Löparsäsongen har inte varit den bästa. Våren gick ganska bra och jag gjorde Kanallöpet och Stockholm marathon, men så kom sommarvärmen och jag pallar inte att springa när det blir alltför varmt. Dessutom har vi haft ett byggprojekt på huset fram till nu och jag la ner all träning fram till de senaste veckorna. Så på kort tid har jag tappat det mesta av fart och fläkt. Egentligen borde jag inte ställt upp igår, men det är ju skoj och varför inte bara njuta av loppet och göra så gott det går?
När så hustrun meddelade att hon hade behov av att åka till huvudstaden och dessutom lyckats få med sin syster på resan – ja, då var det bara att springa!
Loppet gick riktigt bra för att inte ha tränat så mycket. Jag höll ihop och lyckades disponera krafter för hela varvet. Dagen var strålande med sol och mycket folk utefter gatorna. Höjdaren var en liten sju- åttaårig flicka som ropade att ”vi alla var vinnare”. Så söt och alla löparna jublade när vi passerade henne.
Idag har jag lite ont i benen och i ett knä. Men det är ingen fara och det hör till att vara öm dagen därpå. Nu så ska jag gå och rösta. Det blir en lagom uppmjukning av kroppen.
