”Livet efter dig” av Jojo Moyes är en bok som har ett liv och en glöd som smittar av sig och fyller läsaren med humor och glädje och … ja, även som man erkänner jag, med tårar. Det är en riktigt bra roman som passar de flesta, och det är inte svårt att förstå varför den ligger fastnaglad högt på försäljningstopplistan just nu.

”Livet efter dig” handlar om Louisa, en ung flicka med dåligt självförtroende som förlorar sitt jobb på ett café. Desperat tar hon ett jobb som vårdare/sällskapsdam till en totalförlamad man. Will har en framgångsrik karriär bakom sig och kommer från förmögna förhållanden. Hans tidigare så innehållsrika och aktiva liv står i bjärt kontrast till det smärtfyllda liv han nu tvingas leva. För Will finns inget kvar förutom rätten att ta sitt eget liv. Louisa förstår snart att hennes egentliga funktion i hans närhet inte är att i första hand vårda honom utan att om möjligt vända på hans beslut att ta sitt liv på en klinik i Schweiz. Mer än så vill jag inte avslöja. Boken har om man vill raljera lite alla ingredienser för att kvalificera sig som en första klassens harlekinroman, men det vill jag direkt säga att Jojo Moyes undviker.

Jag köpte boken till svärmor i födelsedagspresent. Strax efter låg den hemma hos mig och hon sa att jag borde läsa den. Jag hade en liten misstanke att det var något som hon menade var för mig mer än att den var bra. Nu tror jag inte hon vill erkänna det men jag nickade bejakande när jag läste beskrivningen av huvudpersonen Louisas pojkvän som var en triatlet och löparnörd. Han är så upptagen av sig själv och sin träning att det inte finns utrymme för flickvännen. Ofta har han tränat så mycket att han inte ens vill ha sex utan bara vill sova. Jag tar det som en välmenande *hint* från svärmor! 🙂