• Herre – en bön

    ·

    Herre, släpp in mig. Öppna din famn.
    Förlåt mig. Hjälp mig att förstå.
    Hjälp mig att vara ödmjuk.

    Herre, du gav mig ditt ord:

    Så säger HERREN, din återlösare, Israels Helige: Jag är HERREN, din Gud, som lär dig vad nyttigt är, som leder dig på den väg du skall vandra. (Jesaja 48:17)

    Öppna en väg – hjälp mig att se den.

  • Stockholm Halvmarathon

    ·

    Löparsäsongen har inte varit den bästa. Våren gick ganska bra och jag gjorde Kanallöpet och Stockholm marathon, men så kom sommarvärmen och jag pallar inte att springa när det blir alltför varmt. Dessutom har vi haft ett byggprojekt på huset fram till nu och jag la ner all träning fram till de senaste veckorna. Så på kort tid har jag tappat det mesta av fart och fläkt. Egentligen borde jag inte ställt upp igår, men det är ju skoj och varför inte bara njuta av loppet och göra så gott det går?

    När så hustrun meddelade att hon hade behov av att åka till huvudstaden och dessutom lyckats få med sin syster på resan – ja, då var det bara att springa!

    Min hustru och hennes syster gör sig redo att shoppa loss i stan.
    Min hustru och hennes syster gör sig redo att shoppa loss i stan.

    Loppet gick riktigt bra för att inte ha tränat så mycket. Jag höll ihop och lyckades disponera krafter för hela varvet. Dagen var strålande med sol och mycket folk utefter gatorna. Höjdaren var en liten sju- åttaårig flicka som ropade att ”vi alla var vinnare”. Så söt och alla löparna jublade när vi passerade henne.

    Idag har jag lite ont i benen och i ett knä. Men det är ingen fara och det hör till att vara öm dagen därpå. Nu så ska jag gå och rösta. Det blir en lagom uppmjukning av kroppen.

  • Sparlåga

    ·

    I den här åldern tänker man inte på att falla, och skulle det ske så faller man mjukt.

    Livet går vidare. Det flyttar sig framåt eftersom klockan inte går att stanna. Jag själv har inträtt i en själslig skymning. Jag är besviken och trött på Gud. Man kan verkligen säga att hans vägar äro outgrundliga! Jag hoppas verkligen inte jag behandlar mina barn så som han behandlar sina. Bevara mig från det!

    Nog om det. I morgon ska jag ta mig runt Stockholm halvmarathon. Jag har inte tränat för det men har ju ett startbevis, så jag gör ett försök i alla fall. Jag får väl gå lite om det blir jobbigt. En sorts sparlåga även på det.

    Men så äntligen lite goa news. På måndag börjar jag en kurs i släktforskning. Det ser jag verkligen fram mot! Nu vill jag se om det är sant att farfars far blev mördad i USA. Kanske kan jag luska ut några Fader okänd. Fast det som verkligen intresserar mig är om det går att ana människan bakom faktauppgifterna. Vad hade han för värderingar, var hon lycklig? Jag har inget intresse i adelsmän eller andra potentater. Jag vill lära känna den verkliga, ofta fattiga rallaren eller torparen. Hur orkade de fast det var fattigt och eländigt. Vad hittade de för motiv som höll dem fast vid livet.

    Här är min farmor som ung. Jag fick aldrig lära känna henne eftersom hon dog 1957 och jag ännu inte var född. Jag skulle verkligen ha velat fråga henne om råd och sökt hennes vägledning. Hur såg hon på livets varför?

    Min farmor Elin
    Min farmor Elin
  • En otydlig Gud

    ·

    Ibland – som igår – tyckte jag att jag kände hans närvaro. Mina segel fylldes av friska vindar och jag kände mig viss om hans ord och löften.

    Idag är jag knäckt som när torra grenar bryts under ens fötter då man går i skogen. Någonting stort rullade just över mitt huvud och jag knäcktes som en liten råtta – igen! Jag såg det inte ens komma.

    Vill Gud välsigna eller knäcka? Vad är det som är så svårt att bestämma. Är det här hans sätt att uppfostra? Uppfostrar jag mina barn utan att säga dem orsaken eller hur jag vill att de ska bete sig framöver – knappast! Varför är då Gud så erbarmeligt otydlig och komplicerad. Denne store allsmäktige fader som förmodligen kan om han vill, föredrar att vara inkonsekvent, slumpartad, sällan eller aldrig rolig eller skojig. Han tycks föredra lidande, gråt och tandagnisslan framför glädje och lycka. Och vem är jag att ge honom pekpinnar? Han gör som han vill. Det tragiska eller svåra är att han vill vi ska tacka honom och vara underdåniga och prisa honom för hans visdom, samtidigt som vi står med brallorna nere och inget fattar!!!

    Och hallå Gud -hur svårt kan det vara att prata så man hör!

    Till Gud… du kan behöva lite bra musik som omväxling mot änglatrumpeter och jubelkörer!

     

     

     

  • Filmer om musik och skapande

    ·

    De filmer som jag värdesätter mest och som jag berörs mest av är de som handlar om musik och skapande. Filmer som handlar om musikaliska genier eller om musikens kraft att förändra och beröra oss som människor. Givetvis uppskattar jag även filmer om bildkonstnärer eller författare på samma vis, men det ligger något visst i musikens uttryck som gör att vi tar till oss känslan och budskapet starkare och mer direkt. Vi kan njuta av konstverket redan som det är i filmen.

    A Late Quartet
    A Late Quartet

    Nu senast såg jag A Late Quartet som är en liten film till sitt format. Den handlar om fem personer. Den ena av dem är dotter till två av de fyra musikerna i kvartetten Fugan. De har tidigare varit en mycket hyllad och framgångsrik kvartett, men när en av dem meddelar att han blivit sjuk i Parkinsons och inte längre kan spela, börjar svårigheterna och gammalt groll kommer upp till ytan. Omställningen blir svår både musikaliskt och för dem privat och kvartetten balanserar på en tunn tråd. Kanske måste de sluta med sitt spelande. Det är en tunn handling och den är ganska förutsägbar, vilket gör att filmen riskerar att floppa i mina ögon. Men om man som jag är klart intresserad av klassisk musik och dess skapande, så laddas filmen med det intresset och ger tillbaks den energi och vitalitet som gör filmen njutbar.

    Eftersom jag helst lyssnar på klassisk musik så väljer jag först och främst sådana filmer, men det finns förstås många andra som har ett minst lika stort djup och starkt tilltal.

    Walk the Line
    Walk the Line

    Ett exempel tycker jag är filmen ”Walk the Line” om ”The Man in Black” Johnny Cash, för några år sedan som är en riktigt bra film med Joaquin Phoenix och Reese Witherspoon i huvudrollerna. Några andra filmer som jag sett med mycket musik och där skapandet står i centrum är Pink Floyds The Wall, Brassed Off, 8 mile med Eminem, Amadeus, School of Rock, Crazy Heart, En värsting till syster, den svenska filmen Så som i himlen och Moulin Rouge, mfl mfl.

    Men de filmer jag verkligen ville slå ett slag för i detta inlägg och som jag inte tror fått den spridning som jag menar de förtjänar är Solisten, Konserten, Once och Shine. Tillsammans med Amadeus utgör de så att säga mina topp fem. Mycket musik utlovas…

    L_
    Solisten

    Solisten handlar om en journalist som upptäcker en f.d. musikstudent och vill göra ett reportage. Musikern är ett geni som inte klarat pressen och nu lever marginaliserad, men musiken lever starkt kvar inom honom. Bådas liv kommer att påverkas av deras möten men när kraven ökar och samhällets förväntningar pressar så är hinnan tunn och kroppens flykt in i mental sjukdom ligger nära.

    Konserten handlar om en orkesterledare, och för den delen en hel orkester, som hamnat i onåd hos den rådande sovjetregeringen och tvingats upphöra med sina konserter.

    Nu ges det ett tillfälle och de griper chansen att få åka till Paris för att ge en konsert. Det är bara det att arrangörerna vet inte att det är fel orkester de bokat. Den riktiga orkestern har inte nåtts av inbjudan.

    Konserten
    Konserten

    Det fax som skickades kom ’som av en händelse’ inte fram och i stället gör sig de numera lite ringrostiga f.d orkestermedlemmarna sig redo för en come-back. Det är en film fylld av humor och värme, men den handlar också om genialitet, hängivenhet och kärlek till bra musik.

    Once handlar inte om klassisk musik, men den är likafullt oerhört stark och gripande i sitt budskap om musikens själ och vårt starka behov av att utrycka oss genom den. Filmen handlar om två personer som i ett kort ögonblick av livet möts och skapar tillsammans och som åskådare går det inte annat än att gripas och hänföras.

    Så slutligen Shine som handlar om den verklige musikern David Helfgots liv. Ett musikaliskt underbarn som även han pressats för hårt och där geni övergått i galenskap.

    Once
    Once

    Hans väg tillbaks blev lång och stundtals svår, men idag är han frisk igen och ger konserter. Den som inte efter att ha sett denna film känner att han endera vill ha ett piano och genast börja spela, eller kanske i stället vill köpa Sergej Rachmaninovs pianokonserter på CD, han är troligen döv eller förtjockad till den grad att musik troligen inte gör sig besvär alls i dennes liv.

    Shine
    Shine
  • Idiotförklarar mig själv

    ·

    Idag tankade jag arbetsbilen med bensin.

    Inte bra. Den har nämligen en dieselmotor… 🙁

  • En leende rysare

    ·

    OktoberfolketRay Bradbury, Oktoberfolket

    Orig.titel: Something Wicked this Way Comes

    För något år sedan köpte jag in boken Oktoberfolket av Ray Bradbury på loppis. Det var en sliten och ojämnt bunden pocket med den där looken av missförstådd storhet – jag är för bra för att ligga här och fler borde läsa mig innan jag förgås. Så jag prutade inte ens utan betalade de få kronorna, kanske fem… Tyvärr kom det att dröja ett tag innan jag såg rätt tillfälle att läsa den.

    Ännu är det inte oktober utan juli, men det finns något magiskt och lite tryckande i luften, som när ett åskväder närmar sig, och då passar det bra att läsa denna bok. Vad jag inte visste när jag köpte den var att det var Something Wicked this Way Comes på originalspråket. Det fick mig att slå en liten kullerbytta av glädje eftersom jag har en favoritvideo på Youtube som hyllar Ray Bradbury och jag har alltid velat läsa boken på grund av att jag tycker titeln är så bra. Titeln nämns i klippet. Det vore ofint av mig att inte länka den här …

    Kanske den ultimata författarskapshyllningen? Rachel Bloom är SÅ bra, tycker jag!

  • Sommarvikarier

    ·

    Jo det är klart att det är bra att ungdomar får jobba som sommarvikarier. Men det kan bli lite komiskt ibland. Idag var jag och hustrun till den lokala byggvaruhallen. Vi skulle köpa puts eller cement till vår husgrund som behöver lagas efter att vi rivit bort reviteringen. Så står vi vid säckarna och kollar på skyltarna för att försöka förstå om vi ska ha Mur och puts B, eller Putscement A, eller Lagningsbruk, eller… det fanns minst fem som skulle kunna användas enligt instruktionerna. Då kommer det en ung och mycket trevlig sommarvikarie fram till oss och frågar om vi behöver hjälp? 🙂 Javisst, svarade jag, det skulle vara väldigt bra att få lite hjälp med att välja rätt säck. Så började jag fråga om skillnaden mellan den och den säcken, och vad de olika beteckningarna betydde. Jag överdriver inte om jag säger att han kunde ingenting! Jag och min hustru tittade förstummat på varann och undrade varför han kom fram och erbjöd oss sin hjälp? Det var visserligen frimodigt av honom och han var som sagt väldigt trevlig, men det kan bli lite komiskt ibland.

  • The Daylight War av Peter V. Brett

    ·

    Jag får först erkänna att det tog ett tag att läsa klart. De tidigare två böckerna i serien sträckläste jag mer eller mindre. (Här är min recension av The Desert Spear). Så gjorde jag även med de 400 första sidorna, men sedan blev det trögare med de avslutande sidorna. Det ska dock inte helt lastas boken eftersom jag haft mycket annat som behövt min uppmärksamhet den sista tiden. Det är däremot sant att jag kände att boken började trampa vatten. Jag kände att det inte fanns så mycket kvar att säga om demonerna eller hur de skulle bekämpas. Lite av spänningen var försvunnen. I stället har intrigen mellan de två rivalerna Jardir och Arlen blivit mer förtätad och fördjupad och bytt plats som huvudintrig. Det blir dock aldrig lika intressant och jag tänker lite mer jaha över det.

    Jag var nästan beredd att säga att serien tappat sitt varför och att jag skulle avslutat den med denna tredje del. Så kom jag till sista raden och där avslutades boken med en riktig cliffhanger – förstås – och genast kände jag att jag måste nog få reda på hur det går. Inget nytt under solen alltså.

    The Daylight War
    The Daylight War
  • Okunniga kunniga tjänstemän

    ·

    Det här inlägget blir mest en hänvisning och en rekommendation att läsa vidare. Det handlar om hur inskränkt och okunnigt vi kan tänka ibland, vår oförmåga att tänka ett steg längre eller vidare. Här är det en tjänsteman som säkert försökt vara en duktig tjänsteman och som i sin iver att följa lagen och checklistan att kryssa av, inte har den blekaste aning om ärendet han handlagt eller kan förstå vad det egentligen har handlat om hela tiden. Mycket tragiskt!

    Det är så viktigt att vi inte bara blir duktiga på vårt jobb, det är så oerhört mycket viktigare att vi blir bra på att vara människor. Att vi öppnar våra sinnen och blir lyhörda. Låter oss formas av kärlek utan att vi för den skull blir naiva eller ”blåögda”.

    Läs Maria Ludvigssons välskrivna ledare på SvD.