Förlåt

·

Det lilla ordet förlåt är ibland väldigt svårt att säga. Det är förståeligt eftersom det innebär en ödmjukelse och en ånger. Det krävs en insikt och en förnyad vilja. Ibland kan det säkert kännas som en förlust för den som tvingas krypa till korset, någon kanske till och med känner en förödmjukelse. Hur skönt känns det då å andra sidan inte när man blir förlåten. Då skulden kan lyftas från ens axlar och man blir lättad från det dåliga samvetet. Smärtan och det onda kan börja läka. Relationer kan helas.

Det är dock väldigt märkligt att det även kan vara så svårt acceptera en ursäkt, att ta emot ett förlåt och förlåta. När våra små barn har gjort en dumhet så vill vi föräldrar gärna att de ska kunna säga förlåt. På något vis är de så mycket längre komna på denna punkt än vi vuxna. Det tycks inte vara så svårt för dem att be om förlåtelse och vi accepterar det omedelbart, kramar om dem och blir så glada över deras villighet att ångra sig och ändra sitt beteende. På samma sätt håller barnen inte inne med sitt Ja eller OK när vi ber dem om förlåtelse. De tycks skaka av sig så snabbt och sedan kan leken fortsätta. Viljan till glädje, kärlek och försoning finns naturlig och inbyggd i dem.

Nu har jag gjort bort mig i en fråga, ord har sagts och jag har sårat en människa. Jag förstod det inte alls då jag sa det, men har efteråt fått veta att så blev det. Eftersom jag inte alls menade att såra så kastade jag mig på telefonen för att förklara och be om ursäkt. Tyvärr ville personen inte prata just då så jag skickade inte bara ett sms utan flera där jag på alla vis ångrade mig och bad om ursäkt. Ett svar har jag fått och det stod just det att hon var sårad och arg.

Det är klart att det kan ta tid att förlåta, att stilla sina känslor och låta en försoning sjunka in. Jag får helt enkelt vänta och vara villig att åter förklara och be om förlåtelse när tillfället öppnar sig. Jag tänker dock på den skillnad det är när ett barn söker vår förlåtelse. Hur omedelbart vi själva vill förlåta dem. Men så är det alltså inte alltid vuxna emellan. Det tycker jag är beklämmande.förlåt