Tegelstenar

Bland bokbloggar just nu har det rullat runt en utmaning att visa vilka tegelstensromaner som folk har. Jag har ingen bloggkrets som läser och kommenterar mina inlägg så jag har inte blivit taggad av någon att lägga upp mina, men eftersom jag tyckte det var en skojig idé så taggar jag mig själv. Det får man väl?

Utmaningen går ut på att visa de fem tjockaste böckerna man har i bokhyllan som man läst. Dessutom ska man visa de två tjockaste böcker man har som man inte läst.

By the way så tycker jag att en bok blir en tegelsten först när den passerar 800 sidor.

1. A Storm of Swords av George R. R. Martin, 1128 sidor.

Boken är del 3 i serien A Song of Ice and Fire. Jag har läst de fyra första delarna och har A Dance with Dragons stående i hyllan hemma. Kan knappt inte fatta att jag har lyckats vänta med att läsa den, men Mr. Martin tar ju lite tid på sig mellan släppen så jag vill läsa den lite lagom långt före att nästa del kommer ut.

A Storm of Swords
A Storm of Swords

2. De välvilliga av Jonathan Littell, 902 sidor.

Littell skriver en oerhört stark, bitvis grym och äcklig, men oförglömlig roman om en tysk SS-officer, Max Aue, som under andra världskriget har till uppdrag att göra koncentrationslägren så effektiva som möjligt. Samtidigt försöker han leva ett normalt liv och klänger sig desperat fast vid fin kultur och bildade intressen, men inombords rämnar hans själ samman under trycket av de fasor han bevittnar.

De välvilliga
De välvilliga

3. Blonde av Joyce Carol Oates, 862 sidor.

Här har Oates skapat en fiktiv ‘biografi’ över Marilyn Monroes liv. Detaljerna och händelserna finns där i stort, men det som gör romanen till en av världens bästa romaner är Oates inkännande med kvinnan Marilyn Monroe. Givetvis kan vi aldrig få veta hur Marilyn Monroe tänkte eller kände, men Oates är briljant och gör något unikt, ett fantastiskt och realistiskt kvinnoporträtt och vi tror och upplever att det måste ha varit precis så det var och precis så hon tänkte.

Blonde
Blonde

4. Det av Stephen King, 1333 sidor.

Säkert skulle King velat skriva än längre romaner, men efter vad jag förstått så har han ofta valt att korta ner romanerna några hundra sidor hellre än att ge ut dem i två delar. Det stora undantaget från den regeln är väl hans magnum opus Det svarta tornet som sträcker sig över sju böcker. Det är en fantastisk bok och som vanligt ligger det fantastiska med Stephen Kings författarskap inte i själva skräckgestaltningen, den kan ofta bli lite väl splattermovie, tycker jag. Storheten med King är hans karaktärskildringar, hans förmåga att leda läsaren vid handen att lära känna en individs levnadshistoria och motivation. Han låter oss känna deras lidelser, deras tro och hopp och kärlek. Som här i Det där han skapar en fantastisk barndomsskildring av en grupp skolkamrater som uppbringar ett mod och en styrka som vida överstiger deras förmåga, i en kamp mot en fasa som hållit en hel stad i sitt grepp i århundraden.

Det
Det

5. Flickan från ingenstans av Justin Cronin, 907 sidor.

Det här är en riktig bladvändare. En vampyr/zombieapokalyps, och så mycket mer. Vi vill verkligen veta hur det ska gå för den lilla föräldralösa flickan Amy. Ska världen åter kunna bli en beboelig plats och hur ska den lilla skaran överlevare kunna rädda sig och sina nära från ondskan som ruvar i nattens mörker? Huh… dessutom ett väldigt snyggt omslag, tycker jag.

Flickan från ingenstans
Flickan från ingenstans

Så var det slutligen dags för de där böckerna som ännu inte blivit lästa.

Först ut blir 2666 av Roberto Bolano som klockar in på 1053 sidor. Boken har fått strålande recensioner och jag förväntar mig att jag också kommer att tycka om den. Dock är den tjock och sägs vara ganska tungläst. Och här går meningarna isär. Några anser att det händer för lite i boken och det myckna resonerandet tycks inte ha någon ände, medan andra anser att vartenda ord är meningsskapande och har en suggestionskraft som är oefterliknad. Vi får helt enkelt läsa och se.

2666
2666

Sist har jag valt en bok som inte är skönlitterär, men precis som Peter Englunds historieböcker, sägs Antony Beevor kunna skriva på ett levande och gestaltande vis. Jag ser fram emot att läsa Andra världskriget, 880 sidor, eftersom historien om denna mänskliga katastrof fascinerat mig sedan barnsben.

Andra världskriget
Andra världskriget

Läsåret 2012

Jag inleder varje års läsredogörelse med att säga att det som vanligt inte blev så mycket läst som jag velat. Det är förmodligen inget som jag kan göra något åt. Jag har för mycket omkring mig och alltför många olika intressen. 22 böcker blev det i alla fall, klart bättre än 2011. Jag tycker inte heller att det blev några direkta bottennapp i år. Som vanligt överväger fantasy och science fiction numera, men det vore orätt att på något vis misskreditera dessa genrer och mena att de skulle vara mindre läsvärda eller kvalitativa. Det är bara de som inte har läst dem som kan säga något sådant.

Att utse årets bästa bok var oerhört svårt att göra, men till slut bestämde jag att det blev A Storm of Swords av George R.R. Martin tätt följd och i nära konkurrens med The Wise Man’s Fear av Patrick Rothfuss, Magiker och glas av Stephen King samt Flickan från ingenstans av Justin Cronin. Dessa fyra var sanna läsupplevelser och så medryckande att jag haft brist på många sömntimmar detta år. Men för att också nämna en roman som jag menar är viktig att ha läst, en bok som öppnar dina ögon och som ger dig rätta perspektiv i livet, så rekommenderar jag att läsa Susanna Alakoskis Svinalängorna.

  • A Feast for Crows av George R R Martin
  • Magiker och glas av Stephen King
  • Svinalängorna av Susanna Alakoski
  • Blindheten av José Saramago
  • Flickan från ingenstans av Justin Cronin
  • Världskrig Z av Max Brooks
  • Gargoylen av Andrew Davidson
  • Before They Are Hanged av Joe Abercrombie
  • Born to run : jakten på löpningens själ av Christopher McDougall
  • Fladdermusmannen av Jo Nesbø
  • The Runner’s Guide to the Meaning of Life av Amby Burfoot
  • Cirkeln av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren
  • Dokument rörande spelaren Rubashov av Carl-Johan Vallgren
  • Marathon: The Ultimate Training Guide av Hal Higdon
  • Horn av Joe Hill
  • Revolt av Suzanne Collins
  • Fatta eld av Suzanne Collins
  • Mullvaden av John LeCarré
  • Counterplay av Robert R. Desjarlais
  • The Immortal Game: A History of Chess av David Shenk
  • A Storm of Swords av George R.R. Martin
  • The Wise Man’s Fear av Patrick Rothfuss

A Storm of Swords

A Storm of Swords
A Storm of Swords, del tre i sagan om is och eld. ASOIAF

Så har jag till slut läst färdigt tredje delen i George R. R. Martins fantasyserie A Song of Ice and Fire. A Storm of Swords är precis som sina två föregångare en rejäl tegelsten på 1128 tättskrivna sidor. Det ska inte uppfattas negativt. Tvärtom så önskar jag att det aldrig ska ta slut. Och det behöver vi inte vara rädda för heller; serien är inte avslutad och även om det endast är två böcker kvar av sju planerade, så vet ingen riktigt säkert. George R. R. Martin har redan delat upp den fjärde volymen i två, så det finns kanske hopp om ytterligare någon del. 🙂

George R. R. Martin skriver ett gigantiskt fantasyepos som spänner över ett tiotal parallella och sammanlänkade scenarier. Här finns hundratals personer och släkten att fördjupa sig i för den som vill. (Jag är inte mycket för att rabbla upp handlingen i en roman dock. Det finns tillräckligt många recensenter som bara gör det.) Just denna typ av romaner löper en uppenbar risk att bli långtråkiga eller att gå bort sig i alltför mycket detaljer eller bihandlingar. Mr Martin klarar dock detta galant. Han är en twister av rang och handlingen tar hela tiden oväntade vändningar, inte ens huvudkaraktärerna är han främmande för att avliva. Det enda man kan vara hyfsat säker på är att ingenting blir som man tror.

Tyrion Lannister
Tyrion Lannister med näsan i behåll.

Det finns några som haft invändningar mot att varje kapitel är skrivet sett ur en persons perspektiv. Det är svårt att hålla samman historien och hålla handlingen aktuell. Jag köper däremot detta sätt att skriva helt och har inga problem med att förflytta mig in och ut ur de olika personerna. Enda problemet är att jag hela tiden måste bläddra fram för att se hur långt det är kvar tills jag får läsa fortsättningen. Det betyder att varje kapitel inleds med en liten suck över att jag måste vänta, men som väl är dras jag oerhört snabbt in i den nya karaktären och så kan jag absolut inte slita mig från dennes öde heller!

Jaime Lannister
Jaime Lannister i sin ståt och prakt

Fantasyromaner innehåller oftast en hel del magi och övernaturliga fenomen. George R. R. Martin lyckas, som väl är, i mitt tycke, att hålla tillbaka dessa element. Romanen klarar sig utmärkt på egen hand med intriger, ränksmiderier och ond bråd död genom de enskilda karaktärernas försorg. Det behövs ingen magi för att alltid klara upp en knivig situation. Samtidigt förstår man att den magi som finns i denna världen har haft en stor betydelse historiskt och förmodligen kommer att få en allt större och starkare inverkan på händelserna framåt. Utan tvekan gäller det för händelserna på andra sidan muren och i berättelsen om Danaerys Targaryen och hennes tre drakar.
Återigen måste jag be att få betona att det är de enskilda karaktärerna som är romanens höjdpunkter. George R. R. Martin lyckas levandegöra dem på ett mästerligt sätt. Vi känner med dem. Även de man borde tycka illa om lyckas han skapa ett intresse för, exempelvis Jaime Lannister och jag förvånas över att jag önskar även honom lycka till (trots att vi ju vet vad han gjorde Bran). Det kändes till och med ett tag som det kunde finnas ett visst hopp för Sansa Stark. En karaktär jag annars lätt kan känna lite kräkskänsla inför. Som sagt George R. R. Martin älskar att vrida på handlingen och så även på karaktärerna.

Tre böcker har jag läst hittills och alla har varit toppen. Jag känner att Mr Martin nog har skrivit in sig i litteraturhistorien eller åtminstone i fantasyhimlen.

The Wall
The Wall: ointaglig och kall reser den sig mot det okända.