Att lägga sig under höstlövens täcke
och sakta försvinna ner i marken.
-
-
Jag undrar om det är fler än jag med Asperger som har alldeles för många intressen och inte klarar att välja bort några. Helst vill jag också göra alla samtidigt, vilket leder till kaos och handlingsförlamning, det vill säga inget av dem blir gjort.
Det sägs om oss med Asperger att det är en superkraft, att vi kan koncentrera oss och gå upp totalt i ett specialintresse. Så är det för de allra flesta och även för mig i de stunder jag koncentrerar mig på min uppgift. Skillnaden är att jag har fler intressen och mitt fokus skiftar med snabba kast. Den som över tid kan ägna sig åt sitt enda intresse och kanske till och med kan hitta ett yrke som ansluter till specialintresset kan med stor sannolikhet bli framgångsrik. Min erfarenhet däremot är att jag ständigt börjar om någonstans där jag började senaste gången jag brann för ämnet. Det blir inte särskilt stor utveckling och det känns mycket frustrerande.
Ändå är jag tacksam i den här delen över att ha Asperger. Det är en gåva att ha intressen och brinna så starkt för dem. Livet blir så mycket rikare.
-
Jag behöver en dos av Benjamin Zander lite då och då i mitt liv. Hans lektioner, ’interpretation’ och ’master classes’ har en förändrande kraft som sträcker sig ut till alla som lyssnar. Att se när en människa tar steg från återhållsamhet till uttryck och från rädsla till passion gör mig lycklig. Det ger mig hopp och jag tänker att just så vill jag vara: sann, orädd och uttrycksfull!
Men det är ju enbart musik, säger någon. Varför göra det till något större än så?
Ja varför? Och, är det enbart musik? För Benjamin Zander är det ingen tvekan och han ger oss vägledning med ord som: “Routine will take you to college, but will it take you to heaven?” och “Life isn’t about progression, it’s about contribution!” Se bara på detta klipp och hur det berör och förändrar alla som lyssnar.