Lite mer om mig

Liten man på vandring.

I många år skrev jag inte ut vad jag heter. Anledningen till det var att det jag helst vill skriva om ofta är personligt och även om det också är allmängiltigt, så hindras jag av tanken att jag lämnar ut mig själv och gör mig sårbar. Det som hindrat mig var främst i det fall jag eventuellt sökte nytt jobb och min ’nya’ arbetsgivare söker på mitt namn och får läsa om depression, nedstämdhet eller andra inlägg där jag skriver om mindre smickrande sidor av mig. Världen är tyvärr inte mogen för att hantera sådana ämnen med förnuft. Det får ofta större och mer negativa konsekvenser för den som gör sig sårbar än vad det smakar. Jag har till slut valt att ändå skriva mitt namn (jag förekommer också på bild några gånger). Det är trots allt min förhoppning att jag ska lyckas skriva öppet och tydligt om vad jag tycker i många frågor. Jag tror att jag, precis som många andra som skriver, egentligen vill påverka och leda världen till förbättring. Jag har en önskan att just mina erfarenheter kan göra skillnad, åtminstone för någon enda.

Vid 53 års ålder fick jag till slut veta varför jag fungerar som jag gör. Läs första inlägget om det här. Efter år, ja hela livet av svårigheter, tillkortakommanden och en med tiden allt djupare utmattning, så har jag fått veta att jag har Aspergers syndrom. Den kunskapen har förändrat allt. Jag kan nu se och förstå varför jag inte klarar av vissa saker och samtidigt förstå varför jag varit så trött och nedstämd.

%d bloggare gillar detta: