För mig är det helt grundläggande att alla arter, vare sig växt, människa eller djur, har en inneboende rätt till sin existens. Ingen kan sägas ha mer rätt än den andra, eller har rätten att avgöra den andras vara eller inte. Att vi människor inte kan eller vill leva efter denna princip gör den inte mindre sann eller giltig. Jag menar att vi gör dagligen rov på naturen, beter oss egenmäktigt då vi brukar, nyttjar eller äger den.

 Äganderätten 

Äganderätt till naturen är helt och hållet en mänsklig konstruktion som inte har ursprunglig rätt ur något perspektiv, geologiskt, evolutionärt eller på annat sätt. Att man under generationer har lagt ned möda, svett och pengar i bruk av naturen förändrar inte detta grundläggande förhållande. Ej heller att vi idag i lag och mening, antingen genom köp eller hävd, är överens om äganderätten. Alltså, även om äganderätten gäller (rättsligt) så betyder det inte, enligt min mening, att man har rätt att göra vad man vill. Ett samhälles (lokalt eller globalt) intresse för ett högre syfte eller skydd övertar den enskildes rätt. Vad många idag också börjar diskutera är åsikten att naturen har sin egen rätt. En rätt som i sin tur övertar alla andras rätt.

 Åtagande, avtal och konventioner 

Människan är ett rovdjur och vi beter oss som ett sådant, fast sämre. Vi har bevisat gång efter annan att vi inte är kapabla till att skapa den balans som naturen helt på egen hand gjort under jordens utvecklingsstadier. Så vi behöver inrätta olika system för att hålla oss i schack. Konventionen om biologisk mångfald (CBD) är ett exempel på ett sådant – i den har vi förbundit oss att vårda vår biologiska mångfald, och nyttja den, på ett uthålligt sätt, det vill säga så att den inte förstörs eller tar slut.

 4 skäl till att bevara mångfalden 

För mig är det självklart att vi ska skydda och bevara naturen, men det är inte alltid som jag har lätt att snabbt kasta fram några bra skäl för varför vi ska bevara precis alla arter, eller just den där fästingen… Dessa fyra principer eller tankar brukar föras fram som en grund för naturvårdstanken:

  1. Ekonomiska eller nyttoskäl. Vi skulle inte överleva utan allt som naturen producerar åt oss. Människan behöver naturen för att tillgodose sitt behov av näring och syre. 
  2. Etiska skäl. Mångfalden har ett egenvärde, alla arter har rätt att finnas. Bara för att en art inte har något värde för människan, betyder det inte att den inte har något värde t.ex. för sig själv, sin avkomma, för omgivningen eller för andra arter.
  3. Ekologiska skäl. Utarmade ekosystem får svårare att förse oss med livsviktiga tjänster som syreproduktion och vattenrening. Balansen i ett ekosystem kan rubbas eller helt förstöras om en eller flera arter försvinner. Motståndskraftiga ekosystem är avgörande för att vi ska klara klimatkrisen.
  4. Estetiska eller kulturella skäl. Människan inspireras av naturens rikedom inom konst, musik och litteratur. Naturen är även en källa till återhämtning och avkoppling för många människor. Naturen har ett skönhetsvärde.