Djur och natur

  • Natursyn

    ·

    För mig är det helt grundläggande att alla arter, vare sig växt, människa eller djur, har en inneboende rätt till sin existens. Ingen kan sägas ha mer rätt än den andra, eller har rätten att avgöra den andras vara eller inte. Att vi människor inte kan eller vill leva efter denna princip gör den inte mindre sann eller giltig. Jag menar att vi gör dagligen rov på naturen, beter oss egenmäktigt då vi brukar, nyttjar eller äger den.

     Äganderätten 

    Äganderätt till naturen är helt och hållet en mänsklig konstruktion som inte har ursprunglig rätt ur något perspektiv, geologiskt, evolutionärt eller på annat sätt. Att man under generationer har lagt ned möda, svett och pengar i bruk av naturen förändrar inte detta grundläggande förhållande. Ej heller att vi idag i lag och mening, antingen genom köp eller hävd, är överens om äganderätten. Alltså, även om äganderätten gäller (rättsligt) så betyder det inte, enligt min mening, att man har rätt att göra vad man vill. Ett samhälles (lokalt eller globalt) intresse för ett högre syfte eller skydd övertar den enskildes rätt. Vad många idag också börjar diskutera är åsikten att naturen har sin egen rätt. En rätt som i sin tur övertar alla andras rätt.

     Åtagande, avtal och konventioner 

    Människan är ett rovdjur och vi beter oss som ett sådant, fast sämre. Vi har bevisat gång efter annan att vi inte är kapabla till att skapa den balans som naturen helt på egen hand gjort under jordens utvecklingsstadier. Så vi behöver inrätta olika system för att hålla oss i schack. Konventionen om biologisk mångfald (CBD) är ett exempel på ett sådant – i den har vi förbundit oss att vårda vår biologiska mångfald, och nyttja den, på ett uthålligt sätt, det vill säga så att den inte förstörs eller tar slut.

     4 skäl till att bevara mångfalden 

    För mig är det självklart att vi ska skydda och bevara naturen, men det är inte alltid som jag har lätt att snabbt kasta fram några bra skäl för varför vi ska bevara precis alla arter, eller just den där fästingen… Dessa fyra principer eller tankar brukar föras fram som en grund för naturvårdstanken:

    1. Ekonomiska eller nyttoskäl. Vi skulle inte överleva utan allt som naturen producerar åt oss. Människan behöver naturen för att tillgodose sitt behov av näring och syre. 
    2. Etiska skäl. Mångfalden har ett egenvärde, alla arter har rätt att finnas. Bara för att en art inte har något värde för människan, betyder det inte att den inte har något värde t.ex. för sig själv, sin avkomma, för omgivningen eller för andra arter.
    3. Ekologiska skäl. Utarmade ekosystem får svårare att förse oss med livsviktiga tjänster som syreproduktion och vattenrening. Balansen i ett ekosystem kan rubbas eller helt förstöras om en eller flera arter försvinner. Motståndskraftiga ekosystem är avgörande för att vi ska klara klimatkrisen.
    4. Estetiska eller kulturella skäl. Människan inspireras av naturens rikedom inom konst, musik och litteratur. Naturen är även en källa till återhämtning och avkoppling för många människor. Naturen har ett skönhetsvärde.
  • Insektsbiten

    ·

    Jag har gått och blivit insektsbiten. För några år sedan var jag enbart intresserad av fåglar. Då jag och familjen var ute i naturen var min blick ständigt riktad mot himlen eller trädtopparna. Min hustru var däremot mer intresserad av det som kröp omkring på marken, bland buskar och sly, och det var faktiskt hon som fick mig att sänka blicken för att se på dessa små kryp.

    Inledningsvis var jag väl lite skrämd och även äcklad av de kravlande och krypande djuren, särskilt de som kan stickas. Jag hade lite Hitchcock-känsla likt en scen ur filmen Fåglarna, att insekterna skulle surra och flyga in i öronen och klättra i ansiktet och kanske äta upp mig…

    Men, ganska snart vågade jag titta. Och hur fascinerande är de inte? Jag såg en mångfald och variationsrikedom som är oöverträffad, roliga utseenden, vackra utseenden, fascinerande utseenden. Så blev jag fast!

    Rödbent bärfis
    Rödbent bärfis

    När jag så fastnar så gör jag det ordentligt. Det är mitt nörddrag som sätter in, och det är inget jag beklagar egentligen, för det hjälper mig att verkligen hänge mig och utveckla mina intressen. Jag tränger lite djupare in i världarna och ser till att lära mig mer, precis som ett intresse faktiskt bör fungera. Nackdelen är förstås att allt annat trängs undan för stunden och jag avsätter all tid för detta, och det funkar inte alltid så bra med annat i livet då.

    Visste du att det finns ca 25 000 arter bara i Sverige! Otroligt, och antalet ökar. Bara fjärilar, som förresten många ornitologer idag börjat intressera sig för, finns det ca 2 800 arter av. Ja du läste rätt. Utan att värdera så kan jag jämföra med fåglarna där vi i Sverige har sett omkring 500 arter, och en riktigt duktig fågelskådare ser kanske 200 – 300 arter på ett år. Chansen att se en insekt känns ju betryggande då. Men, som sagt, jämförelsen haltar. Fåglarna är ju lite större och ofta annonserar de sin närvaro, särskilt om våren… Många insekter däremot är enbart några få millimeter och gömmer sig i bark och mull. Men vem har sagt att man måste välja den ena eller andra? Det går utmärkt att skåda efter båda samtidigt.

    När det gäller identifieringen av vissa arter så kan det bli riktigt besvärligt. Det är inte bara antalet som är överväldigande när man ska bestämma vilken art. Många insekter skiftar i utseende och är inte arttypiska, andra är slitna i dräkt och färg. Vissa arter är dessutom så likartade att det kan behövas ett mikroskop för att skilja dem åt. Men låt inte detta avskräcka dig. Du behöver ju inte som jag känna att det är viktigt att sätta namn på dem. Det går alldeles utmärkt att bara vara ute i naturen och titta på dem, njuta av deras fantastiska färgprakt och beundra naturens storslagenhet, även i det lilla.

    Sexfläckig bastardsvärmare
    Sexfläckig bastardsvärmare