Att skriva om frihet kan bli hur omfattande som helst. Frihet är kanske människans mest omfattande begrepp, i jämn konkurrens med kärlek. Frihet känns som ett ord som står i relation till något: ofrihet, frihet från vad? Betraktelsen måste begränsas till min värld och vad som är viktigt för min frihet.
Det mest uppenbara för mig är tvånget att behöva arbeta för mat, kläder och tak över huvudet. Men, också att inte kunna fördela min tid som jag vill; att göra vad jag vill när jag vill.
Frihet är självklart de rättigheter jag har som människa. Många är grundlagsskyddade, såsom religionsfrihet och yttrandefrihet. Men även min inre frihet, att välja vad jag tycker, vem jag älskar, rätten till mitt liv; jag kan ända det om jag vill.
Jag upplever en frihet då jag är autonom och fullgången som individ. Då jag inte blir sårad, förorättad eller förminskad av andra, om jag inte väljer att bli det. Det är också en ultimat inre frihet om jag kan uttrycka mitt rätta jag, utan rädsla att behöva hålla tillbaka vem jag är eller skämmas för mig själv. Frihet är att nå min fulla potential!
[Frihet är det andra inlägget om pilgrimens sju nyckelord. Jag har inga anspråk att vara uttömmande eller klarsynt i mina tankar runt ordet. Min ambition är enkel och framåtsyftande. Målet är att skriva ner några tankar som kommer upp idag, för att senare, om jag har lyckan och förmågan att genomföra en vandring som pilgrim längs leden till Santiago de Compostela, göra om samma tema igen som jämförelse. Kanske ser jag på dessa ord på ett helt annat sätt då? Samtidigt är det viktigt att veta att dessa ord inte är några mål för en pilgrim att uppnå eller utveckla utan snarare verktyg och förhållningssätt som hjälp på resan.]
Se även: Långsamhet
I Evangelium enligt Marcus berättar han dessutom om något som verkligen angår och berör mig, nämligen trons kapitel, som egentligen är själva grundvalen för allt som är jag.
