Böcker och läsning

  • Lite om det jag läste 2013

    ·

    2013 läste jag endast 15 böcker och det är ju inte fler än att jag borde kunna samla några korta tankar om var och en av dem. Så håll till godo…

    Relentless Forward Progress av Bryon Powell
    En löparnörds totalguide till långlöpning. Då menar jag längre än maraton! Boken försöker samla allt som är värt att veta för en nybliven ultralöpare. Här ges många praktiska råd om så väl utrustning, träning, som planering, men ger kanske inte några aha-upplevelse när det gäller löpning och träning; åtminstone inte för den av oss som redan läst ett tjog med böcker om löpning och maratonträning osv.

    A Dance with Dragons av George R. R. Martin
    Femte boken i serie som ännu inte har avslutats av Mr Martin. Någonstans var detta kanske den bästa boken rent dramaturgiskt och stilistiskt, men samtidigt inte den mest spännande och actionfyllda av dem. Har jag kommit så här långt i serien så kommer jag inte att svika resterande böcker, utan nu väntar jag girigt på Winds of Winter. Jag ska tälta utanför bokhandeln denna gången…

    Hiking the Camino: 500 Miles with Jesus av Fr. Dave Pivonka T.O.R.
    En mycket inspirerande bok som tar oss med på en tacksägelseresa till Gud för att han vill vara oss nära. Här beskrivs samma pilgrimsvandring som många andra gjort men på ett helt annat sätt. Vandringen har och får en unik betydelse för var och en som gör den.

    To the Field of Stars av Kevin A. Codd
    En fantastisk bok som inte bara beskriver själva vandringen till Santiago de Compostela utan handlar om livet i stort och smått. Hur förhåller vi oss till svårigheter och prövningar, vad förväntar vi oss av våra medmänniskor och hur ser vår relation till Gud ut när allt annat blir avskalat.

    En kvinnas resa av Agneta Sjödin
    Boken är självbiografisk om än skriven som en roman. Sjödin levandegör hur en sådan pilgrimsvandring kan upplevas i vårt inre. Hur förändras vi allteftersom leden tar oss med mot målet och vi under vandringen öppnar våra sinnen för våra tankar och olika möten med andra människor.

    El Camino : pilgrimsvandring till Santiago de Compostela av Åke Mokvist
    En inspirerande dokumentär i text och bild om vandringen till Santiago de Compostela. Boken passar utmärkt som en första introduktion för den nyfikne och är vacker som presentbok.

    Det perfekta löpsteget av Thomas Reckmann
    Det här är en helt ok bok för den som söker hitta ett bra löpsteg och vill förbättra sin löpekonomi. Här presenteras inte några stora nyheter, men samlar vad man ska tänka på och ger bra tips på enkla övningar. Framför allt inspirerar den även den som inte har snabbhet i kroppen till att tro på sin egen utveckling.

    Korparna av Tomas Bannerhed
    Årets skarpaste bok. En grym och fantastisk skildring av en pojkes uppväxt och hans far som sköter familjens gård. Ett arbete som driver fadern in i mentalsjukdom och där förväntningarna vilar tungt på den lille pojken att ta vid, samtidigt som längtan efter ett annat liv växer i pojkens bröst. En otroligt kärleksfull skildring och varje ord doftar av äng och skog.

    Sankta Psyko av Johan Theorin
    Johan Theorin är en av mina absoluta favoritförfattare. Här skriver han en bok utanför sin Ölandssvit om en ung man som arbetar på ett dagis för barn till intagna patienter vid ett mentalsjukhus. Det finns dock orsaker till varför han valt att börja arbeta på just detta dagis. Det dröjer inte länge innan det börjar hända saker i korridorerna på sjukhuset. Riktigt ruskigt!

    Änglarösten av Arnaldur Indridason
    Indridason har kommit att bli en av få deckarförfattare som jag ännu kan läsa utan att känna motvilja mot upprepningar och allt samma hela tiden. Samma våld och samma sex och samma stereotyper etc.

    All Clear  och Blackout av Connie Willis
    Det här var Science fiction av ett helt annat slag. En grupp vetenskapsmän reser tillbaka i tiden till andra världskrigets England i tro att deras agerande inte kan påverka framtiden. Något går dock fel och de blir fast utan möjlighet att komma tillbaka. Hur ska de kunna leva utan att göra skada på historien och vad är det som hänt. En överraskande intressant och medryckande intrig. Jag blev såld på att läsa andra världskrigets historia efter denna.

    Om verkligheten är större – vad är det då vi inte ser? av Philip Yancey
    Philip Yancey är en av få kristna förkunnare och författare jag står ut med. Han är oerhört ödmjuk och gör allt för att förstå våra tvivel och vår kamp med Gud. Utan pekpinnar visar han på en möjlig väg att leva och omfamna ett liv med Gud – trots allt.

    Old Man’s War av John Scalzi
    Science fiction. En gammal man låter sig värvas till krigare och får en ny, ung och förbättrad kropp. Han skickas sedan ut på diverse uppdrag i rymden och lyckas bättre än de flesta. OK, det var inte rättvist, men jag testade en lite ’hårdare’, klassisk Sci-Fi och tyvärr blev jag inte såld på det. Romanen anses vara en succé av de frälsta.

    Det av Stephen King
    En riktig mastodontbok och en fantastisk berättelse. Stephen King är kanske som allra bäst när han skriver om barn och han har en blick och ett kom-ihåg för hur det är att vara ett barn som ingen annan. Här i en kamp mellan det goda och det onda förenas ett kamratgäng som vuxna för att upprepa sin bedrift som barn att fördriva det monster som åter lägrat staden Derry, men denna gången slutligt besegra Det.

  • Stephen King: Under kupolen

    ·

    Under kupolen
    Under kupolen

    En nästan osynlig, jättelik och ogenomtränglig kupol sänks plötsligt ned runt om en liten ort i USA. Ingen kommer in och ingen ut. Vad händer med invånarna, hur reagerar enskilda individer och hur formar sig samhället under osäkra och pressade förhållanden? Den frågan ställer Stephen King och som vanligt är svaren allt från ohyggliga, fruktansvärda och skräckfyllda, till hoppfyllda, rena och goda. En spännvidd som just Stephen King är så fantastisk på att hantera och gestalta. Och som vanligt med Stephen Kings böcker är det inte blodet som är så bra (det kan man ”nästan” bläddra förbi 🙂 ), utan det är personteckningen och våra inre drivkrafter som skildras så insiktsfullt och levande. Ytterst få eller ingen kan dessutom som King beskriva barns lek och barns känsloliv med ett sådant igenkännande och sådan trovärdighet. Vi ryser och håret reser sig på oss när vi inser att just detta barn lever inom oss och påverkar våra liv även som vuxna! (Läs bland andra Det och Drömfångare!)

    I Under kupolen skildras inte så mycket övernaturliga väsen eller onda demoner utan vanliga (och några ovanliga 😉 ) människor. Här blir vi smärtsamt påminda om hur snabbt vi kan förvandlas beroende på yttre omständigheter och hur tunna våra moraliska skyddsplåtar egentligen är. Se bara kriget på Balkan och konflikten i Rwanda för att nämna några uppenbara vattendelare ur ett mänsklighetsperspektiv. Som väl är hittar Stephen King fram även till godheten och självuppoffrandet. Ibland lönar den sig inte (även goda människor dör), men ibland, och för hoppfullhetens skull, får den en avgörande och yttersta betydelse. En viss katharsis uppnås och vi lägger ifrån oss boken med en känsla av: ahh, va bra!

     

  • Blackout, All clear av Connie Willis

    ·

    Tillbaka till framtiden är temat för dessa två böcker av Connie Willis. I framtiden kommer man att kunna resa i tiden och det är vad några historiker vid Oxfords universitet gör. De har rest tillbaka till tiden för andra världskriget för att studera livet och olika händelser i tro att de inte kan påverka händelserna och därmed framtiden. Men något verkar ha gått snett och vägen tillbaka till framtiden stängs. Frågan är vad som har hänt och hur de ska kunna ta sig hem igen; under tiden får de försöka klara sig i ett brinnande och alltmer sönderbombat London. Blackout

    Även om ramberättelsen är en science fiction historia så växer boken fram som en thriller eller ett drama i historisk miljö. Huvudpersonerna råkar ständigt ut för svårigheter och slits mellan sin längtan hem och oron över att påverka framtiden genom att ta aktiv del i de många situationer de råkar in i och sin vilja att hjälpa till och samtidigt vakta över att inte bli känslomässigt bundna till personerna i sin sam(då)tid.

    All clearHär lyfts ett annat perspektiv fram på krigets fasor än det vi vanligen möter nämligen hur vardagsmänniskan, engelsmannen som kollektiv i sina strävanden mobiliserar mod och hopp och motståndskraft, likväl som hur enskilda människors enstaka heroiska insatser i skuggan av frontlinjerna kom att få en avgörande betydelse för utgången av kriget. Överlag är det en mycket välregisserad historia och Connie Willies lyckas levandegöra en epok och de människor som levde under denna svåra tid. Min enda invändning är att jag stundtals kan bli lite irriterad över hur onödigt svårt våra hjältar ibland gör det för sig och hur de då resonerar och antar felaktiga slutsatser som lätt kunde undvikits om de bara pratat mer med varandra. Fast jag antar att då skulle boken inte blivit lika spännande som den nu blev.

    Så mycket lyckades Connie Willis få mig intresserad att jag genast köpte Antony Beevors stora roman om andra världskriget som jag nu läser.

  • Tegelstenar

    ·

    Bland bokbloggar just nu har det rullat runt en utmaning att visa vilka tegelstensromaner som folk har. Jag har ingen bloggkrets som läser och kommenterar mina inlägg så jag har inte blivit taggad av någon att lägga upp mina, men eftersom jag tyckte det var en skojig idé så taggar jag mig själv. Det får man väl?

    Utmaningen går ut på att visa de fem tjockaste böckerna man har i bokhyllan som man läst. Dessutom ska man visa de två tjockaste böcker man har som man inte läst.

    By the way så tycker jag att en bok blir en tegelsten först när den passerar 800 sidor.

    1. A Storm of Swords av George R. R. Martin, 1128 sidor.

    Boken är del 3 i serien A Song of Ice and Fire. Jag har läst de fyra första delarna och har A Dance with Dragons stående i hyllan hemma. Kan knappt inte fatta att jag har lyckats vänta med att läsa den, men Mr. Martin tar ju lite tid på sig mellan släppen så jag vill läsa den lite lagom långt före att nästa del kommer ut.

    A Storm of Swords
    A Storm of Swords

    2. De välvilliga av Jonathan Littell, 902 sidor.

    Littell skriver en oerhört stark, bitvis grym och äcklig, men oförglömlig roman om en tysk SS-officer, Max Aue, som under andra världskriget har till uppdrag att göra koncentrationslägren så effektiva som möjligt. Samtidigt försöker han leva ett normalt liv och klänger sig desperat fast vid fin kultur och bildade intressen, men inombords rämnar hans själ samman under trycket av de fasor han bevittnar.

    De välvilliga
    De välvilliga

    3. Blonde av Joyce Carol Oates, 862 sidor.

    Här har Oates skapat en fiktiv ’biografi’ över Marilyn Monroes liv. Detaljerna och händelserna finns där i stort, men det som gör romanen till en av världens bästa romaner är Oates inkännande med kvinnan Marilyn Monroe. Givetvis kan vi aldrig få veta hur Marilyn Monroe tänkte eller kände, men Oates är briljant och gör något unikt, ett fantastiskt och realistiskt kvinnoporträtt och vi tror och upplever att det måste ha varit precis så det var och precis så hon tänkte.

    Blonde
    Blonde

    4. Det av Stephen King, 1333 sidor.

    Säkert skulle King velat skriva än längre romaner, men efter vad jag förstått så har han ofta valt att korta ner romanerna några hundra sidor hellre än att ge ut dem i två delar. Det stora undantaget från den regeln är väl hans magnum opus Det svarta tornet som sträcker sig över sju böcker. Det är en fantastisk bok och som vanligt ligger det fantastiska med Stephen Kings författarskap inte i själva skräckgestaltningen, den kan ofta bli lite väl splattermovie, tycker jag. Storheten med King är hans karaktärskildringar, hans förmåga att leda läsaren vid handen att lära känna en individs levnadshistoria och motivation. Han låter oss känna deras lidelser, deras tro och hopp och kärlek. Som här i Det där han skapar en fantastisk barndomsskildring av en grupp skolkamrater som uppbringar ett mod och en styrka som vida överstiger deras förmåga, i en kamp mot en fasa som hållit en hel stad i sitt grepp i århundraden.

    Det
    Det

    5. Flickan från ingenstans av Justin Cronin, 907 sidor.

    Det här är en riktig bladvändare. En vampyr/zombieapokalyps, och så mycket mer. Vi vill verkligen veta hur det ska gå för den lilla föräldralösa flickan Amy. Ska världen åter kunna bli en beboelig plats och hur ska den lilla skaran överlevare kunna rädda sig och sina nära från ondskan som ruvar i nattens mörker? Huh… dessutom ett väldigt snyggt omslag, tycker jag.

    Flickan från ingenstans
    Flickan från ingenstans

    Så var det slutligen dags för de där böckerna som ännu inte blivit lästa.

    Först ut blir 2666 av Roberto Bolano som klockar in på 1053 sidor. Boken har fått strålande recensioner och jag förväntar mig att jag också kommer att tycka om den. Dock är den tjock och sägs vara ganska tungläst. Och här går meningarna isär. Några anser att det händer för lite i boken och det myckna resonerandet tycks inte ha någon ände, medan andra anser att vartenda ord är meningsskapande och har en suggestionskraft som är oefterliknad. Vi får helt enkelt läsa och se.

    2666
    2666

    Sist har jag valt en bok som inte är skönlitterär, men precis som Peter Englunds historieböcker, sägs Antony Beevor kunna skriva på ett levande och gestaltande vis. Jag ser fram emot att läsa Andra världskriget, 880 sidor, eftersom historien om denna mänskliga katastrof fascinerat mig sedan barnsben.

    Andra världskriget
    Andra världskriget

  • Tidskriftsberoendet

    ·

    Jag roade mig med att lista de tidskrifter som jag brukar köpa lite då och då. Listan blev lång och jag inser att jag lägger ner ganska mycket pengar på dessa. Fyra av dem prenumererar jag på och två köper jag så gott som varje månad, övriga lite mer sporadiskt. Om jag räknar med att en tidning kostar 70 kronor i genomsnitt så uppskattar jag att jag betalar minst 3000-4000 kronor årligen för dem och några andra spontaninköp. Det känns som mycket pengar för mig och kanske måste jag försöka renodla lite, men det är inte lätt. De lockar verkligen på köp där de står i hyllan med rubriker som ”Kom i form”, ”Allt om de farliga ämnena i ditt barns leksaker”, eller ”Musiken du inte får missa” etc.

  • Inte fullt så dedicated

    ·

    Jag gjorde ett quiz för att se vilken typ av läsare jag är och ansågs vara en dedicated reader.

    What Kind of Reader Are You?

    Your Result: Dedicated Reader  86%

    You are always trying to find the time to get back to your book. You are convinced that the world would be a much better place if only everyone read more.

    Nu har jag dock precis bestämt att inte fortsätta med Sofi Oksanens Utrensning. Jag får återkomma till den senare. Anledningen var som jag antydde i förra inlägget att jag inte kom in i boken och om jag inte känner att jag hör samman med huvudpersonen eller att handlingen drar in mig så vet jag inte varför jag ska läsa den egentligen.

    Så jag bytte snabbt mot Connie Willis Blackout och det var påtagligt mer intressant och medryckande.

  • Här är ett urval av mina senast inköpta böcker:

    Jag har läst sju av dem hittills och har alltså många spännande lästimmar framöver! 🙂
    Just nu läser jag Sofi Oksanens Utrensning, men har inte riktigt kommit in i den ännu. De flesta som läst den menar att den är mycket bra, men det verkar just som om det är inledningen som kan vara lite förvirrande innan man får grepp om personerna och hur de relaterar sig till varandra.
    Annars ser jag mest fram mot att få läsa George R. R. Martins A Dance with Dragons. Jag håller den dock lite på sträckbänken eftersom han tagit ganska lång tid mellan sina böcker och jag vill hålla serien aktuell i huvudet.
    Jag inser också att jag borde läsa mer klassiker, men när det finns så mycket som är så spännande och samtidigt välskrivet så kan jag ibland ställa mig frågan varför. Tiden på jorden är kort och den nya litteraturen är ofta minst lika bra och livsviktig!
  • Läsåret 2012

    ·

    Jag inleder varje års läsredogörelse med att säga att det som vanligt inte blev så mycket läst som jag velat. Det är förmodligen inget som jag kan göra något åt. Jag har för mycket omkring mig och alltför många olika intressen. 22 böcker blev det i alla fall, klart bättre än 2011. Jag tycker inte heller att det blev några direkta bottennapp i år. Som vanligt överväger fantasy och science fiction numera, men det vore orätt att på något vis misskreditera dessa genrer och mena att de skulle vara mindre läsvärda eller kvalitativa. Det är bara de som inte har läst dem som kan säga något sådant.

    Att utse årets bästa bok var oerhört svårt att göra, men till slut bestämde jag att det blev A Storm of Swords av George R.R. Martin tätt följd och i nära konkurrens med The Wise Man’s Fear av Patrick Rothfuss, Magiker och glas av Stephen King samt Flickan från ingenstans av Justin Cronin. Dessa fyra var sanna läsupplevelser och så medryckande att jag haft brist på många sömntimmar detta år. Men för att också nämna en roman som jag menar är viktig att ha läst, en bok som öppnar dina ögon och som ger dig rätta perspektiv i livet, så rekommenderar jag att läsa Susanna Alakoskis Svinalängorna.

    • A Feast for Crows av George R R Martin
    • Magiker och glas av Stephen King
    • Svinalängorna av Susanna Alakoski
    • Blindheten av José Saramago
    • Flickan från ingenstans av Justin Cronin
    • Världskrig Z av Max Brooks
    • Gargoylen av Andrew Davidson
    • Before They Are Hanged av Joe Abercrombie
    • Born to run : jakten på löpningens själ av Christopher McDougall
    • Fladdermusmannen av Jo Nesbø
    • The Runner’s Guide to the Meaning of Life av Amby Burfoot
    • Cirkeln av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren
    • Dokument rörande spelaren Rubashov av Carl-Johan Vallgren
    • Marathon: The Ultimate Training Guide av Hal Higdon
    • Horn av Joe Hill
    • Revolt av Suzanne Collins
    • Fatta eld av Suzanne Collins
    • Mullvaden av John LeCarré
    • Counterplay av Robert R. Desjarlais
    • The Immortal Game: A History of Chess av David Shenk
    • A Storm of Swords av George R.R. Martin
    • The Wise Man’s Fear av Patrick Rothfuss
  • A Storm of Swords

    ·

    A Storm of Swords
    A Storm of Swords, del tre i sagan om is och eld. ASOIAF

    Så har jag till slut läst färdigt tredje delen i George R. R. Martins fantasyserie A Song of Ice and Fire. A Storm of Swords är precis som sina två föregångare en rejäl tegelsten på 1128 tättskrivna sidor. Det ska inte uppfattas negativt. Tvärtom så önskar jag att det aldrig ska ta slut. Och det behöver vi inte vara rädda för heller; serien är inte avslutad och även om det endast är två böcker kvar av sju planerade, så vet ingen riktigt säkert. George R. R. Martin har redan delat upp den fjärde volymen i två, så det finns kanske hopp om ytterligare någon del. 🙂

    George R. R. Martin skriver ett gigantiskt fantasyepos som spänner över ett tiotal parallella och sammanlänkade scenarier. Här finns hundratals personer och släkten att fördjupa sig i för den som vill. (Jag är inte mycket för att rabbla upp handlingen i en roman dock. Det finns tillräckligt många recensenter som bara gör det.) Just denna typ av romaner löper en uppenbar risk att bli långtråkiga eller att gå bort sig i alltför mycket detaljer eller bihandlingar. Mr Martin klarar dock detta galant. Han är en twister av rang och handlingen tar hela tiden oväntade vändningar, inte ens huvudkaraktärerna är han främmande för att avliva. Det enda man kan vara hyfsat säker på är att ingenting blir som man tror.

    Tyrion Lannister
    Tyrion Lannister med näsan i behåll.

    Det finns några som haft invändningar mot att varje kapitel är skrivet sett ur en persons perspektiv. Det är svårt att hålla samman historien och hålla handlingen aktuell. Jag köper däremot detta sätt att skriva helt och har inga problem med att förflytta mig in och ut ur de olika personerna. Enda problemet är att jag hela tiden måste bläddra fram för att se hur långt det är kvar tills jag får läsa fortsättningen. Det betyder att varje kapitel inleds med en liten suck över att jag måste vänta, men som väl är dras jag oerhört snabbt in i den nya karaktären och så kan jag absolut inte slita mig från dennes öde heller!

    Jaime Lannister
    Jaime Lannister i sin ståt och prakt

    Fantasyromaner innehåller oftast en hel del magi och övernaturliga fenomen. George R. R. Martin lyckas, som väl är, i mitt tycke, att hålla tillbaka dessa element. Romanen klarar sig utmärkt på egen hand med intriger, ränksmiderier och ond bråd död genom de enskilda karaktärernas försorg. Det behövs ingen magi för att alltid klara upp en knivig situation. Samtidigt förstår man att den magi som finns i denna världen har haft en stor betydelse historiskt och förmodligen kommer att få en allt större och starkare inverkan på händelserna framåt. Utan tvekan gäller det för händelserna på andra sidan muren och i berättelsen om Danaerys Targaryen och hennes tre drakar.
    Återigen måste jag be att få betona att det är de enskilda karaktärerna som är romanens höjdpunkter. George R. R. Martin lyckas levandegöra dem på ett mästerligt sätt. Vi känner med dem. Även de man borde tycka illa om lyckas han skapa ett intresse för, exempelvis Jaime Lannister och jag förvånas över att jag önskar även honom lycka till (trots att vi ju vet vad han gjorde Bran). Det kändes till och med ett tag som det kunde finnas ett visst hopp för Sansa Stark. En karaktär jag annars lätt kan känna lite kräkskänsla inför. Som sagt George R. R. Martin älskar att vrida på handlingen och så även på karaktärerna.

    Tre böcker har jag läst hittills och alla har varit toppen. Jag känner att Mr Martin nog har skrivit in sig i litteraturhistorien eller åtminstone i fantasyhimlen.

    The Wall
    The Wall: ointaglig och kall reser den sig mot det okända.

  • John le Carré

    ·

    Jag tänkte jag skulle säga något om John le Carré. Det är en författare som har följt mig genom åren. Första boken jag läste av honom var Den lilla trumslagarflickan. Den fick en oerhört stor betydelse för mig. Jag upplevde att mitt språk tog ett gigantiskt kliv framåt. Det här var första eller andra året på gymnasiet och jag lyckades för första gången skriva en uppsats i svenska med högsta betyg strax efter läsningen. Förmodligen var tiden mogen för mitt språk att utvecklas oavsett, men upplevelsen var lika fullt angenäm. Anledningen till att just den här romanen påverkade mig så starkt var nog att den kombinerade spänningsromanen, som behövdes för att engagera mig fullt, med en författare som hade högt ställda litterära ambitioner. Jag upplevde att jag under en längre tid efteråt så att säga levde i det le Carréska språket. Romanen gjorde ett starkt intryck. Jag var inte van vid skönlitteratur av det här lite långsammare slaget. Och med det menar jag att både handlingen och språket förs framåt med eftertänksamhet och långsamt detaljerad precision, till skillnad från många romaner som mer liknar en biljaktsscen i en amerikansk film. Att läsa le Carré är som att sjunka in i en bekväm engelsk fåtölj med en varm sprakande brasa framför sig medan höstregnet sakta faller utanför fönstret. Det kräver tid och uppmärksamhet och ro; upplevelsen blir bestående och njutningsfylld.

    Men, det har även varit lite med le Carré som med den första förälskelsen: den är svår att återuppleva med samma intensitet. Några romaner (Nattjänst och Spionen som kom in från kylan) har jag tyckt varit en aning träiga och till och med lite långtråkiga, men det finns de som jag tycker är rena mästerverken också. Ryska huset är ett exempel, men framför allt är En perfekt spion något av det bästa som skrivits. För den som inte känner till John le Carré så kan det ligga nära till hands att tro att han skriver agentromaner av klassiskt snitt med action och spänning, men inget kan vara mer avlägset och En perfekt spion är ett lysande exempel på det. Här får en helt stillsam och i förstone till synes oskyldig handling effekter, som likt ringar på vattnet växer sig större och större. Huvudpersonen Magnus Pym ”försvinner” plötsligt en dag. Han har tagit in på ett pensionat för att skriva sina memoarer och ingen vet var han är. Båda sidor om järnridån börjar sina efterforskningar och paniken sprider sig. Dramatik uppstår samtidigt som tiden tycks stå stilla och inget sker alls. Det är obeskrivligt välskrivet och i mina ögon le Carrés bästa roman.

    Just nu läser jag Mullvaden som ligger till grund för den nu bioaktuella Tinker Tailor Soldier Spy. Än så länge motsvarar den mina förväntningar och jag njuter för fullt.