besvikelse

  • En otydlig Gud

    ·

    Ibland – som igår – tyckte jag att jag kände hans närvaro. Mina segel fylldes av friska vindar och jag kände mig viss om hans ord och löften.

    Idag är jag knäckt som när torra grenar bryts under ens fötter då man går i skogen. Någonting stort rullade just över mitt huvud och jag knäcktes som en liten råtta – igen! Jag såg det inte ens komma.

    Vill Gud välsigna eller knäcka? Vad är det som är så svårt att bestämma. Är det här hans sätt att uppfostra? Uppfostrar jag mina barn utan att säga dem orsaken eller hur jag vill att de ska bete sig framöver – knappast! Varför är då Gud så erbarmeligt otydlig och komplicerad. Denne store allsmäktige fader som förmodligen kan om han vill, föredrar att vara inkonsekvent, slumpartad, sällan eller aldrig rolig eller skojig. Han tycks föredra lidande, gråt och tandagnisslan framför glädje och lycka. Och vem är jag att ge honom pekpinnar? Han gör som han vill. Det tragiska eller svåra är att han vill vi ska tacka honom och vara underdåniga och prisa honom för hans visdom, samtidigt som vi står med brallorna nere och inget fattar!!!

    Och hallå Gud -hur svårt kan det vara att prata så man hör!

    Till Gud… du kan behöva lite bra musik som omväxling mot änglatrumpeter och jubelkörer!