Navarone

  • Risklistan

    ·

    DN har i dag publicerat en lista över Sveriges riskområden. Nu väntar vi även på listan med våra möjligheter. En chanslista om du så vill…

    Här är i alla fall risklistan. (Är du lagd för ångest ska du nog inte läsa vidare.)

    Översvämningar
    Konsekvenserna kan bli smittspridning och föroreningar. Riskerna är stora i bland annat Uppsala och längs Mälaren.

    Stormar
    Ett av de värsta scenarierna är en storm i kombination med nederbörd som skapar isbildning på mark, byggnader och elledningar. I stormen ”Gudrun” år 2005 omkom 18 personer.

    Solstormar
    Solstormar kan leda till stora problem med elnäten. Begreppet är ett samlingsnamn för två typer av ”rymdväder”. USA:s rymdstyrelse Nasa tror att solstormar blir allt vanligare.

    Smittsamma sjukdomar
    Det finns sjukdomar som smittar mellan djur och människor, så kal­lade zoonoser. Omkring en tredjedel av världens dåvarande befolkning insjuknade i spanska sjukan år 1918–1920. 20–50 miljoner människor dog.

    Ras och skred
    Tuveskredet år 1977 är en av de värsta naturkatastroferna i Sverige i modern tid. Nio personer omkom, 62 människor skadades, 346 blev hemlösa och 65 hus rasade samman. Risken för ras och skred är störst längs Göta älvdalen.

    Jordbävningar
    Trots att svenska jordbävningar inte är så kraftiga kan dessa orsaka skador på byggnader och ge upphov till ras.

    Skogsbränder
    Antalet dagar med hög risk för skogsbränder förväntas öka framför allt i södra Sverige.

    Värmebölja
    När Europa drabbades av extremvärme år 2003 beräknas mellan 22 000 och 45 000 fler dödsfall än normalt ha inträffat. Högre temperaturer innebär ökad risk för bakterietillväxt och smittospridning.

    Angrepp av skadeinsekter
    Klimatförändringar bidrar till förändrade risker då nya skade-insekter kan etablera sig.

    Resistenta bakterier och resistens mot antiviraler
    Med ökande användning av antibiotika har det visat sig att allt fler bakteriestammar blir resistenta.

    Störningar i försörjning av läkemedel
    Läkemedelsförsörjningen är beroende av båt- och lastbilstransporter. En störning i leveransen kan få allvarliga konsekvenser.

    Risker med nukleära och radiologiska ämnen
    Ett utsläpp i samband med en kärnkraftsolycka kan innebära ett stort antal akuta dödsfall genom strålskador och dödsfall en lång tid efter olyckan.

    Risker med kemiska ämnen
    Hur allvarliga konsekvenserna blir vid ett kemiskt utsläpp beror bland annat på ämnets egenskaper, utsläppets storlek, platsen för olyckan, väderlekssituationen, hur långdraget förloppet blir samt hur händelsen hanteras.

    Störningar i livsmedels- och dricksvattenförsörjningen
    Vänern, Vättern och Mälaren är stora råvattentäkter som försörjer en stor del av Sveriges befolkning. De har också omfattande sjötrafik med kemikalie- och petroleum-transporter.

    Omfattande bränder i byggnader och tunnlar
    Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB, är särskilt oroad för om en omfattande brand i tunnelbanan i Stockholm skulle inträffa.

    Störningar i elektroniska kommunikationer
    Avbrott i elektroniska kommunikationer kan bero på många skäl, exempelvis handhavandefel, avgrävning av ledningar, dataintrång och terroristattacker.

    Energiförsörjning
    Fungerande elektricitet är ofta en förutsättning för i princip all energiförsörjning. Störningar i elsystemet får omedelbara konsekvenser.

    Betalningssystem
    När Riksrevisionen granskade betalningssystemets krisberedskap mot tekniska hot och risker var slutsatsen att bristerna i systemet kan leda till allvarligare skador för samhälle, företag och individer än vad som är nödvändigt.

    Dammbrott
    Sverige har hittills inte drabbats av dammbrott med extrema konsekvenser.

    Oljeutsläpp
    Ett oljeutsläpp kan orsaka allvarliga skador, exempelvis på växt- och djurliv. De senaste 15 åren har oljetransporterna från Ryssland genom Östersjön ut till Nordsjön tiodubblats.

    Transportolyckor
    Ett omfattande avbrott i exempelvis en hamn eller vid en flygplats kan få förödande konsekvenser.

    Terrorism
    Sedan oktober 2010 bedömer Säkerhetspolisen hotbilden för terrorism riktad mot Sverige som förhöjd.

    Cyberattacker
    Begreppet ”cyberattacker” kan beskrivas som mer omfattande angrepp mot informationssystem och omfattande nätangrepp. I Sverige förekommer det regelbundet mindre nätattacker.

    Instabilitet och social oro
    Handlar i första hand om organiserad brottslighet och hot mot politiker. MSB lyfter särskilt de upploppen stenkastning mot räddningstjänst och polis i utsatta storstadsområden.

  • Dystymi – lilla jag

    ·

    Har precis börjat läsa Mindfulness – en väg ur nedstämdhet och hittade precis ett stycke som gjorde att jag tappade luften. Det beskrev mig så precis och jag har aldrig riktigt kunnat hitta mig själv i böckers beskrivningar tidigare.

    Så här står det i alla fall:

    Jim hade inga sömnsvårigheter. Han verkade snarare ha svårt att hålla sig vaken. Nu satt han här igen i sin bil på företagets parkeringsplats, så tung inför dagen han hade framför sig att det kändes som om han var fastspikad vid sätet. Hela hans kropp kändes som bly. Det var knappt att han orkade ta av sig säkerhetsbältet. Han bara satt där, orörlig, fastlåst, oförmögen att öppna dörren och gå upp till kontoret.

    Det kanske skulle fungera att gå igenom vad han skulle göra under dagen. Det brukade få igång honom, sätta bollen i rörelse. Men inte denna dag. Varje ärende, varje möte, varje telefonsamtal han var tvungen att göra kändes som att svälja en järnklump, och för varje gång han svalde vandrade hans tankar vidare från dagens uppgifter till den malande fråga som numera ansatte honom varje morgon:

    ”Varför mår jag så dåligt? Jag har allt en man kan önska sig – en kärleksfull hustru, härliga ungar, ett tryggt arbete, ett trevligt hus … Vad är det för fel med mig? Varför kan jag inte ta mig samman? Och varför är det alltid så här? Wendy och barnen är utleda på mig och min självömkan. De kommer inte att stå ut med mig länge till. Om jag bara kunde förstå vad det handlar om så skulle allt bli annorlunda. Om jag bara visste varför jag känner mig så eländig så är jag säker på att jag skulle kunna lösa problemet och kunna fortsätta mitt liv som alla andra. Det här är rena idiotin.”

    Ja vad ska man säga. Precis så här är jag och som det verkar utan yttre anledning. Så här har det varit så länge nu att jag börjar tro det är normaltillståndet i tillvaron. Hoppas på boken kan man ju alltid göra. Eller så kan man leta gamla godingar på youtube! Det livar upp i alla fall!

    Som här – ett riktigt favoritband från 70-talet. Bachman Turner Overdrive:

  • Ska jag – ska jag inte?

    ·

    Har skrivit ut tre mycket intressanta jobbannonser.
    Hmm – ska jag?
    Orkar jag, i det läge jag är nu?
    Jag är ju så trött, invärtes!
    Har jag ens en chans?
    Söka kan jag väl i och för sig.
    Men, det får inte bli lika som nu.
    Inte bara flytta med problemet.

    Samtidigt fick jag ju en sådan aha-upplevelse
    då jag såg annonsen.
    Det kändes som jag plöstligt kunde dra en röd tråd
    genom alla mina tidigare val och önskningar.
    En tråd jag hittills inte sett.
    Skolor och jobb som inte blivit vad jag hoppats
    pekade plötsligt framåt, mot en sorts syntes
    som samlats i dessa tre snarlika jobb.

    Sök för tusan!
    eller…

  • Dragen vid näsan

    ·

    För några dagar sedan fick jag en lång näsa. Det var visserligen bara jag själv som märkte det. Det började med att jag en morgon kom till bussen. När jag väl satt mig tillrätta hörde jag från framdörren hur en kvinna med afrikanskt ursprung på dålig svenska räddhågset frågade busschauffören om sin destination. Jodå det var rätt buss, svarade chauffören, men så började han prata om varför den här bussen gick som den gjorde och vilka alternativ hon hade annars. Det var inte speciellt lyhört av honom för jag förstod genast att kvinnan ifråga inte förstod något av det han sa. För när han plötsligt kom in på tågtabellen, så vände hon sig om och sa tack, tack och gick sin väg. Chauffören brydde sig inte mer om henne och dessvärre satt jag också kvar stum och passiv. Resten av dagen klandrade jag mig för detta och skämdes både för min del och för chaufförens.

    Dagen därpå stod det ett äldre pensionärspar på platsen. De var oroliga för vilken buss de skulle välja. Nu grep Rickard Rättrådig in (läs jag). Pedagogiskt och tydligt förklarade jag hur de skulle göra. Tanken var att de skulle kliva av vid samma station som jag för att sedan byta buss. Allt verkade klappat och klart. Men döm om min förvåning när vi kom fram till stationen och jag var den enda som klev av bussen. Paret hade inte ens klivit på. Ännu en dag gick åt till att klandra mig och undra över hur jag kunde ha gjort bort mig så. Hur kunde de ha missuppfattat mig, hade jag inte varit tydlig nog.

    Så åter nästa dag vid busshållplatsen. Där kom paret igen! Givetvis frågade jag genast om de missat bussen och om jag inte varit tydlig nog. Till min stora lättnad så visade det sig att de endast varit förutseende nog att rekognoscera rutten. Puh, tänkte jag, och började berätta om min lättnad över att mitt heroiska försök att vara hjälpsam inte varit förgäves. Dessutom berättade jag för att förtydliga min känsla historien om den afrikanska kvinnan som alltså inte hade samma tur och dessutom språket emot sig. Om hur beklagligt jag tyckte det var att hon inte kom med bussen och hur jag kände med hennes vardagliga svårigheter att göra så enkla, men ändå basala och kanske nödvändiga saker som att resa exempelvis till sjukhus med buss. Då lutade mannen sig förtroligt fram mot mig och med viskande ton sa han: Det hade varit lika bra att hon stannat kvar där hon kom ifrån.

    Snacka om att jag blev paff. Dessutom är det en åsikt som är så långt ifrån min som det bara kan bli. Jag borde givetvis där och då ha sagt något, om inte för annat så bara för att markera, men jag fann mig helt enkelt inte och ofta så är det lönlöst att försöka förändra en annan person bara genom att så direkt ge svar på tal. Jag vill hellre i så fall ha tid och möjlighet att kunna föra en längre diskussion och dessutom behöver jag tid för eftertanke så jag kan motivera mig bra. Så jag sa ingenting den gången, men jag tänkte att varför hjälpte jag Er. Det var ni inte värda! Hur mycket mer önskade jag nu inte att jag i stället kunnat hjälpa den afrikanska kvinnan. Det var en snöplig upplevelse och jag kände att min näsa blivit en aning längre den dagen.

  • Två kanoner

    ·

    Den senaste tiden har jag haft lyckan att läsa två riktigt bra böcker. Den första är Joe Abercrombies The Blade Itself. Den är skriven precis så där härligt rå och obarmhärtig som jag tycker fantasy ska vara. Joe Abercrombie: The Blade ItselfBoken är första delen i en trilogi och här etableras karaktärerna och endast gradvis avslöjas handlingen. Det är egentligen inte handlingen som bygger första delen utan det är snarare de fantastiska karaktärerna. Färgstarka, egensinniga och udda gör denna brokiga skara av hjältar på egen hand romanen till en höjdare.

    Den andra boken är Suzanne Collins Hungerspelen. Det här är en science-fictionroman som är skriven för unga vuxna, men den är minst lika bra läsning för oss högre upp i åldrarna. Till en början hade jag lite svårt att komma in i romanen. Det berodde mest på min ovana med tempusformen. Det dröjde dock inte länge innan jag sögs in i handlingen och led och kände med huvudpersonen. Det här var så intensivt och spännande att jag fann mig sträckläsa boken till långt in på natten.

    Hungergames - Suzanne Collins

    Jag har haft svårt med tanken på att läsa rena rymdromaner, men det här är science-fiction som utspelar sig på jorden i ett tänkt framtida samhälle. Sådana böcker och rent post-apokalyptiska tycker jag är mycket intressanta. Så nu har jag redan klickat hem del två och tre i denna trilogi också. Och när jag ändå beställde så blev det ett klick på nästa del i Abercrombies trilogi med!

  • Jim Butcher – Storm Front

    ·

    Jim Butcher - Storm Front

    Bedömningen av en bok kan lätt bli missvisande om läsningen infaller precis efter att man läst en annan väldigt bra bok. Därför är det lite orättvist mot Jim Butcher att jag nu recenserar hans Storm Front precis efter att jag läst Peter V. Bretts The Desert Spear. Troligtvis är Jim Butcher ändå så storsint att han medger att Brett är en bra författare och förstår därför mina svårigheter att fullt ta till mig Storm Front. The Desert Spear var en intensiv läsupplevelse som spiller över på läsningen av denna roman och det tar ett tag att släppa minnet fritt från karaktärerna och handlingen som sådan. Det skulle behövts en läspaus egentligen.

    Nåväl, inledningsvis hade jag svårt att uppskatta stilen och handlingen i boken. Det kändes lite tramsigt och alldeles för ytligt och småpluttrigt. Nu hör det till saken att jag har svårt för romaner som är klämkäcka och humoristiska, speciellt när humorn står i förgrunden och skämten formuleras snarare än gestaltas. Storm Front lider av det här problemet, tycker jag. Jim Butcher försöker göra en skojig roman snarare än en spännande sådan. Det saknas framförallt karaktärsfördjupning, men också breddning och nyansering av miljö och handling. Allt är för direkt återgivet i ett alltför raskt tempo. Tempo är bra, men det får inte bidra till förytligande. Boken påminner inte så lite om de gamla kioskdeckarna som man läste i tonåren (typ Mickey Spillane) överfört till fantasygenren. (Jag har en känsla av att jag är för hård i min dom nu.) Men Storm Front är en debutroman (del 1 i The Dresden Files), vad jag förstår, och enligt andra recensenter på nätet så blir serien bara bättre och bättre.

    Det finns definitivt gott om ljuspunkter också. Tempot är en och humorn en annan! Vänta nu, var det inte det jag just klagade på? Jo, men mynten har alltid två sidor. En bok bör ha ett högt tempo, det ska finnas en drive och nerv i boken och det saknas verkligen inte handling här. Oväntade möten och överaskningar möter Harry Dresden slag i slag. Men även humorn gör boken riktigt lyckad. Framför allt då den gestaltas i form av dråpliga sammanträffanden eller invecklingar. Särskilt lyckad är beskrivningen av Harry Dresdens relation till poliskvinnan Karrin Murphy, en relation som är allt annat än okomplicerad. Just Murphys karaktär får vi en djupare insikt i och det gör henne både levande och intressant.

    Det är en skojig och driven bok, men som saknar det där svarta djupet som jag gillar annars. Motiv inser jag nu! Jag saknar Harry Dresdens motiv. Han beskrivs alltför platt. Det blir därför svårt att verkligen lida eller känna med hans önskningar. (Här kan jag kort jämföra med en annan trollkarl – Kvothe i The name of the Wind som man får en helt annan bakgrundsbild av och inlevelse med). Jag är således lite ambivalent inför boken. Ändå skulle jag mycket väl kunna rekommendera boken. Om du kanske inte läst så mycket annan fantasy tidigare än exempelvis Harry Potter och nu söker efter något mer vuxet, ja då tror jag Harry Dresden är en bra start.

  • The Desert Spear av Peter V. Brett

    ·

    Omslagsbild till The Desert SpearAtt läsa fantasy har inte alltid varit ett naturligt val för mig. Jag hade tidigare egentligen endast läst Sagan om ringen-böckerna; de var ju ”godkända” som litteratur. Rädsla för omgivningens förlöjligande omdömen, mitt högmod och okunskap avhöll mig från att prova även om lockelsen hela tiden funnits. Och vad är väl inte fantasy egentligen i vid bemärkelse när det gäller skönlitteratur? Särskilt övervägde jag att läsa Stephen King, och det blev slutligen även så att det var han som öppnade porten till denna fantastiska och helt uppslukande genre, den del av litteraturvärlden som finkulturens salonger rynkar på näsan åt. Fast det är nog inte många av dem som vet vad de pratar om. Jag vet numera. Och om du inte vet så läs George R.R. Martins böcker i serien A Song of Ice and Fire. Sedan kan du uttala dig!

    Men varför nämner jag allt det här när jag egentligen tänkte säga något om Peter V. Bretts The Desert Spear. Jo, det var nämligen så att han, utöver den ovan nämnde Stephen King (som väl är aningen mer skräck-drama), blev den som tände gnistan inom mig att läsa fantasy. Bretts första bok The Warded Man blev en omedelbar världssuccé och hyllades välförtjänt. För mig blev det lite som med fenomenet kring Harry Potter-böckerna för den yngre generationen. Jag läste ut boken (läs sträckläste) trots att jag inte alls var bekväm med att läsa på engelska. Jag greps av hans levandegörande och medryckande karaktäristik och av en driven spänning. Jag var helt tagen efteråt. Det kändes som jag stått tio centimeter från järnvägen just som X2000 passerade förbi i högsta fart.

    Nu så har jag äntligen gripit mig an uppföljaren – The Desert Spear. Att det dröjde så länge tror jag beror på många av de recensioner jag läst som menade att boken inte blev lika lyckad som sin föregångare. Plötsligt började jag att vackla och tro att det var en sådan där bok där idén inte räckte till mer än en bok. Som väl är kom dessa farhågor på skam.

    Åtminstone enligt mitt tycke så har Peter V. Brett lyckats skapa ännu en medryckande och intensiv historia, och det trots att vi nu känner till den värld som han har skapat och alltså inte kan bli lika överraskade. Jag förstår dock varför kritiken mot andra delen uppstått, även om jag inte håller med. Boken byter perspektiv och det redan från första början. Ingen Warded Man här. Vi får nu istället följa och ganska ingående lära känna det ökenlevande folket från Krasia och dess karismatiske ledare Jardir Ahmann. Brett vill här, helt riktigt enligt mig, fördjupa och bredda historien, ge den fler dimensioner och större möjligheter. Ytterligare perspektiv tillkommer efter vad jag förstår i den tredje delen. Jag tror risken annars skulle varit stor att inte kunna föra detta romanprojekt i hamn. The Warded Mans heliga krig eller karaktären skulle inte i sig vara tillräckligt nyskapande eller utvecklingsbart för att hålla intresset uppe över hela den planerade sviten av fem böcker.

    Jag hyllar karaktäristiken och det fastän jag vet att man mycket väl kan kritisera den för att vara byggd på stereotyper och att man/kvinnosynen inte är modernt 2000-tal. Jag gör det av det enkla skälet att jag tror det är en medveten vinkling och Brett har, tycker jag, glimten i ögat när han mejslar fram sin karaktärer. Ungefär som Fantomen och Kalle Anka inte kan existera men som vi ändå kan känna stor sympati för. Låter man sig istället svepas med så får man en riktig åktur.

  • Krämarmentalitet

    ·

    Jag har ju ett gott öga åt fantasyhållet för närvarande och följer många engelska och amerikanska bokbloggar. Fantasygenren upplever en sorts hype för närvarande och lockar en stor skara läsare. Här finns köpkraft.
    The last argument of kings - på svenska del 1Fantasyböcker har en tendens att bli tjocka böcker på närmare 1000 sidor eller mer ibland, i långa serier dessutom. Dessa böcker ges i alla fall ut som en volym på engelska, men när det sedan gått en tid och förlagen i Sverige har fattat vilken fantastisk marknad och litteraturskatt det är, så ges den ut om vi har tur i svensk översättning. NU sätter girigheten in sitt fula tryne mot de icke ont anande fantasyälskande, beskedliga och försvarslösa läsarna och deras kärlekstörst efter senaste romanen av sina favoritförfattare. Boken ges plötsligt ut som två volymer till det icke beskedliga priset av… två böcker… Det är skandal att utgivarna av dessa böcker utnyttjar det faktum att många fortfarande inte är bekväma med att läsa på engelska.
    Det är kapitalismens baksida eller är det kanske rent av dess framsida. Ja så skamlöst girigt beter sig bokutgivningen idag att man borde be om ursäkt.

    För att ta några exempel. Joe Abercrombies böcker i First Law-trilogin som inte ens är några tegelstenar på originalspråket. Last Argument of Kings kostar 80 kronor på engelska och är på 704 sidor, men när den ges ut på svenska kommer den i två delar om vardera cirka 340 sidor på kartong och kostar 174 kronor styck! Är det bara jag som irriterar mig på detta och får lust att strypa någon?

    Här ett annat exempel: den nyligen hyllade och internationella succén skriven av Patrick Rothfuss: Trilogin om kungadråparen. Senaste boken The Wise Man´s Fear kan köpas i en volym på engelska för 134 kronor och är på 896 sidor. Så ges den ut i Sverige: givetvis i två delar och ligger på cirka 550 sidor till det facila priset av 174 kronor st!The wise man´s fear - första delen på svenska Föregångaren Vindens namn finns numera i rättvisans namn för endast 44 kronor på pocket, men fortfarande i två delar.

    Exemplen är legio, bara att jämföra lite själv på eget valt författarnamn. Där har du Svenne för att du inte var flitigare i skolan.

    Det är dock en välsignelse att även om det var några år sedan jag gavs chansen att förkovra mig i engelska språket så är jag och de flesta svenskar inte obildbara. Utveckling är möjlig och jag har upptäckt att efter mina första år av trögläst och stapplande försök det nu flyter allt bättre och lättare att läsa engelska. Så bäva bokindustrialister jag (och förhoppningsvis alla andra) kanske enbart väljer att köpa engelska böcker utgivna av engelska förlag framöver (vart tar vinsten vägen då? HA HA!).

  • En bit söndag

    ·

    Jag sitter hemma vid skrivbordet och lyssnar på Jean Sibelius violinkonsert i d-moll. Samtidigt har jag dåligt samvete för att jag inte lägger in det sista lagret golvskivor i badrummet. Jag känner att jag är på väg att få ett migränanfall. Jag har redan tagit Treo mot en begynnande huvudvärk. Det här blir nog en av dessa dagar som jag behöver vila och vara stilla.

    Klassisk musik har med åren utmejslats till att bli den genre som jag överlägset föredrar. Här finns både hårdrock och ballad under samma skal. På något vis tränger just den klassiska musiken in djupare och berör mig starkare än annan musik. Kanske beror det på att den först och främst är skriven av själar, men också att den framförs av själar som tolkar varje stycke utifrån sin egen erfarenhet, och slutligen sätts den samman med mig som lyssnar i min situation och mitt känsloläge. Bah – all musik berör väl, invänder någon, det beror väl bara på vem som lyssnar och vad man gillar helt enkelt. Ja, så är det nog.

    Ute mörknar det tidigare idag. Det är den 30 oktober och i natt ställde vi tillbaka klockan en timme. Mörkret påverkar mig tydligt. Jag är väldigt mottaglig för melankoli och får ständigt vakta mina tankar från att börja med det inre tjattret av nedbrytande negativa tankar. Nu är det extra viktigt att värna om mina intressen, att få tid att som nu skriva, eller att läsa eller att springa. Jag tror det var Nietzsche som sa att ett intresse bara kan ersättas av ett annat starkare intresse. Kanske är det även så med melankolin: att den går att ersätta bara man är på sin vakt.

    Just nu tänker vi extra mycket på vår äldsta flicka. Hon är vuxen och utflugen ur hemmet och vi vill inte förlora henne mer än vad som kommer sig redan av det. Vi bekymrar oss över att de val hon gör verkligen är hennes och att de är bra för henne. Vi är oroliga och vi tycker att vi har anledning till det. Det känns ofta som vi balanserar på en tunn lina när vi pratar med henne om det. Om vi ställer krav eller försöker att styra över hennes livsstil blir det omedelbart en anledning för henne att dra sig undan eller fly. Samtidigt är livsstilen hon nu har i grund och botten helt oförenlig med vårt liv och våra värderingar. När hon är hemma hos oss döljer hon det väl och upprätthåller en lögn om vem hon är, tror inte att vi vet och spelar sin teater. Och vi spelar med, av rädsla och av kärlek. Det blir en anpassad låtsastillvaro och inget äkta kan uppstå ur det.

    Nu har musiken övergått till Magnus Lindbergs violinkonsert på samma skiva. Det är Lisa Batiashvili som spelar (i klippet ovan är det Sarah Chang som spelar) och hon skapar i båda verken en oerhört uttrycksfull och koncentrerad stämning. Hennes violin känns nästan som den skulle vilja explodera, men den hålls kontrollerat precis intill gränsen där känslorna vill brista.

  • Gammal är äldst

    ·

    Skicka inte mig att handla mjölk eller youghurt… Det slutar alltid med att jag lockas att köpa något. Oftast kommer jag hem med en eller ett par böcker, eller en tidning eller som nu en film. Har fingrat girigt på Blade Runner (1982) de senaste gångerna jag handlat och givetvis kunde jag inte stå emot.

    Jag har visserligen sett filmen förr och minns att den gjorde ett starkt intryck på mig! Och efter att ha sett den igen så finns det inget tvivel om varför den gått till filmhistorien. Blade Runner är en av dessa filmer som man kan se många gånger och ständigt hitta nya detaljer. Den är starkt suggestiv och har en magisk, episk ton både i bildspråket och i handlingen. Samtidigt är den lika fullt trovärdig och tempot uppdrivet. Utan tvekan håller den än och jag har svårt att tänka mig någon av de senaste årens filmer som kan bräda Blade Runner trots alla moderna dataanimeringar. Det är lika mycket en kultfilm som ett filmhistorisk mästerverk. Se den!

    Och Rutger Hauer är briljant!

    Vad jag inte visste eller kanske hade glömt bort var att filmen är baserad på Philip K. Dicks roman Do Andoids Dream of Electric Sheep.  På svenska heter den Androidens drömmar.  Så nu får jag väl leta reda på den – biblioteket kanske?