Pestens tid

·

Wow, 1220 sidor episk apokalyps. Skrivet av mästaren själv – Stephen King. Boken gavs ut i en förkortad version som första utgåva, men folket ville ha mer och vad kan förlagen säga emot King om han så önskar. Den oavkortade versionen står högt i kurs hos alla dem som vill veta mer om alla detaljer och personer, vad vem gjorde och sade och hur det gick till. Då jag läser boken ringer detta i mitt bakhuvud och jag kan hålla med dem som menar att boken faktiskt kunde ha vunnit på att förtätas och kortas ner en aning. Kanske inte med 400 sidor som den första utgåvan, men en aning. Med detta sagt så vill jag ändå säga att jag tycker Pestens tid är ett storverk. En av samtidens omistliga klassiker!

Jag personligen upptäckte inte Stephen King förrän i sena år. Jag var en av dessa gymnasiala litteratursnobbar som ansåg att endast Joyce och Machiavelli kunde läsas på rätt sida av skamgränsen. Ja, ni förstår. Denna hållning är jag lyckligt befriad från idag och jag förhandsbegränsar inte mitt tyckande, utan värderar ett författarskap först efter att ha provsmakat. Ok, jag är åtminstone medveten om problemet och försöker att inte avfärda någon baserad på mina förutfattade åsikter. Jag menar hur ofta har jag inte haft fel förut!

Stephen King är en underbar författare och jag är genuint avundsjuk på med vilken lätthet orden och ideerna flyter fram ur hans penna. Jag är bara så tacksam för att jag upptäckt hans författarskap och att jag fortfarande har så många bra böcker att se fram emot att läsa. (Måtte bara mina dagar inte vara räknade alltför kort.) Det jag framförallt uppskattar är hans förmåga att lyfta upp frågor av religiös och existentiell natur, men också hans lysande personteckning och hur han lyckas gestalta mellanmänskliga känslor som kärlek, broderskap, moderskap, avund och vrede, mm mm. Detta gör han samtidigt som han driver läsningen framåt i ett ofta rasande tempo, aldrig långrandig eller syrefattig. Nya ideer och nya hemskheter avlöser ständigt.

Pestens tid känns mycket aktuell även idag. Vi upplever på liknande vis en kollektiv ångest inför människans sårbarhet för sjukdomar och nya epidemier och känner en maktlöshet inför globala problem som miljöförstöring, ekonomisk kollaps och krig. Likaså står som alltid de eviga frågorna om gott och ont och människans förmåga att göra de rätta valen. Val som vi ofta gör baserade på hur vi utvecklats som barn och vår förmåga att hantera våra rädslor som vuxna. Sedan lämnar Stephen King som alltid en dörr öppen mot det okända mot det övermänskliga, finns det en Gud och finns det ett högre syfte? Men framför allt tycker jag styrkan i Pestens tid ligger i personteckningen, i karaktäristiken. Det stora persongalleriet till trots så har han lyckats skapa en samling karaktärer som kliver ut ur boken som levande individer och som förenar sig med oss i soffan eller bak vår rygg när vi läser. Personer som sitter med oss på tåget eller möter oss på stan och vi är nästan beredda att höja handen till en hälsning och fråga hur det står till idag. Tacksamt vilar jag min inre blick på dem och känner mig så mycket rikare som människa i deras sällskap.