Collins
  • Mullvaden av John LeCarré
  • Counterplay av Robert R. Desjarlais
  • The Immortal Game: A History of Chess av David Shenk
  • A Storm of Swords av George R.R. Martin
  • The Wise Man’s Fear av Patrick Rothfuss

The Immortal Game

The Immortal Game av David Shenk
The Immortal Game av David Shenk

Jag är ju lite nördig ibland. Inte så lite heller och förresten inte bara ibland heller. Dessutom, och det kanske är bäst så, så snurrar nörderiet runt som på en karusell. Periodvis absorberas jag av litteratur och vissa perioder av löpning eller fågelskådning eller något annat. Nu har jag åter fått lust för schack. Det började med att min sons skolklass skulle spela i något som kallas schackfyran. Det räckte för att locka in mig på banan och mitt intresse tog fart igen. Jag är egentligen ingen spelare (och är riktigt usel på schack), men det avhåller mig inte från att fascineras så pass att jag vill läsa och ta reda på allt om det.

För att stilla min hunger så har jag bland annat läst boken The Immortal Game av David Shenk. Boken handlar om schackets historia från dess lätt diffusa ursprung till den moderna tidens datoranalyserade spel. Parallellt ges en genomgång av ett av världens mest hyllade schackpartier, nämligen det mellan Adolf Anderssen och Lionel Kieseritzky i London 1851 och som blivit kallat The Immortal Game. Växlingen mellan schackhistoria och ett intressant parti gör att boken blir både lättläst och levande. Vi ges en mycket bra genomgång av schackets tidigaste historia, men däremot känns det som 1900-talets schackera gås igenom lite för snabbt. Även om vi ännu inte vet vem eller vilka partier som kommer att bli ihågkomna om trehundra år, så finns det ju så mycket intressanta anekdoter, rent skvaller och förstås brillianta matcher att återge. Boken kunde mycket väl ha fått svälla ytterligare något hundratal sidor då detta intresserar nutidspelaren och skulle ytterligare ha gjort boken till den högintressanta läsning den redan är.