Sparlåga

I den här åldern tänker man inte på att falla, och skulle det ske så faller man mjukt.
I den här åldern tänker man inte på att falla, och skulle det ske så faller man mjukt.

Livet går vidare. Det flyttar sig framåt eftersom klockan inte går att stanna. Jag själv har inträtt i en själslig skymning. Jag är besviken och trött på Gud. Man kan verkligen säga att hans vägar äro outgrundliga! Jag hoppas verkligen inte jag behandlar mina barn så som han behandlar sina. Bevara mig från det!

Nog om det. I morgon ska jag ta mig runt Stockholm halvmarathon. Jag har inte tränat för det men har ju ett startbevis, så jag gör ett försök i alla fall. Jag får väl gå lite om det blir jobbigt. En sorts sparlåga även på det.

Men så äntligen lite goa news. På måndag börjar jag en kurs i släktforskning. Det ser jag verkligen fram mot! Nu vill jag se om det är sant att farfars far blev mördad i USA. Kanske kan jag luska ut några Fader okänd. Fast det som verkligen intresserar mig är om det går att ana människan bakom faktauppgifterna. Vad hade han för värderingar, var hon lycklig? Jag har inget intresse i adelsmän eller andra potentater. Jag vill lära känna den verkliga, ofta fattiga rallaren eller torparen. Hur orkade de fast det var fattigt och eländigt. Vad hittade de för motiv som höll dem fast vid livet.

Här är min farmor som ung. Jag fick aldrig lära känna henne eftersom hon dog 1957 och jag ännu inte var född. Jag skulle verkligen ha velat fråga henne om råd och sökt hennes vägledning. Hur såg hon på livets varför?

Min farmor Elin
Min farmor Elin

Barnuppfostran

Hur ska man få en 2,5-åring att förstå att han inte får pilla på allt, hälla ut, slänga kring, blanda ihop, dra fram och röra till. Jag blir galen! Nu precis kom han med saltpaketet och ena näven full. Jag hann precis fram då han skulle hälla i sig. Jag vet inte hur många gånger jag barskt hutat åt honom för det. Hur vi än ställer undan saltet så lyckas han ändå i något obevakat ögonblick hitta det igen. Och är det inte saltet så är det paprikakryddan eller svartpepparen eller sockret. Ja, ni förstår. I alla fall hjälper det inte att bli arg.

Nej, det gäller att glädjas, att se bakom och djupare, se till utvecklingen som sker i dessa små händelser, så fulla av kreativitet och upptäckarglädje.

De är väl för söta de små liven!