Om mig

Fika på ett rejält stenbord med fin service.

Jag skriver inte ut vad jag heter. Anledningen är att det jag helst vill skriva om ofta är personligt och även om det är allmängiltigt, så hindras jag av tanken att jag lämnar ut mig själv och gör mig sårbar. Om jag eventuellt skulle söka nytt jobb och min ’nya’ arbetsgivare söker på mitt namn och får läsa om depression, nedstämdhet eller andra inlägg där jag skriver om mindre smickrande sidor av mig, så kanske jag inte får jobbet. Världen är dessvärre inte mogen för att hantera sådana ämnen med förnuft. Det får ofta större och mer negativa konsekvenser för den som gör sig sårbar än vad det smakar. Jag förekommer på bild några gånger och det kanske ändå finns de som känner igen mig. Det gör inget. Jag hoppas oavsett att jag ska lyckas skriva öppet och tydligt om vad jag tycker i många frågor.

Jag tror att jag precis som många andra som skriver egentligen vill påverka och leda världen till förbättring. Jag har en önskan att just mina erfarenheter kan göra skillnad, åtminstone för någon enda. Existentiella frågor intresserar mig. Jag är kristen, men en dålig lärjunge. Jag är alltför kritisk och analyserande, samtidigt som jag kämpar med att öppna mig för det andliga mysteriet. Hur andlighet, vårt medvetande och fysisk vetenskap hänger samman kommer vi kanske aldrig fullt ut att förstå, men jag tror att allt hänger samman i en gemensam sanning. Därför är jag öppen för många ideer och tankar om vårt universum.

Liten man på vandring.

Efter år, ja hela livet av svårigheter, tillkortakommanden och en med tiden allt djupare utmattning, så fick jag vid 53 års ålder veta varför jag fungerar som jag gör – jag är autistisk, handikappad om du så vill. Jag har en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning (NPF). Läs första inlägget om det här. Den kunskapen har förändrat allt. Jag kan nu se och förstå varför jag inte klarar av vissa saker och situationer. Samtidigt kan jag förstå varför jag ibland varit så trött och hur det som jag i mina ögon misslyckats med kanske delvis har en förklaring. En medfödd orsak som jag inte kan rå för och som därför också kan befria mig från skuld och självanklagelse.

Sist men inte minst, trots mitt högstämda tonläge, är jag oftast barnslig och lättroad. Jag gillar fantasier och övernaturligheter och det är inte sällan min hustru låter höra konstiga gnisslande läten och skakar underligt på huvudet då jag väljer film. Tillsammans har vi fyra barn som dagligen överraskar oss genom att vara mer än vi tror och vi lär oss ständigt på nytt genom deras ögon.